torsdag, januari 17, 2013

mammalivet

Josefine och Jenny startade en konversation i kommentarsfältet - så kul!

hur man egentligen ska bemöta barn, och för allan del - föräldrar, som inte visar minsta tecken på vanligt hyffs.

för mig är det enkelt:
jag själv har noll zero zip problem med att säga till barn som är hos oss hur våra husregler fungerar. och visst är det lättare när man de facto har husregler att falla tillbaka på.

vi svär inte.

vi skriker inte åt varandra.

vi slåss inte.

inga konstigheter. är det någon som inte följer reglerna så vet de att det blir konsekvenser.
min vanligaste konsekvens är att barnen får gå till sina rum och lugna sig och inte komma ut förrän de kan uppföra sig som folk. samt be om ursäkt.

det är vad som gäller hos oss. och jag tror att mina barn skulle bli förvirrade om jag började tumma på reglerna bara för att en kaxig sjuåring kommer och domderar.

jag har haft små gäster som kommer och kräver viss mat på sina tider, säger otrevligheter och skadar våra djur.

då är jag snabb med att förklara att här är det jag och min man som bestämmer.
vi äter på våra tider, den mat som lagas.
vi tilltalar varandra med ord som går att använda i alla Sveriges rum.
och vi är framförallt snälla mot familjemedlemmar och djur.

jag har hittills inte träffat ett barn som sagt något om våra regler.
för är det inte så enkelt att barn behöver logik?
med regler blir logiken klar, konsekvens följer på dåligt beteende och det går att följa tankegången.
orättvist behandlande och oklara regler leder till osäkerhet, förvirring och ilska.
barn som är osäkra och ledsna reagerar ofta med ilska.

vet barnen vad som gäller så är det lätt att rätta sig i ledet och njuta av allt det underbara som följer med familjelivet; vänskap, trygghet, kärlek, omtanke, knasigheter, värme och glädje.

jag har inga intentioner att bli mina barns bästa vän, så heller inte deras vänners bästa vän.
jag vill finnas för barnen och deras vänner, i alla lägen, men som en vuxen människa som förmedlar trygghet och som kan resonera om deras problem med min livserfarenhet.

får väl summera det som Alice Bah:

- jag är en mother bitch from hell.

men en jävligt snäll sådan.



8 kommentarer:

mis(s)match sa...

Och jag bara nickar och instämmer med allt du skriver...
Fortsätt så. Jag har inte heller upplevt några problem med smågäster här hemmavid!

Josefine sa...

Skönt att läsa att jag inte tänker helt galet - trots att jag uppenbarligen behöver tuffa till mig ;-)

Kristina Kildén sa...

Sketa bra "morsatänk!

Librarybeth sa...

Visst är det så! Så rätt!! Har jag fått lägga till en och annan regel när mina tjejer blivit äldre som har med ansvarstagande att göra. Men annars är det samma lika.

Anonym sa...

Så klokt skrivet, jag skriver under på allt! :)
// Jenny

Hon som gick sa...

Mycket klokt. Har också resonerat så och mina killar, nu 18 o 20, har blivit två trevlig unga män som vet hur man beter sig bland andra människor.

smile sa...

Jag håller också med.

Jag reagerade förresten över nåt annat häromdagen. Apropå barn och hemma hos andra och sånt. Tioåringen följde med en kompis hem efter skolan vid tvåtiden. Kom hem halv fem. Utsvulten. Ingen mellis. Och då hade det ändå varit nån förälder hemma. Är det bara jag som tycker på? JAG hade serverat mellis.

Anonym sa...

smile: meh, klart man hade fixat mellis till dem! Åt inte deras egna barn nåt?

// Jenny