tack april och välkommen sköna maj

strålande avslut på april, ja förutom just den allra sista dagen som hos oss både bjöd på rusk regn och kyla. 

men dessförinnan hann jag med både korallackade tår mot grönt varmt gräs och ballerinapremiär. 

efter en jobbhelg mitt i påsken var det två lediga dagar med kidsen och vi njöt av värme och varandra under körsbärsblommorna i Humlans parklek. 

stekhett!

jag lagade världens godaste spenatsoppa, det tyckte kanske inte precis hela familjen men ärligt talat så är jag omgiven av små människor som är enormt skeptiska till nya smaker och konsistenser så det var inget nytt under solen. 

receptet fann jag hos otroligt inspirerande Åse på bloggen 56 kilo. 

igår lagade jag en Biff Stroganoff efter hennes recept och det blev ljuvligt. 

ljuvligt! 

har gjort om lite hemma och en smatt som tidigare varit kal och tråkig har nu fått sig både en spegel och ett skoskåp vars främsta uppgift är att vara avställning av finheter. 

just nu står där dessa ljuvliga rosor. 

sedan en vecka tillbaka och fortfarande lika rakryggade och färgglada. 

denna första helgen i maj har vi varit lediga. 

barnen har tillsammans med maken njutit hela fyra lediga dagar medan jag jobbade fredag kväll. 

men man kan ju ha fredagsmys på en torsdag också, så det så. 

lördagen spenderade min förstfödda i repetitionshallen, det blev en tidig lördagkväll efter lite mat och lördagsgodis. 

och trots pirret inför söndagens två föreställningar somnade hon snabbt och sov tungt. 

söndag morgon innebar förberedelser. 

både mentalt pepp-mässigt och med kläder och smink. 

ser ni de randiga naglarna? mycket nöjd med dessa! 

& visst var hon fin min alldeles egna tigerunge. 

hon sprudlade på scenen, de smala små benen hoppade som trumpinnar och leendet satt som en smäck och kom sig helt naturligt. 

energin mitt hjärta, energin! 

på kvällen var jag tvungen att fira denna ljuvliga helg. 

det allra allra finaste; att min tjej stod inför 200 människor på en scen och tyckte att hon gjorde bra ifrån sig. 

stort. 

rysningar. 

må du alltid tycka att du duger. 

nu har den här veckan just startat och jag inledde den med ett löppass efter avlämning. 

6 km på exakt 30 min. 

jösses! 

så jäkla nöjd och stolt. 

med sol i ögonen och Mix Megapol i öronen var det knappt jobbigt. 

efter en andra kopp kaffe och lite extra stödfrukost ska jag ge mig ut för att gräva och plantera. 

fin vecka det här, det känner jag på mig! 

glad måndag vänner. 

fredagsbliss

en fredagkväll hemma. 

fredagkväll hemma efter en finfin jobbdag med så många som jag tycker så mycket om. 

rörandes en blomkålsstuvning och smuttandes vatten.

bada mina blommor och njuta av några timmar jazz i Monica Z-filmen med maken nästan slumrandes på magen. 

barnen som nattades medan de fortfarande hade leenden på läpparna. 

långasamhetens lov. 

dessa fina kvällar som gör en så redo för vardagen. 

trots att den här vardagen innebär jobbhelg. 

njut lördagen!

lusselelle

så kom den då, den allra sista förskole-lussen. 

som en milstolpe. 

älskar att vara mamma till stora barn som kan utmana mig intellektuellt. 

men det är ändå något sorgligt över att den här tiden rinner ifrån mig. 

jag minns ju så blixtrande klart alla de andra vintrar vi stått där ute och frusit och tindrat. 

och det allra första tåget då min ilskna lucia kastade sin krona och sprang sin väg. 

här är min lilla stora kloka son som inför dagens konsert deklarerade: 

- jag ska ta i från tårna, armar och hjärnan mamma! 

and so he did. 

finaste ungen. 

en sån fredag

en sån fredag då klockan ringer 6.30 och jag knappt förstår vad som låter, fortfarande helt mosig efter att försöka vända tillbaka dygnet efter nattjobb.

en sån fredag då det regnar och är knappt en plusgrad.

en sån fredag då barnen inte är sådär väluppfostrade som jag önskar och jag bara gnäller.

en sån fredag då jag är ledig och får absolut noll vettigt gjort.

en sån fredag då jag gör ett försök att addera glam med nya ringar och märker absolut ingen skillnad.

en sån fredag då jag bara vill sitta med en tekopp och titta ut på regnet.

en sån fredag som är så himla evighetslång.

nu avslutar jag den med att ta mig en skål med något gott och se ikapp några Homeland.

imorgon, då är det ju lördag och min jobbhelg startar.

livet kan ju inte vara perfekt jämnt.

halleluja.

denna torsdag

981114

en evighet sedan, samtidigt som känslan av igår. 

i torsdags var det femton år sedan jag och min man startade vårt gemensamma liv. 

