april april

känner mig lurad.

lurad på den här våren och på april i synnerhet. 

frostnupna kinder på vägen till jobbet och så hemsk snålblåst och regn på vägen hem. 

som den värsta novemberkylan. 

gör mitt bästa för att hålla ånga uppe på mig själv och trötta familjen. 

igår till exempel; då firade vi fredag på bästa tänkbara sätt. 

med donouts och grillkväll. 

och den vackra vasen från Kähler unnade jag mig fredagen dessförinnan... 

varannan fredag hemma hos mig är det blombad. 

då står mina små skyddslingar i badkaret över natten. 

och om jag inte har vårkänsla så finns det de som har massor. 

blommor OCH nya knoppar på fyra av fem orkidéer. 

high five på mig!

kalla mornar som sagt. 

och i mitten av veckan tuppade min mjölkskummare av och jag med den. 

buhu. 

men det löste ju Nespresso innan helgen och nu är jag med varmt och skummigt kaffe igen. 

yey! 

den här guldlocken och jag tampas med läxor. 

geisten finns inte riktig där alltid. 

men det bakom pannbenet är det inget fel på i alla fall. 

tänker tillbaka på mina egna mattetal och tror nog att hennes är bra mycket klurigare. 

att hon som åttaåring inte kunde hålla fingrarna och ilskan i styr och klippa av sig luggen pratar vi inte högt om... 

men ikväll konstaterade hon :: mamma, jag ser ut som åttiotalet; Abba och så. 

och det var svårt att hålla sig för skratt. 

jag är blek om nosen men en kväll var vi på fest och jag fick sminka upp mig :: häpp! 

har funnit de perfekta sommarchinosarna med häng som ni kanske ser? 

nästan gratis hos Gina Tricot. 

invigde min tunna blåa kimono på festen. 

tillsammans med slitna stora jeans och klackar, paljettväska till det. 

paljetter är det även på min nya ljusrosa sjal. 

och den gör även en fredagkväll som spenderas på jobbet ganska fin. 

nu är det mjukisbyxor och fleecetröja och jag tror inte att någon vill se det på bild. 

maken tar en tur på stan och ungarna somnade ovaggade. 

jag värmer en till kopp the och tänker luta mig tillbaka efter en intensiv hemmadag med Eat prat love - som jag längtat! 

natti så hörs vi en annan dag. 

på min runda

sprang igår.

och kände livet i mig. 

klockan 17 och solens strålar värmde fortfarande. 

det doftade från grillar med kött och jag fick en föraning av sommaren. 

efter några tunga veckor då jag varit låg och tvivlat på min kompetens känns det som om det äntligen vänder uppåt igen. 

jag har inte varit ny på jobbet på 9 år och för en orolig och nervös själ är det verkligen en utmaning. 

bara att lära känna en hel hoper nya människor gör mig helt slut. 

helt slut. 

men igår fick jag en känsla av att den kunskap jag trots allt insupit under de här åren på min gamla anställning finns där, och jag fick använda dom. 

jag kanske klarar det här! 

tack springturen för att du gjorde mig hel igen. 

upp, upp och iväg

vet inte om ni ser att i de där ögonen, som blinkar lite för snålblåst och isig snö, så finns det en gnista. 

denna kalla fredagmorgon och jag var på väg mot den sista dagen på första introveckan på mitt nya jobb. 

och det pirrar i precis hela kroppen av lycka. 

lycka av att känna mig betydelsefull och med i en gemenskap där jag kan påverka för att verkligen bedriva god och säker vård. 

jag har gett Landstinget många år av svett och tårar, då jag stångat mig blodig i det stelbenta sätten att fatta beslut. där jag sett resurser kastas som smulor för ankor och där de kortsiktiga lösningarna regerar. 

många är de gånger då det blixtrat till och värmt mitt hjärta under de här åren, men det handlar om goda kollegor och fina möten med patienter. 

aldrig någonsin har jag känt att jag har varit viktig för min arbetsgivare.

inte förrän jag gick. 

det här är ett osäkert kort, jag vet det. 

jag vet inte vad det blir av det om ett år, om utmaningarna fortsätter komma eller om det känns tryggt och lugnt i magen. 

jag har fått en chans att vara med om något unikt och jag tog den, utan att tveka ett endaste litet dugg. 

