söndag, mars 11, 2012

helgen som gick

55 mil tillryggalagda med en glad krabat i bakluckan på den minsta bilen den här familjen någonsin ägt. liten bil och skidsemester fungerar så himla dåligt ihop, men firar-hamstern fick plats i alla fall. och dom däringa semlorna...



Blixten och syrran har varit taggade till tusen hela veckan, och vaknade som vanligt tidigt fulla av pirr. således somnade han med magen full av godis.





jag körde hela en timme av den långa resan. då var det solbrilleväder, godis kvar i påsen och fin musik i lurarna.




lagom till vi mötte blizzarden tog maken ratten, och tur var det - för mitt hjärta satt i halsgropen precis hela tiden och vid varje möte satte jag händerna över ögonen.



sen kom vi äntligen fram!
till en nyrenoverad liten lägenhet, ett stenkast från mor och fars stuga. så vi knallade över med ingredienser till en grym chokladfondant och blev bjudna på lasagne.
och så firade vi pappa. min fina pappa som fyllde hela 60 år och ville fira med dom som han gillar bäst - vi är så glada att vi fick hänga med!



vaknade med stans sämsta morgonhumör. och ett blekt trött ansikte som vindpinades i det hemska regnovädret.




Brallisens humör var på topp innan lunch. men samtidigt som enerigreserverna sinade så ökade stressnivåerna hos både henne och mig. jag är fortfarande förundrad över att jag lyckades ta oss ned två varv i backen med en liten tjej som ramlade i varje glasstrutesväng.
men ikväll har jag lovat henne ett diplom och en medalj om hon tar sig igenom en hel vecka av mammas skidskola, jag ska visa henne hur man har tyngden på dalskidan och att utförsåkning är bland det roligaste som finns.

men vet ni? att hänga i ett bullrigt fik och dricka varm choklad är inte så illa det heller.



tidigare afton ikväll, efter två sena nätter. barnen la sig utan knot innan klockan åtta. vi ligger som sillar i soffan och orkar inte annat. imorgon är det måndag och jag firar att vi slipper gå til jobbet med en banan och chai-the: yey!


1 kommentar:

Marielle sa...

Häftigt med semester ändå, man laddar (nästan lika mycket som barnen) och så orkar man bara hälften :-) Det kan vara mycket nog om man tar hänsyn till överplaneringen... Det bästa är att man slipper väckarklockan och får umgås med det bästa sällskapet som finns!