det första jag slogs av var såklart rösten.
jag har läst hennes blogg ett tag.
njuter av de fina bilderna, blir glad av färgglada kläder, tipsas av recept.
gillar det.
men slås ibland av hur svart eller vitt det är.
rätt eller fel, bra eller dåligt, mitt sätt eller inget sätt.
det där fromma och livsbejakande javisst, men ganska hårt rackande på alla andra som inte kommit lika långt.
som jag önskade att hon tagit sin 1 och en halva timme till att bevisa mig motsatsen om sig själv.
men tyvärr blev det tvärtom.
jag har egentligen inga problem alls med människor som trivs bra med sig själva, som står upp för sin sak och som går sin egen väg.
så länge man inte tror att det man gör är det enda rätta.
tidpunkten då hon tappade mig totalt?
när hon pratade om kvinnorna som slitit för Sverige i alla tider och att hon gärna skulle ta upp ett gevär och skjuta om man inte erkände deras storhet.
gör om gör rätt.
det naiva i hennes sätt gjorde mig lite ledsen, för jag har känt att hon var större än så.
men nej.
jag kommer att fortsätta läsa det hon skriver, men jag kommer välja bort det hon skriver enkom för att väcka debatt och slå sig själv för bröstet. det med rätt eller fel.
jag tror att man kan lära sig av andras historier.
men då för att man sugs upp av vad någon säger, inspireras.
inte för att den mänskan säger att det här är det enda rätta.
annars gillade jag musiken och försökte ivrigt att både Spotify'a och Youtuba hennes syster utan träff.
vad tyckte ni om programmet??