2014 - jag är så glad att du är här! 

älskar februari! 

måndagskänslan är infunnen och jag har en dag av idel finheter att inkassera:

dammsuga

damma

tvätta

diska

bikramyoga

mysfika 

kvällslunk

fick en kollega att skratta i helgen när jag sa att jag inte tycker om att gå på fest. 

hon. kunde. inte. förstå.

tur att det finns alla olika typer av människor. 

första måndagen i februari och det är en spännande månad som startar nu! 

denna helgen

sköna lugna lördagmorgonen. 

med kramiga ungar och en man med näsan i DN. 

en sväng om Joe & the juice innan jobbet och lyckan var gjord. 

lugnt på jobbet och det enda direkt akuta som hände var att jag råkade vifta ut kvällsfiks-yoghurten på golvet. 

så himla typiskt. 

sovit som en kratta inatt men nu är ögonen ditmålade och det är dags att damma av ett dagpass! 

fredagsbliss

en fredagkväll hemma. 

fredagkväll hemma efter en finfin jobbdag med så många som jag tycker så mycket om. 

rörandes en blomkålsstuvning och smuttandes vatten.

bada mina blommor och njuta av några timmar jazz i Monica Z-filmen med maken nästan slumrandes på magen. 

barnen som nattades medan de fortfarande hade leenden på läpparna. 

långasamhetens lov. 

dessa fina kvällar som gör en så redo för vardagen. 

trots att den här vardagen innebär jobbhelg. 

njut lördagen!

ouff

som en käftsmäll nockade den oss. 

förkylningen som inte bara bjöd på segt snor utan även hosta, dimmig blick och tryck över både öron och bihålor. 

dom andra alltså, jag är fortfarande på benen men får lyssna på de andras harkel, host och gnäll. 

januari som tog sig så bra där i mitten har ånyo blivit grått och trist. 

vinter! ge mig några veckor till av smällkall krispig och ljus vinter. 

sedan är jag nöjd och glad och kan längta efter knoppande musöron och rensopad asfalt. 

fruktiga vitaminer och mycket te. 

det vi saknar är väl frisk luft, för ärligt talat älskar jag inte att vara ute när det är regntunga skyar, snålblåst och några kalla minusgrader. 

januari är snart slut och med det möter jag nya utmaningar, mer om detta senare. 

februari är en av mina favoritmånader och just 2014 känns det så fullt av förväntan och tilltro. 

nu dags för mitt sista nattpass. 

ever. 

punkt.

punkt som i slut. 

tänk att den där onsdagen tog slut till sist ändå. 

den som började med att jag verkligen inte förstod att klockan ringde vid 05.15 och det krävdes enorma mängder foundation för att få någon fason på ansiktet. 

hamnade i någon typ av falsk förhoppning om lugn dag då det fram till 10 var helt kavt. 

men sedan. 

ett slitet uttryck som fullt ös medvetslös kändes oerhört passande när jag vid 15-snåret tryckte tre Finn Crisp istället för lunch. 

stämplade ut 45 minuter senare och satte mig på bussen hem. 

lagade kopiösa mängder spagetti med köttfärssås och la mig nästan samtidigt som barnen.

och så blev jag liksom lite gråtig över att ungarna nu är så stora att de fattar när man är på gränsen till psykbryt av trötthet och klappar medhårs och håller med ömma kindpussar. 

den här morgonen känns som ett vakum i huvudet. 

tänker bara ta hand om tvätt och disk för att sedan vila mig i form inför kvällens jobb.  

det här att lämna barnen och sedan fara hem för en frukost till tonerna av Äntligen Morgon