15 år av trygghet där vi sett varandra bli vuxna och utvecklas. 

vi var så unga när vi träffades. 

utan rynkor och utan livserfarenheter. 

vi hade inte flyttat hemifrån och inte skaffat oss later. 

vi hade inte blivit sårade och vi välkomnade den här kärleken som man bara gör när man är ung. 

jag var krampaktig i mitt närhetsbehov, otrygg och blyg. 

osäker i mig själv och på mig själv. 

knappt kysst och med kantiga höftben som stacks om man kom nära. 

men du såg något, vågade titta när många andra vek undan med blicken för mitt sköra. 

och trots att jag varit en pina att leva med de dagar jag vacklat i min egen ångest har du tålmodigt stått pall och låtit mina stormar ebba ut. 

men jag tror att vi skördar nu, älskling. 

nu är jag vuxen och du finns kvar. 

vi har en familj som är det finaste jag vet, som gör mig stolt över dig och mig. 

15 år och in i evigheten. 

i torsdag stämplade vi ut från jobbet och checkade in på Yasuragi Hasseludden för ett dygn av ro. 

och nog hann vi njuta, trots att vi försov oss till frukosten. 

hem för fredagsmys med de finaste ungarna i förorten. 

en lördag passerade med lek, handling, träning, städ och tvätt. 

men det var inte ens jobbigt. 

rörde en risotto i raggsockor och skålade med stjärnorna i Så mycket bättre. 

vaknade till solsken och firade söndagen utomhus i en urgammal kyrkoruin. 

kurragömma, korvgrillning och en fläskläpp. 

mamma och pappa på fika, rester av citronkaka. 

rester av vin och en middag som alla tog backning på. 

packa gympapåsar, vika tvätt, söndagsbad. 

det här livet som passerar, alla tusentals dar - det är just de dagarna som de här jag kommer minnas. 

tre dagar, och som jag njutit. 

tack finaste familjen, tack älskade du. 

morgonens diskussion

- å, tänk - nästa höst då går du på sexårs. då har vi bara ett ställe att lämna på, skönt va?!
- mmm, om det inte kommer ett till barn innan...
- ett till? ett syskon? vill ni ha det?
- JA! unisont.
- mmhm, en som skriker och är vaken på nätterna? och bajsar?
- men mamma, man får ju tänka på det som är härligt och underbart med en liten bebis!

tjoff.
där fick mina redan sladdis-ömma äggstockar ännu en känga.
jag som precis tryckt undan förra veckans mycket ovana men starka känslor.
bara en liten till.

sväljer ner detta med en balja kaffe, dags att stuva blomkål och hänga tvätt innan kvällsjobb.
häpp!

2:5

det snackas mycket 5:2 nu.
så urbota trött på't.
mina ätstörningsöron drar ihop sig och själen knycklar sig lite, måtte mina barn få fortsätta leva i den världen där de ser att de är världens bästa och finaste.

hemma hos oss är det just nu sonen som bantar.
men han kör mer 2:5, äta två dagar - inte äta 5 dagar.
lite så.

igår serverade huset torsk täckt med tomat- och dillsås.
pizzafisk sa den ömma modern och glömde det faktum att han inte äter pizza heller.
fail.

vi åt upp.
alla vi andra.
jag först av alla som vanligt.
han petade.
snurrade på stolen.
åt morötter och gurkstavar.
tog några tuggor ris.

