tisdag, januari 29, 2013

the shadow



sänkt efter gårdagens kaoskväll. 

inte ofta barnen tar musten ur mig på det sättet. 

sådär att jag ville gråta.

präntade en aforism i hallen och hoppades att den skulle hjälpa. 



vaknade med samma hopplösa känsla. 

hade den där skuggan bakom ryggen hela dagen. 

men väl hemma fick jag en stor stor kram och ett löfte om bättre kvällar framöver. 

det; och bästa sms-terapin som finnes. 

vänner, riktiga vänner, växer inte på träd. 

och gulliga ungar växer inte utan kärlek.

2 kommentarer:

en annan sa...

Åh. Jag tycker ofta jag går över gränsen för vad jag klarar av, vad jag orkar, med barnen... uj uj. Usch.

Jag fattar, anar något av känslan även om mina ungar är mycket yngre.
Men jag TROR att ungarna blir bra folk ändå, trots att morsan bryter ihop ibland. Kanske förhoppningsvis att de klarar att göra rätt kopplingar framöver, att sammanbrotten inte gällde dem utan det de gjort/gör?

*kram*

Marielle sa...

Den skuggan bär jag med mig ofta, har känt min som världens sämsta morsa ett bra tag... (Och morsa är bland de fulaste ord jag vet)

<3 sms

"Gulliga ungar växer inte utan kärlek"- WORD!