 är den bästa av gåvor.

två koppar kaffe, en avokado och en redig powershot. 

riktigt kände hur alla tänkbara baciller for skrikande ur kroppen och nog tusan är jag i alla fall lite piggare. 

torsdagskick: 

en banan

en kiwi

en blodapelsin

några frysta hallon

ingefära

lite smoothiemix

och en skvätt mandelmjölk

toppat med chiafrön

glad torsdag, håll fanan högt - imorgon är det fredag!

så. himla. passligt.

onsdag men fredag, efter fem dagars jobb är jag t r ö t t. 

man kan tycka att jag borde få ta ett glas vin. 

sån himla tur att jag är ledig just nu då det verkar finnas ett gäng oroliga magar bland kollegorna... 

jag tänker mycket vitpeppar de närmsta dagarna. 

vitpeppar, vin och nagellack. 

men äntligen!

10 krispiga minusgrader och kritvit pudrigt täcke. 

hade nästan gett upp hoppet om vintern men så kom den som en räddning när november räckte ända in på det nya året. 

jag ropar hurra, gissar att många inte håller med mig... 

innan solen gått upp imorse var det förstås lika mörkt som förra veckan och min åttaåring sa ett svagt 

- mamma, varför väcker du mig mitt i natten? 

när jag mjukt puffade på henne strax innan sju. 

men om man ridits av mardrömmar nattetid och nattvandrat så känns morgonen obarmhärtig, så är det ju. 

måndag morgon och snart är det ledig helg för min del - som man längtar! 

131211

vilket spännande datum vi har idag, n'est pas?

knappa två veckor till julafton. 

och snälla; kan det inte komma lite mera snö och minusgrader?

min julmapp på Pinterest är sprängfylld med julinspo men hemmet är fortfarande ganska opiffat. 

det här mörkret har mig i sitt grepp.

Thailands-längtet är på topp, hyn en katastrof och treskiftet hånar mig. 

att jag dessutom ska jobba precis hela julen är inte heller upplyftande. 

sniff. 

denna snoriga onsdag ska jag för tredje gången ge mig på lussebulls-bak och förhoppningsvis lyckas. 

bullar och piff. 

samt firande av åttaåring, så får det bli. 

så himla mycket rött pynt blir det inte. 

gillar skarpt dessa stora keramik-kottar från Hemtex! 

ni har väl inte missat att Musikhjälpen har dragit igång igen? 

årets tema är "alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet" 

ett lite svindlande tema i Sverige där mödradödligheten nästan är lika med noll. 

att arbeta på en nyföddhetsavdelning ger lite insikt i ämnet och i år finns det en chans att skänka en slant via sms i Neonatalen Danderyds namn. 

klicka här och skänk en slant, alla bidrag är varmt välkomna. 

i förra veckan fick den här kloka mannen ett pris av 5i12-rörelsen som arbetar mot främlingsfientlighet, rasism och för mänskliga rättigheter. 

Jason Diakité fick priset med denna motivering; 

"han visat hur man både i ord och toner kan förena ett stort artisteri med ett personligt engagemang i viktiga samhällsfrågor. Han har även genom konkret handling gjort många värdefulla humanitära insatser över världen"

rabalder uppstod då han i en nysläppt singel sjunger om att slå Jimmy Åkesson gul och blå. 

hans tacktal som får både honom och mig i tårar kan ni se och höra här. 

en annan organisation med fint syfte är World Childhood Organisation. 

de firar 15 år i arbetet för att motverka att barn exploateras och utsätts för övergrepp.

i samband med 15-årsjubileumet släpps ett jubileumsarmband i shopen. 