- men du måste i alla fall smaka på fisken, du kan inte säga att du inte gillar när du inte ens provat.
- mmmm, jajaja...

sen tog han den där tuggan och hela hans lilla kropp lyste upp:
- jag älskar sådan här fisk! sa han och kastade in tugga efter tugga tills hela tallriken var tom.

onsdagen var en fantastisk dag för hans tomma lilla mage och för min klena själ.

nä men nu kör vi!

fredag! 

välkommen du efterlängtade. 

säger hon som jobbat hela 10 timmar denna vecka...

men den här fredagen hämtade morfar barnen på skola och daghem, helt utan att den ömma fadern har minsta aning. 

ikväll är det du och jag babe!

jag tänker Mojito, risotto och tidigt i säng. 

imorgon väntar lyxfrukost på lokal och kanske en liten sovmorgon hinns med innan dess. 

lovely life. 

det är de små tingen i livet jag letar efter. 

små så små

sommaren 2013 - jag är så glad att du blev precis så här. 

lata dagar utan så himla många måsten. 

med en ganska avslappnad mamma, fru och Anna.

gav mig själv uppgiften att inte säga "mmm, vänta - inte just nu" till mina barn lika mycket som det blir i vardagsbestyren.
lät de ta sin plats.
lyssnade tills mina öron verkligen inte orkade med mera babbel.
skrattade så mina smilgropar nästan fastnade.
satt stilla och tittade uppmärksamt på det som behövde bli tittat på.
är det närvarande man kallar det?

våra barn är nu 5 1/2 samt 7 1/2 år gamla. 

det har gått ofattbara 7 1/2 år sedan våra liv ändrades den där kalla snöiga decembermorgonen.

en evighet och på samma gång en sekund. 

de där känslorna jag tror alla föräldrar förundras över; hur var livet innan? 

den stora börjar i andra klass och den lilla går nu sista året i förskolan. 

när man är sju år idag är det sällan man får vara sju år. 

redan i första klass förundrades jag över alla iPhones och denna överlag märkeshets. 

de hårda orden, vassa armbågarna och ögonkasten i lönndom. 

så långt ifrån det jag vill att mina barn ska behöva tampas med redan nu. 

man är barn i 18 år, resten av livet är man vuxen. 

skynda dig att vara så liten så länge det bara går. 

gör det du måste och lär dig hur du ska uppföra dig men våga släppa tyglarna och springa lös i höstlöven och äta godis tills det sprutar ur öronen.

vår sjuåring leker med dockor, hon leker familj och i det andra ögonblicket är hon ursnabb på att hitta sätt att navigera på iPaden. 

hon låtsas att hon sms'ar och frågar om jag spelar Facebook. 

hon matchar sina kläder som Caroline af Ugglas och tycker att fodrade gummistövlar är en toppenidé. 

hon vet hur barn blir till, och kommer ut för den delen, hon läser knackigt och ritar superfint. 

hon har sett sin mamma gråta många gångar, hon torkar tårar och lyssnar uppriktigt. 

hon kan skratta så potatisen hoppar ur munnen vid matbordet och hon gråter när hennes fisk mår dåligt. 

hon tycker inte om något som skavar och hon tror att hon kan sjunga på engelska. 

hennes guldiga lockar ger henne en aura av ängelstoft men hon är slug som en räv. 

sju år. 

kan vi inte låta våra sjuåringar få vara små? 

jag vill inte tampas med preeteen redan nu. 

toppar under t-shirten och nätmobbning, det är för tidigt för det. 

älskade hjärta, 

din mamma älskar dig precis som du är precis just nu - låt ingen annan bestämma att du måste bli stor. 

- men mamma; ska vi äta inne idag?

japp; idag åt vi inne! 

denna den sista dagen på ungarnas fem veckors ledighet. 

med regntunga skyar och tryckande värme satt vi inne och pratade om helgen. 

helgen som jag och maken spenderat på jobb och barnen njutit tillsammans med sin farfar. 

fem veckors ledighet går så fort, och de sista två veckorna i synnerhet. 

min husmorssemester i Göteborg blev den perfekta avslutningen på min egen semester. 

detta trots att hotellet lämnade mycket att önska och att en tant ramlade över vår väska. 

men Robbie, han levererade verkligen. 

vilken show han bjöd på, trots att vi mycket snabbt kunde konstatera att han tydligen åldrats... 

men inte vi!

mat och semester hör ju ihop. 

trots att jag ibland brutit ihop över kastruller med makaroner och pannor med blodpudding i brist på fantasi så finns även denna sommar många picnicar och middagar att spara i minnet. 

frukosten på Gothia Towers Heaven 23 bjöd inte bara på fin utiskt. 

och på tåget hem fann jag en energibar som var ny, i alla fall för mig, och god samt räckte som lunch efter en redig frukost. 

tacos på en söndag och många kvällar med vin vin vin. 

