den här bilden tittar jag på flera gånger varje dag.
på vår tavelvägg samsas bilder av familjen i olika konstellationer och snart är det dags att uppgradera de numer stora barnens foton.
den här bilden är tagen när Blixten bara är några veckor gammal. fortfarande skrynklig och mjuk om huvudet. den värmande doften han spred, det snabba kaninhjärtat och tyngden från den lilla kroppen mot mitt bröst känns fortfarande färskt i min minnesbank.
inte kan den här lilla lilla mannen fylla fyra på fredag?
inte kan det vara sant att de börjar bli stora nu?
livet rusar på fortare nu än någonsin och jag är bara millisekunder från att stå där på tröskeln och vinka hejdå till den sista utflygande fågeln.
och inte förrän de själva blir föräldrar kommer de förstå hur överjordiskt min kärlek är.

jag njuter varje gång han vill krypa in i min famn och in under min haka. suger i mig alla "du är så fin mamma"
blåser hans ömmande småsår, torkar hans rumpa och trixar in mat i den ibland sura munnen.
min sista bebis är snart stor.