255 av 500 kronor går oavkortat till Childhoods fortsatta arbete.  

om vi fortsätter på den lite ytliga banan kan jag bara hinta om 

att Chanel släpper ett nytt lack inom kort... 

att jobba natten till julafton och därmed missa uppesittarkvällen och The Holiday känns inte bra. 

inte bra alls. 

denna lite fåniga film som ger mig en varm känsla i magen. 

och Jude Law, ja - det var just det. 

men å andra sidan har jag en tredagarsledighet att se fram emot denna helg och det min förhoppning är att det råder bot på min snoriga näsa och onda hals. 

njut av advent och ta hand om varandra. 

denna måndag kräfva sitt kaffe

lördag, söndag, måndag, tisdag, onsdag på jobbet för att sedan avsluta denna parodi till jobbvecka med ett nattpass. 

jag är inte ens igenom hälften än. 

skål! 

mitt-i-veckan-paus

jobba två dagar, ledig en, jobba kväll torsdag och fredag natt.
en helt ok vecka ändå.
om det inte vore för att jag nästan bröt ihop på jobbet igår.
när man arbetar med människor som inte kan få saker och ting gjorda och som bara rör till det.
struktur.
ordning och reda.
mina finaste ord.
jag vill inte behöva gå in till patienter och be om ursäkt och framstå som ett pucko för saker som jag inte kan påverka, som andra har snurrat till.
energitjuv!
jag som annars älskar måndagsförmiddagar.
för att jag ser det som en härlig utmaning att reda upp i trassel och gå från jobbet med en go känsla i magen och ett leende på läpparna.
i måndags - not so much.

ledig onsdag och jag tänker fira den genom att skrota runt i det lokala centrumet, njuta av mitt eget sällskap till lunch för att sedan köra hem och hämta barn och ladda för middag med den finaste av vänner.

sen vill jag passa på att tipsa:
Värvet.
lyssnar ni till podcasten Värvet?
om inte - GÖR DET.
avslutade just en favorit; Luuk intervjuar mannen bakom Värvet - Kristoffer Triumf.

bra. mycket bra.

glad onsdag!

den känslan

när man ger sitt allt.
lyssnar.
finns där.
tröstar.
stöttar.
pysslar.
peppar.
kramar.
torkar tårar.

och det ändå inte räcker. för att patienten redan blivit så bränd av tidigare sjukvårdsupplevelser.
allt det jag ger av mig själv, ger så att jag nästa känner mig genomskinlig och utplånad som egen person.
hur varje ord jag säger vägs på guldvåg och trots det är en mina som kastas ur min mun.
minor jag inte kan fånga, för det vänds och vrids och tillslut vet jag knappt själv om det var något hemskt jag verkligen sa.

den känslan av enormt trötthet som kommer över mig på den knöfulla bussen hem.
somnar med huvudet mot en regnig fönsterruta.

den känslan sitter kvar litegrann idag.

att idag skrapa upp mig själv från golvet och se att jag gav mitt allt, det är vad jag ska ägna mig åt idag.

samt att ta hand om krasslig son, storhandla och hämta ett gäng tjejer efter skolan.

fin torsdag på er.

om ni undrar

hur min dag var? 

jotack ganska JOBBIG tackar som frågar. 

frukost klockan 5, lunch klockan 14 och så en hel massa kalabalik på det. 

16 timmar efter instämpling sitter jag nu äntligen här hemma. 

glöm det där jag skrev om energi igår. 

kan inte ens komma på något att slösurfa runt på. 

natti. 

men ÄNTLiGEN!

hur fort kan en vecka gå egentligen? 

tydligen tokfort. 

mina första höstveckor har varit så ooooerhört sega. 

känt mig hängig och orkeslös men ändå hasat på. 

försökt hålla jämna steg med familjen och jobbet som varit mer än lovligt rörigt. 

bytt pass, arbetat heldagar. 

stressat och tvingats prioritera bort pauser ibland. 

men så; efter en söndag med idel finmys i form av grillkorv med familjen, pappa och bror samt en eftermiddag med löptur, tvättstugetjänst och en kaka skjuts in i ugnen för att toppa det hela med en redig stökig familjemiddag var jag på banan igen. 