det här rosévinet får nog ändå koras som sommarens vinnare. 

bara färgen är ju en favorit. 

jobba lite nätter och sedan njuta njuta njuta i strålande solsken och de allra varmaste dagarna. 

här nedan fyra favoriter; 

iskaffe

lax på grillen 

chokladblomman

kvällsljuset. 

ikväll åt vi inne. 

men jag låter det inte sätta punkt för den här sommaren; jag tror att vi fortfarande har mycket fint att se framemot trots att barnen var mycket skeptiska till att väckarklockan imorgon är satt på 06. 

sharp. 

jobba lite, njuta lite, jobba lite, njuta mycket. 

augusti - du är välkommen nu! 

samtidigt på Instagram

tre hela veckor till ända - galet! 

galet fint, galet bra, galet skönt. 

vi har njutit denna hemester av att verkligen hinna umgås med fina vänner och släktingar. 

badat och  knappt fryst i det ljumma soliga vädret vi fått njuta av. 

en dagstripp till vårt älskade Grinda. 

lata timmar på klipporna och hem kom vi med vindpinade ansikten. 

den enda dagen med regn var den jag hade en date i stan med Linda.

vår picnic byttes till restaurang men lika glada var vi för det. 

människor, det viktigaste för mig - så glad att vi satt prioriteringarna för denna semester rätt! 

samtidigt på Instagram

i tisdags flydde vi. 

flydde tvätthögar och omålade delar av huset. 

mot en ö i Stockholms skärgård. 

för att bara vara för att använda ett slitet uttryck. 

äta, prata, umgås, skratta och njuta. 

vår vän M öppnar sitt landställe så frikostigt för oss varje sommar och barnen stortrivs, precis som sina föräldrar. 

tror att bilderna kan tala för sig själva: 

loving lately

oavsett semester eller ej; sommaren är i alla fall här. 

och jag tycker att det är lite lättare att jobba på sommaren då man kan stämpla ut och åka direkt till badstranden eller kanske mötas med ett glas vin och en varm grill hemma. 

inte sitter  det Dior på mina naglar just nu men färgerna är desamma! 

härligt ljus turkos på alla naglar utom vänster ringfinger som är i en knallig aqua. 

sommarfräscht! 

kanske har ni sett dessa snoddar? 

jag köpte mina på H&M men använder de mest som armband. 

tokbilliga och förmodligen har jag lessnat nästa sommar. 

men låt så vara. 

vit skjorta, jeans och loafers. 

blir inte mycket snyggare än så. 

här kan man låta sommarbrännan tala för sig själv, naturlig make up och bara lite bling på toppen. 

vi har en stensamlare i familjen. 

och just nu är mängder av hans stenar i färgen Puts 16... 

jag tänker mig målningsprojekt till regniga dagar! 

inser att det inte bara är jag som får total mattorka på sommaren. 

trots att det är så himla lätt med sommarmat egentligen. 

gillar det här tipset på grillade tillbehör för fredagstacosen. 

eller kanske kan ni utmana er själva och äta tacos på låt säga... en tisdag! 

loving lately summer edition!

******

inspiration och bilder från min Pinterest. 

vad man gör med en fredag

till exempel kan man åka i arla morgonstund för att köpa ytterligare 20 liter Puts 16 och vips så är hela huset färdigmålat. 

hur härligt?!

under den här veckan som vi slitit med att färdigställa det sista har barnen verkligen skött sig exemplariskt. 

det här med stora barn alltså... 

lekt själva, peppat oss vuxna och hållt sig till förhållningsreglerna inte röra! 

de skuttade själva iväg till en kompis utan att vi styrt upp. 

det är en fin semester det här. 

nöjda barn; nöjda föräldrar. 

vi hann till och med få en liten paus i solen och jag lyssnade till första delen av Maja Ivarssons sommarprat. måste lyssna klart på det. 

plockade en hel korg med tistlar ur gräsmattan. 

rensade min sorgliga rabatt. 

vattnade blommor. 

gjorde ny müsli. 

rullade nyttiga kokosbollar. 

lagade middag; 

något  hopkok av prosciuttorullad kyckling i sås av Cantadou vitlök och örter samt grädde. 

hällt över en generös mängd pasta. 

toppad med basilikakvist och ett gäng oliver. 

med ett glas kallt vitt slank det ned förvånansvärt mycket... 

hann hämta ut ett paket på Posten också; 

