Visar inlägg med etikett djupt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett djupt. Visa alla inlägg

söndag, oktober 26, 2008

jag

jag har fått ett inlägg tillägnat mig. och jag grät när jag läste det.
en gullig tjej har skrivit så fint om mig.
och trots att jag vet att hon överdriver och får mig att framstå nästan som en ängel så blir jag så glad att hon skriver så fint. 
det är precis så som jag tycker att människor ska vara och jag hoppas att jag kan leva upp till i alla fall en bråkdel av det hon skriver.

tack Emma, du är en stjärnfrukt!

♥ lilla mamman

söndag, oktober 19, 2008

orättvist...

vimmelmamman skriver om orättvisan i att drabbas av cancer.
när hon gjort "allt rätt".
jag tycker alltid att det är just "dom" som drabbas, av sjukdom och hemskheter.
hur kan det komma sig?
de man läser om och känner är de som lyser starka i sin personlighet och har mycket att ge till andra människor. näe, jag får inte ihop det.
det är bara orättvist.

jag har många gånger tänkt det omvända.
att jag inte gör mycket rätt men att så mycket gott händer ändå. att det är orättvist åt andra hållet. att något hemskt "borde" hända, eller kommer hända. 

fy jag får rysningar.

♥ lilla mamman

söndag, oktober 12, 2008

inatt

kände jag att jag ville ta hem ett barn från jobbet.
ja, ibland blir den känsla nästan övermäktig.
man vill ge det lilla nya oförstörda livet allt det bästa. 
och ibland blir man lite tveksam när man jobbar. ja för att det ska gå vägen när lilla barnet kommer hem....
men jag försöker vara fördomsfri i mitt bemötande i alla fall.
fast ibland frå man bita sig i tungan.

♥ lilla mamman

lördag, oktober 11, 2008

GRATTIS TILL BLOGGEN SOM FYLLER 2 ÅR IDAG!!
hipp hipp hurra och grattis igen!

tack alla som läser och hejjar på oss. det är underbart att veta att det finns några som läser och kanske känner igen sig eller rent av tycker att man är helt knäpp (det bjuder jag på).

jag startade alltså 11/10 2006, när Brallisen var precis 10 månader. när jag var hemma mammaledig och höll på att få spunk pga av allt kinkande, inte sovande och inte ätande. för att jag kände mig ensam och ledsen och allmänt uppgiven. utan att se något vidare kul längre fram i tunneln. tänk så mycket som har hänt. 

idag var jag i ett centrum i närheten med Brallisen. bara hon och jag mitt i lunchen och bara myste. för det är vi två nu, tjejerna mot världen. jag blev alldeles gråtmild när jag insåg att jag trivs så himla bra med min egen dotter. det var som att åka iväg med sin alldeles egna bästa kompis. som dessutom delar mitt DNA. och det är ju, som ni vet, inte vad jag trodde skulle hända nånsin för två år sedan.

mitt i allt så har jag fått lite av en aha-upplevelse. jag tycker att hon lugnat sig och att vi kommer bättre överens nu och jag tror att det beror på talet. jag tror att hon, och jag! har varit galet frustrerade över att inte kunna kommunicera.

hela världen är byggd på människor, människors relationer med varandra. relationer och kommunikation är det viktigaste vi har. om man då inte kan kommunicera med sitt eget skrot och korn så är det ju bäddat för missnöje såklart.

jag är så glad att jag nästan spricker idag! 
idag är en bra mammadag. och det är dom man ska minnas. allt det jobbiga är bara en transportsträcka mot målet. för att man ska uppskatta det extra mycket.

jag älskar dig min finaste tjej. evinnerligt mycket. glöm aldrig det. 

♥ lilla mamman