söndag, mars 09, 2014

swoosh bara


den där fredagen, den som jag skulle ha använt till att träna, packa och komma i form för ledighet blev inte riktigt som tänkt. Inte alls faktiskt. 

Den lille mannen kom upp på morgonen och somnade om i soffan. Två gånger. Utan frukost. Men med några vändor till toa. Maginfluensa, det värsta jag och min bacillskräck vet. 

Den tappre lille mannen kvicknade till framåt lunch och fick i sig lite yoghurt och jag vädrade och tvättade för allt vad tygen höll. Städade och kastade kettlebells med stöd från sonen i soffan. 




pappan kom hem och löste av medan jag och stora for till Friends Arena för att värma upp Mello-gänget. Genrepet var en familjefest, fullt av kids under 10 år och några enstaka lite äldre. Precis samma show minus det långsamma röstningsförfarandet. Hon tindrade och höll takten till Sanna, ställde sig på stolen och sjöng med till Oscar Zia och när Ace gick på fick hon feeling och dansade i mittgången. Min lilla mello-prinsessa. 
På vägen ut passerade vi tre vita limousiner. 
- mamma, sedan när jag blir popstjärna då ska jag bara knäppa med fingrarna så här och så ska du åka med mig. 

Så var det med den saken! 





Lördagen spenderade vi genom att fara närmare 60 mil genom vårligt Sverige upp till underbara Bruksvallarna med mormor och morfar. Inklämd mellan två bilstolar, mycket lyckliga var mina kettlebellsprövade ben över att äntligen bli utsläppta. 
Som kalvar på grönbete kastade ungarna sig över overallerna och gav sig ut i snön innan middag. 
Mello en gång till och lördagen var komplett! 




Söndagen var solig här uppe. Tänk er några plusgrader,sol och till det 80 cm snö i pisterna. Livet, det säger jag er. 
Min envisa son har nu för första gången i sitt liv åkt utförs och om jag får vara lite partisk måste jag säga att han är en naturbegåvning. 
Imorgon börjar skidskolan och jag ska njuta av 1,5 timme av eget glidande i backen. Så ska en måndag firas! 

Nu sover ungarna sött och jag sitter med nylackade naglar och lyssnar till mina föräldrars samtal. Ögonlocken är så tunga som de bara är efter en dag i backen och jag är nere i varv. 

Lycka är fjällsemester. 

1 kommentar:

Miss Upsey Daisy sa...

Och få vara ute och den ljuvliga tröttman som följer på det? Priceless!