Adistar - I love you! 

fredagen som trots allt blev ganska produktiv har nu övergått i lördag och vi ska strax dra oss mot stranden med kaffe i termos och godispåsarna i högsta hugg. 

solen gömmer sig just bakom molnet men jag orkar just inget annat än att ligga på stranden och titta på mina barn som leker och prata skit med min syster. 

ikväll väntar finmiddag med stort och litet sällskap - yey! 

glad lördag på er.

får jag bara några sådan här dagar till kan jag ta hösten med ro

Sveriges nationaldag 6 juni och tillika min mans födelsedag. 

firade honom med litet paket, mera pussar, donut med ljus och kolor. 

sedan satte vi oss i bilen, sjukt förväntansfulla, för en tripp till Kolmården. 

en sol som aldrig ville sluta skina och djur som var vakna ute ur sina bon. 

ja förutom lokatten, den såg vi aldrig. 

jag invigde mango-varianten av Hawaiian Tropics lip gloss - bästa bästa!

maken tog en liten nap på gräset precis som lejonmammorna. 

efter en heldag drog vi till Nyköping och Scandic hotell. 

vilket hotell!

fräscht och fint, med tvålar i pumpflaskor från Face i badrummet. 

yey! 

med gångavstånd till Hamnen. 

i magiskt ljus satt vi och åt middag på tok för sent, svettandes i solen. 

serverade av en dokusåpakändis. 

japp. 

klockan 22 sov vi alla fyra. 

frukost med älgen till bordet. 

taggade!

ännu en dag i Kolmården och jag måste säga att det var en sjukt bra idé att köpa tvådagarspass. 

det behövs för att slippa stressa runt och verkligen känna sig färdiga. 

ska man görat ska man görat ordentligt. 

ingen stress. 

klappa, titta, hisna, oooooa och äta glass tills man bara inte orkar mera. 

och som varje sommar konstaterade jag och maken att det här; det här! det måste vara den bästa åldern på barnen. 

i år så pass stora att de kan göra små egna avstickare, leka och ta hand om varandra. 

så himla fint att se de kan ansvara för varandra, hjälpas åt och ibland skälla lite på varandra. 

de är ordentliga, håller ordning på flocken och traskade många långa kilometer i två dagar utan att gnälla en endaste gång på trötta ben. 

på fredagkvällen somnade vi nog ännu tidigare än på torsdagen.... 

stora bakardagen på lördagen. 

citronrutor och kokosbollar. 

och sedan kalas hos min bror. 

semesteruppladdning - men jajjamen! 

sånt som får mitt hjärta att knyta sig

morgonens samtal i bilen på väg till förskolan efter sprutan:

- mamma, jag vet att storkillarna kommer tycka att mitt blomplåster är töntigt.
- gubben, du vet att det inte är töntigt. man får tycka om vad man vill.
- ja just det, pappa gillar ju också blommor Blixten!
- mmm, det är fint - men jag vet att dom kommer tycka det i alla fall.
- du får bara strunta i dom, du får tycka vad du vill och jag älskar också blommor.

orkar inte.
det är 2013, har vi verkligen inte kommit längre än hit?

hon & jag

hur sammanfattar man en helg med den bästa? 

om jag säger att jag inte behövt använda filter på Instagram och att min man kommenterade bilderna som "Bullerbykänsla" kanske ni förstår att det var jobbigt att åka hem. 

att packa in sina pirriga barn i bilen på lördagmorgonen, med huvudvärk och tröttma som inte var av denna värld, för att åka norrut där skogen har skägg och man utan problem kan andas med magen igen - ljuvligt. 

Linda och barnen tog emot hemma innan vi for vidare till stugan med lugnet. 

innan klockan slagit 14 låg vi i solen med varsitt glas rosé medan barnen lekte som om dom just inte brukade göra något annat. 

lördagkvällen kom och tjejerna tog upp beställningar inför morsdag. 

gullungar! 

som en hotellfrukost var vad vi sa när det efter 1 1/2 timmes ivrigt pysslande äntligen var klara på söndagen. 

utflykt på söndagen! 

Högbo bruk bjöd på både solsken, djur, fin shopping och glass. 

finns inte mycket mer man behöver här i livet. 

barnen somnade i bilen hem och jag hann lyssna på hela Värvet med Kristian Gidlund och gråta en skvätt. 

väl hemma kände jag hur allt det krassliga runnit ur mig och energin jag saknat de senaste veckorna var tillbaka. 