så pass att jag imorse vaknade med ett leende. 

tände ljus och lagade frukost till oss alla fyra. 

peppig och energifylld dag på jobbet. 

fina kollegor och gofika. 

kom hem och inom loppet av 45 minuter hann jag laga Carbonara, pussas med min man, lösa lite världsproblem, lyssna till dagens händelser i de små mänskornas liv, kissa, äta och öppna finpost innan familjen for vidare mot storas danslektion. 

pust. kan man tänka. 

men jag hade energin kvar i kroppen; förberedde frukost inför morgondagen och sjöng högt till GES när jag tog hand om tvätt och disk. 

de här dagarna alltså; vem behhöver knark egentligen? 

den trötta men finan veckan som passerat har ju tillbringats hemma, på jobb och förra helgen en husmorssemester. 

fina dagar. finfina dagar. 

tack september; 

nu är jag redo för tjocka halsdukar - välkommen oktober. 

tack för infon

fyra, ovetandes om varandra, har i jobbkorridoren - högt och ljudligt konstaterat att jag har ett horn i pannan.

inte horn som i arg som ett bi och på krigsstigen utan som i ungdomsfinne.

själv lär jag mina barn att hålla tyst om de inte har något snällt att säga.

nåväl.

33 år gammal och känner mig yngre än någonsin.

häpp.

tydligt tecken på att man jobbat natten:

man gråter till Ellen Pompeo hos Ellen.

Ellen, det nya Oprah - who knew?!

mvh; ugly_cry_80

& nu för tiden

jobbar : jetemycket. 

städar : knappt alls. 

sover : lite varstans, och ibland med en liten rädd sjuåring i min säng. 

njuter : av att en Matkasse levererades i måndags. 

dricker : inte alkhol men fortsatt mycket kaffe. och vatten. 

springer : likt en gasell nåväl - gillar.

snöat in : på koppar. koppar koppar koppar. 

drömmer om : den där extra lyxlediga semestern som hägrar om 1-2-3-4 dagar. 

lite halleluja på det. 

- men mamma; ska vi äta inne idag?

japp; idag åt vi inne! 

denna den sista dagen på ungarnas fem veckors ledighet. 

med regntunga skyar och tryckande värme satt vi inne och pratade om helgen. 

helgen som jag och maken spenderat på jobb och barnen njutit tillsammans med sin farfar. 

fem veckors ledighet går så fort, och de sista två veckorna i synnerhet. 

min husmorssemester i Göteborg blev den perfekta avslutningen på min egen semester. 

detta trots att hotellet lämnade mycket att önska och att en tant ramlade över vår väska. 

men Robbie, han levererade verkligen. 

vilken show han bjöd på, trots att vi mycket snabbt kunde konstatera att han tydligen åldrats... 

men inte vi!

mat och semester hör ju ihop. 

trots att jag ibland brutit ihop över kastruller med makaroner och pannor med blodpudding i brist på fantasi så finns även denna sommar många picnicar och middagar att spara i minnet. 

frukosten på Gothia Towers Heaven 23 bjöd inte bara på fin utiskt. 

och på tåget hem fann jag en energibar som var ny, i alla fall för mig, och god samt räckte som lunch efter en redig frukost. 

tacos på en söndag och många kvällar med vin vin vin. 

det här rosévinet får nog ändå koras som sommarens vinnare. 

bara färgen är ju en favorit. 

jobba lite nätter och sedan njuta njuta njuta i strålande solsken och de allra varmaste dagarna. 

här nedan fyra favoriter; 

iskaffe

lax på grillen 

chokladblomman

kvällsljuset. 

ikväll åt vi inne. 

men jag låter det inte sätta punkt för den här sommaren; jag tror att vi fortfarande har mycket fint att se framemot trots att barnen var mycket skeptiska till att väckarklockan imorgon är satt på 06. 

sharp. 

jobba lite, njuta lite, jobba lite, njuta mycket. 

augusti - du är välkommen nu!