min lilla stora tjej vaknade innan 6 imorse, full med pirr & fjärilar i magen.
hon satt i vår säng och försökte förmå oss att stiga upp.
klockan 9 gick vi hemifrån efter att lilla varit inne hos grannarna med sitt napphalsband och berättat vad vi skulle göra.
hon sken ikapp med solen och jag hade glädjetårarna i halsen.
när vi kom in på Skansen var målet klart: kattungarna bums!
väl där gick hon sakta fram till stängslet och försökte själv knyta fast dom.
sen vinkade hon och gav dom en slängpuss.
-usch vilka äckliga nappar, sa hon och skrattade.
sen förflöt många underbara timmar på Skansen. vi tittade nära på björnarna och alla dom andra djuren. åt glass och åkte bil.
det största på hela dagen var när Brallisen fick rida.
-mamma nu är jag en storis!
sen red hon en vända till.
på vägen hem var alla helt slut och Blixten kraschade äntligen i vagnen.
då kom det första:
-jag vill ha en napp, följt av:
-ha ha ha
hon bara kollade vad vi skulle säga. men hon höll med om att dom hade det bra hos katterna.
hemma fortsatte denna fantastiskt trevliga dag med trötta glada loja barn som badade och åt nygrillade hamburgare.
Brallisen var helt slut vid 18-tiden och kom in självmant för att titta på Bolibompa. då frågade hon igen och igen om napparna. bara en gick bra till och med.
tillslut satt hon i mitt knä och jag myste på så gott jag kunde.
jag är övertygad om att om hon haft en napp så hade hon somnat i soffan på två röda.
vi gick upp och läste saga: Alfons & Milla.
sen la jag henne som vanligt och gick därifrån.
hon blev lite ledsen, men jag hörde att det var krokodiltårar.
jag gick.
hon blev ledsen och for runt i sängen av trötthet.
jag satte mig och strök henne över ögonen och pannan, kysste bort tårarna och profylaxandades med henne tills hon lugnat sig.
hon la sig raklång på rygg och tittade på mig, jag slöt hennes ögon, berömde henne för att hon varit så duktig och så somnade hon lugnt in.
ca 15 minuter tog det.
det värmer mitt mammahjärta att jag trots allt har en sån trygg liten tjej som klarat det här som en dans.
eller så var hon kanske bara tillräckligt trött.
men under dagen såg jag en ny sida av henne som jag är så glad att få lära känna mera av.
varje nytt kapitel i hennes liv är spännande men det är alltid lite sorgligt att hon växer och blir stor.
men det är ju hos sin mamma som man alltid kan få vara liten när man behöver det.
och det känns skönt att veta att just den här lilla prinsessan kommer att krypa upp i min famn när hon får sitt hjärta krossat för första gången.
♥ lilla mamman