Linda min Linda, jag är så glad att du är min vän. 

att du orkar lyssna, har de bästa råden, huvudet på skaft, hjärtat på rätta stället och dessutom alltid ser smashing ut. 

tack för den här helgen, snart ses vi igen. 

lyxproblem

igår eftermiddag landade mitt blodsocker någonstans i knähöjd i samband med att båda var hämtade.
lätt komatös och med glasartad blick lyckades jag till slut slänga ihop falukorv och makaroner.
och mina ungar; mina fantastiska ungar, de fortsatte att kvittra och skratta som om det inte var helt vanlig onsdag i maj.
i det bräckliga tillståndet jag var i då var det exakt lika jobbigt som att säg dra hem en tvååring från mataffären skrikandes JAG VILL HA GOOOOOODIS  eller att diskutera med en nioåring om att hon visst inte alls får gå på bio själv inne i stora staden.
precis lika.
lyxproblem.
barnen mina har inte fallit långt från sitt päronträd och pratar nästan oavbrutet under dygnets vakna timmar.
något som uppenbarligen även kan bryta ner även den mest luttrade och pratglada mamman.
igår. orkade. jag. bara. inte. lyssna.
det dåliga samvetet strikes samtidigt som de somnat.
när jag tittar på hur de ligger med sina små huvuden på kudden och andas lugnt.
helt tysta.
då saknar jag kvittret och förbannar att jag inte var en större mänska, en som kunde ta kontrollen över mitt blodsocker och bara vara.
den här föräldrarollen, den är min allra svåraste, den roll där det finns allra allra mest på spel.
idag, ikväll, då ska jag vara en fantastisk mamma som orkar lyssna på alla historier om maskar och orättvisor. som skrattar så det klirrar i glasen och som orkar vara nära nära.
mors dag på söndag, och jag tycker att vi alla borde fira oss själva för att vi kämpar och gör vårt bästa - heja oss! 

försmak

redan på morgonen kände vi det - livet i oss. 

cyklade, med uppknäppta jackor och med sneakers på fötterna. 

jag var inne nästan hela dagen och gjorde någon typ av vårstädning på nedervåningen. 

flyttade om lite, dammade torkade och gnodde. 

puh. 

men med bra musik och prat i öronen gick det bra det med mer om detta en annan dag!

hämtade den tjej som betyder mest för mig i hela världen tidigt. 

lånade lättlästa böcker och fikade på det nybyggda kulturhuset i centrum. 

efter att jag grinat en skvätt på busshållplatsen förra veckan insåg jag att det bara var att sätta in högsta växeln för att få denna lilla donna sjukt pepp på att ta sig igenom denna sommar med sin söta lilla näsa i böcker. 

tack Linda för att du boostade oss när det var lite !!! tungt i förra veckan - 

det här med sms-terapi är det bästa jag vet. 

du är min bästa. 

med en trave böcker under armen och efter att ha snackat om både kärlek och kläder cyklade vi vidare för att hämta lillebror. 

trulig femåring som vägrar cykla på stor cykel för att det är läskigt. 

men väl hemma mjuknade han till sitt vanliga jag och de tog tag i sin egen vårrensning av lekstugan. 

jag är så sjukt tacksam för att min sjuåring fortfarande kan leka. 

leka med dockor och annat hon kommer över. 

det är så många år man ska vara vuxen, men de här barnaåren kommer aldrig i repris. 

middag ute. 

popcorn-studs.

glass-lyx. 

en måndag mitt i vardagen och jag är så tacksam över det här lilla livet. 

varför kallar man det för det lilla i livet. 

det är ju allt som betyder något. 

grå grå grå

söndagens sol & värme är idag ett minne blott. 

vi slet på med stor vårstädning både ute, inne och i bilen - maken och jag. 

medan barnen lekte för fullt med sina vänner. 

win win. 

men idag; ser det lika höstlikt ut som tidigare denna vår. 

suck. 

jag laddar för nattjobb och drömmer om sommarsemester. 

för mig är det två månader kvar lite drygt, två månader - f a n t a s t i s k t !

* * *

gråskala på kläder med pigga rosa färgklickar; alltid ett säkert kort

grå tröja - Gina Tricot / örhängen - Marc by Marc Jacobs / väska - Lindex
nagellack - Chanel / jeans - H&M / klocka - Casio / sneakers - H&M