saker som händer dagen efter man fyllt 33

ens lilla bebis som snart fyller fem säger:

- så här skrev jag förut när jag var barn.

punkt.

130213

lånar Litens dagens-lista, hoppas ok!


bär: bär. hm. räknas choklad?
bad: har badat min hortensia. rikligt.
bästa: fölse alltså. älskar fölse! hela dagen var bäst.
sämsta: busringningen. ja det att tre killar tyckte det var en rolig idé att googla 33-åringar och ringa på deras födelsedag klockan 03 och sjunga ja må hon leva.
mysigaste: Blixten-snoset vid läggdags.
skönt-att-få-gjort: bokade tid för spiralbyte, the end of no return.
samtal: det jag fick på video från Linda. hon spelade in en film och sjöng för mig. bästa Linda, vad skulle jag göra utan dig?
klädkammare: i min önskedröm.
glass: ingen glass!
vin: ska upp klockan 05, inte en bra idé.
miss: två borttappade halskragar och ett stycke försvunna handskar. obs! barnens fel.
lunch: sushi. tyvärr lite liten och litet sorglig, men ändå - sushi!
middag: Felix gulashsoppa med lokalbakat stenugnsbröd.
ser-fram-emot: ledig helg!
djur: inte idag heller.
shopping: två blommor och lite presenter till andra jubilarer.
otippade: hm, vet inte.
irritation: se sämsta.
insikt: 33 är ändå inte 37, jag är fortfarande i början av trettiotalet.

B-day

hurra för mig idag! 

må det 34:e året bli det bästa hittills. 

ingen åldersnoja än så länge och idag tänker jag njuta av egen tid och semlor eller kladdkaka... 

32 and counting

imorgon; en månad kvar till min trettiotreårsdag.

hur det nu kunnat gå så många år sedan jag fyllde 28 är för mig en gåta...

tänkte denna månad, dagligen, ge min man lite goda tips på vad jag önskar mig.

& JA : det är han som efterfrågat det.

vad vi gör i helgen

firar världens bästa sjuåring, några veckor i förväg. 

med cake pops i juligt rosa smak. 

det och; 

kurerar snoriga näsor och hostiga halsar. 

fint så. 

je suis une tant

skrattade hejdlöst igår kväll. 

åt mig själv. 

såg programmet Extra gnällig på Svt och skrattade gott och igenkännande åt mig själv. 

särskilt som jag satt där i soffan med ett halvknutet macramearmband i händerna och glasögonen på näsan, för säkerhetsskull med mitt nya senilsnöre runt nacken. 

32 år och tant. 

det går bra nu. 

jag får bättre förståelse att jag faktiskt är på väg att bli gammal när jag inser att jag lyssnat på Kent i 17 år.
men tusan om de inte blir bättre med åren, precis som jag?

hipp hipp!!

jajjemen serni!

idag är det min trettioandra födelsedag. inte fy skam!

en del är rädda för att åldras.

min oro har ännu inte brutit ut, men lite hicka fick jag igårkväll när jag i spegeln fick se nya ovälkomna handtag på ryggen.

jag tänker glömma det och istället fokusera på att dom som speglar sin behind borde spärras in.

imorse kom sömndruckna kids och en morgonvarm make in med ljus och paket.

ett par guldiga hjärtan vilket var precis vad jag önskat mig!

tack rara familjen!!

efter det dundrade firandet igång i alla sociala medier och på telefonen, det är inte lätt att bli bortglömd en sådan här dag.

tack för varma kramar och fina hälsningar!

i söndags bakade jag chokladwhoopies med marschmallowfyllning som vi nog får nöja oss med till dessert idag.

finns det intresse så har jag fotat för en tutorial.

efter lämning av barn klädde jag mig i trygga kläder och började pyssla lite jag tänkte på länge. nu ska jag njuta lunch och dricka Pepsi Max i vinglas.

dricka finkaffe i ett köpcentrum.

ta en promenad och andas krispig luft.

det är jag, Robbie och Dylan idag.

hipp hipp HURRA för oss!

firar med skönsjungande vacker kvinna, hoppas ni får en lika härlig dag.

varm kram.

dagens citat

- amen jag föddes gammal.

ett konstaterande.

så är det.

jag har alltid varit gammal.

först lillgammal. nu vanligt gammal.

men det är nog fint så.

nu när jag vant mig.

kanske därför jag inte hade någon större trettioårskris.

ibland kan det vara lite olika, och sen kan det vara annorlunda också

i julhelgen träffade vi en gammal släkting. repliken hon mötte maken med i dörren gör mig lite mörkrädd:

- jag kommer inte ihåg om jag glömt att ringa återbud.

häromdagen träffade Frida en gammal släkting, och tusan - jag blev typ avis på 95-åringens liv.

ja ibland är det bättre än annars när det är sämre. så är det bara.

så vaknade man en morgon och upptäckte att den lilla sonen inte är så liten längre

huden på hans armbågar har blivit sådär stor-barns-rynkig.

hände det verkligen inatt eller har jag inte varit helt uppmärksam på transformeringen?

han har i alla fall sitt bubblande bebisskratt kvar.

det gläder mig.

mycket.

2 år sen sist

jag kollade synen.

på tiden nu.

jag kisar när jag läser både nära & långtbort känns det som.

och eftersom jag inte blir yngre lär ju inte synen förbättras.

och kis-rynkorna blir tydligare.

på Specavers har jag nu bokat tid om en vecka.

1:- för undersökningen och sen två par bågar för 795:-

om jag ser som en örn köper jag tamejtusan fönsterglas i bågarna och låtsas se lite smart ut.

igår

tog dom studenten i min lilla förort.

det var ett himla liv och barnen önskade att dom fick hänga med.

själv blev jag supernostalgisk och tänkte tillbaka på en av dom roligaste dagarna i livet.

ja ok, jag kände mig lastgammal.

ända tills jag insåg att det är samma låtar som spelas fortfarande, 11 år senare.

Sommartider, Kung i baren, Oa hela natten und so weiter...

gammal är äldst

är du så gammal att du minns badkläderna i bubbelmaterial?

som blev släta av att åka i vattenrutschakanan?

som tappade formen oerhört snabbt?

trodde vi sett nog av dom men i HM's webshop är dom nu tillbaka.

tack, men nej tack säger jag.

en doft av framtiden

idag på vägen hem från Nickis fick vi en aning om hur Brallisen kommer att vara om sisådär 80 år.

Brallisen: vad är det här för väg?
jag: det är vägen till Täby centrum.
Brallisen: men vi ska ju åka hem?
jag: nä, först ska vi åka och äta lunch.
Brallisen: jag känner inte den här vägen.
jag: hur menar du?
Brallisen: jag har aldrig åkt den här vägen.
jag: jo det har du, men det här är inte vägen hem.
Brallisen: jag känner inte den här vägen.
jag: jo, snart gör du det.
Brallisen: jag hittar inte den här vägen.
jag: men gumman, det är den vanliga vägen.
Brallisen: vassatty??

efter lunchen:

Brallisen: ah, den här vägen är rätt - nu känner jag igen mig.

rörig, svammlig, halvdöv men ganska gullig.

dagens citat

- ja jag kan det. jag kan allt. jag är fyra år.

jag känner mera:

- jag är trettio och slut som artist.

det är olika det där.

godmorgon pensionär

bakar bakar bakar.

och lyssnar på Spotify.

försöker skapa den perfekta spellistan till stundande partey.

å n g e s t f r a m k a l l a n d e

inte minst efter att systeryster påpekat andra gamlingsdrag jag har.

jag gissar att Creedence & Blondie är passande för moi.

en doft av framtiden

tog upp Blixten efter eftermiddagsluren.

snosade i hans hår och gav honom en rejäl kram.

då rapar han ljudligt och en unken doft av vitlökskabanoss sprider sig.

ärligt talat; han är för ung för att lukta bakismat!

♥ lilla mamman

once in a lifetime

ungefär två minuter efter att jag varit en gigantisk nörd och tagit kort på mina väskor i regnet utspelar sig följande:



en bil stannar och en kille stiger ur.

han släntrar fram och frågar om bussen redan gått.

-nej, säger jag och killen vinkar iväg sin skjuts.

jag drar ihop mitt pick och pack så killen får plats att sitta.



killen sätter sig och börjar prata:

-är det ny tidtabell nu eller?

-ja, jag tror dom bytte i måndags.

-ah, ok. *konstpaus* vilket väder det är!

-mmm

- ja asså imorse gick jag till jobbet i flipflops och shorts och nu är det typ askallt.
-ja. och regnigt.
-ja fy.
-fast det är ju lite mysigt med regn faktiskt tycker jag.

bussen kommer och jag reser mig för att gå på. småler för mig själv åt det roliga i att en kille som är så ung pratat så länge med mig.

sätter mig på mitt vanliga säte och till min stora förvåning upptäcker jag att killen sätter sig bredvid mig och fortsätter snacka.

en ung lång kille med svartfärgat hår, ful keps och ett spjut i underläppen. stora jeans med stort häng och snälla ögon.

han pratar och han pratar. om hur hans kompisar blir apatiska av att de under skoltiden inte tagit några beslut och blivit sittande och stirrat in i en vägg. om hur konstigt det är att "folk" har råd att resa direkt efter gymnasiet. om sitt jobb i sin fars livsmedelsbutik. om skoltrötthet men längtan till studenten. om hur skönt det var att gå upp klockan åtta imorse och jobba istället för att sova bort dagen.
han frågar vad jag jobbar med. vad jag läste på gymnasiet. hur lång min högskoleutbildning var.

jag satt där och blev lite varm i hjärtat över att den här killen verkade så omtänksam och förståndig trots sin ring ålder.
tre gånger under samtalet var jag tvungen att flika in kommentarer om att jag var så lastgammal.

efter ca 10 minuter skulle grabben gå av.
han reser sig och säger:
-är det fräckt att be om ditt telefonnummer??
jag kunde nästa höra hur den till brädden fyllda bussen höll andan i väntan på mitt svar:
-men du, jag är gift och har två barn..
-oh shit! men det var kul att träffas.

ja herregud. för första gången i mitt liv har någon bett mig om mitt telefonnummer. det känns som en milstolpe. nu kan jag i lugn och ro fylla 30.

♥ lilla mamman

å ja ba, shit asså

jag vet att jag tjatar, jag gillar inte tonåren.

och man ska vara tolerant och öppen för olika, annorlunda, människor.

men jösses, jag hoppas verkligen att det här inte är häftigt & coolt om några år när min lilla lilla tjej ska börja bli stor. 

är det något jag tycker är tragiskt så är det tjejer och killar för den delen som spelar dummare än dom är. 

♥ lilla mamman