lördag, april 19, 2014

bunny up


ljuvlig liten kaninboll. 




efter tre lediga dagar med familjen Underbar var det så dags för ett pass på jobbet. 

ett bra pass! 

och ännu mer uppskattade jag att få stämpla ut och köra hem till en solvarm altan, en man med avslappnade axlar och ungar som hade picknick på en filt med mängder av godis och skratt. 

ja det låter som hittepå, men just i dag var det faktiskt så. 

efter ett (ok två!) glas vin och den första grillade middagen som intogs utomhus sitter vi nu inne och kurar. 

tänk att en jobbhelg kan vara så fin ändå ibland. 

bara att spotta i nävarna och köra imorgon med för att sedan njuta ledig måndag med bio och obligatorisk foto-automat-session. 

glad påsk på er! 

onsdag, april 16, 2014

så kom den dagen


då vår son flyttade hemifrån. 

arg som ett litet bi, så där som bara en sexåring kan bli. 

för att han inte fick cykla själv tillsammans med sin syster på en bilväg. 

med ilskna steg, i gummistövlar och gassande sol.

med två små stenar som sällskap och en lite större sten till huvudkudde låg han sedan på lagom avstånd från tomten och var arg. 

jag sneglade på honom med jämna mellanrum, han var ju inte längre bort än jag kunde se, och efter tio minuter gick jag dit. 

då var han själv övertygad om att han varit borta en evighet och lät sig ganska lätt övertalas till att komma hem för att provsmaka kakan han just hjälpt mig att baka. 

lyckligt slut, som tur var. 

veckans i-landsproblem

det här att vi inte kan bestämma om vi vill ha asiatiska eller västindiska palmer vajandes över oss på vinterns resa.

vojne.

Dominikanska republiken eller Thailand.

så nu vet ni vad vi gör om kvällarna: dricker drinkar och hetssöker bra boende och fint väder i början av det nya året.

söndag, april 13, 2014

tacksamheten


tränade imorse. 
och såg två jag kände igen. 

den ena sprang rakryggat på på löpbandet med blicken fäst utomhus. 
han tuggade på, målmedvetet, utan att se det minsta trött ut. 
och jag såg på honom i smyg som jag gjorde när jag var sju år; som en man som kunde allt och orkade allt. som hade svar på allt och som alltid skulle finnas där. 
med stora svarta Ray Bans om somrarna, alltid med en önskan om glass. 
fortfarande finns han här för mig. när jag behöver, och när jag inte förstår att jag behöver. 
frågar och lägger sig i, bryr sig och tar hand om. planerar och fixar. oroar sig och löser saker. 
pappa min pappa. 

den andra tuggade på på sitt löpband, lite tröttare men lika koncentrerad och log med precis hela ansiktet när hon såg mig. 
den där värmen som ångar och osar om hela henne. 
hon ser och hör allt, precis som hon alltid gjort.
alltid med familjens bästa för ögonen, som hon slagits för oss. 
en ödmjuk tigrinna med snälla ögon, bullriga skratt och varma armar. 
lilla mamma. 

tänk att jag får ha dem nära. 
alltjämt på gångavstånd när det behövs och bara för mitt höga nöjes skull. 
prata, skratta, orka tillsammans. 
så tacksam över att ni tar hand om er så att jag får ha er här länge till. 

puss

lördag, april 12, 2014

superhelg


innan jag somnar måste jag bara tipsa om att du hos Country Dreams i helgen kan handla med 25% rabatt på allt inklusive redan rabatterade varor med koden superhelg

själv slog jag till på ett gäng ljuslyktor från Tine K. 
som jag älskar ljuset de ger. 

godnatt!! 


april april


känner mig lurad.
lurad på den här våren och på april i synnerhet. 
frostnupna kinder på vägen till jobbet och så hemsk snålblåst och regn på vägen hem. 
som den värsta novemberkylan. 
gör mitt bästa för att hålla ånga uppe på mig själv och trötta familjen. 

igår till exempel; då firade vi fredag på bästa tänkbara sätt. 
med donouts och grillkväll. 
och den vackra vasen från Kähler unnade jag mig fredagen dessförinnan... 






varannan fredag hemma hos mig är det blombad. 
då står mina små skyddslingar i badkaret över natten. 
och om jag inte har vårkänsla så finns det de som har massor. 
blommor OCH nya knoppar på fyra av fem orkidéer. 
high five på mig!






kalla mornar som sagt. 
och i mitten av veckan tuppade min mjölkskummare av och jag med den. 
buhu. 
men det löste ju Nespresso innan helgen och nu är jag med varmt och skummigt kaffe igen. 
yey! 






den här guldlocken och jag tampas med läxor. 
geisten finns inte riktig där alltid. 
men det bakom pannbenet är det inget fel på i alla fall. 
tänker tillbaka på mina egna mattetal och tror nog att hennes är bra mycket klurigare. 

att hon som åttaåring inte kunde hålla fingrarna och ilskan i styr och klippa av sig luggen pratar vi inte högt om... 

men ikväll konstaterade hon :: mamma, jag ser ut som åttiotalet; Abba och så. 

och det var svårt att hålla sig för skratt. 





jag är blek om nosen men en kväll var vi på fest och jag fick sminka upp mig :: häpp! 

har funnit de perfekta sommarchinosarna med häng som ni kanske ser? 
nästan gratis hos Gina Tricot. 

invigde min tunna blåa kimono på festen. 
tillsammans med slitna stora jeans och klackar, paljettväska till det. 

paljetter är det även på min nya ljusrosa sjal. 
och den gör även en fredagkväll som spenderas på jobbet ganska fin. 





nu är det mjukisbyxor och fleecetröja och jag tror inte att någon vill se det på bild. 

maken tar en tur på stan och ungarna somnade ovaggade. 

jag värmer en till kopp the och tänker luta mig tillbaka efter en intensiv hemmadag med Eat prat love - som jag längtat! 

natti så hörs vi en annan dag. 

onsdag, april 02, 2014

rosa tyll och tårar


känner mig lös i konturerna. 
darrig. 
lättrörd och låg. 

har så mycket jag borde men det finns så lite jag orkar. 
så där som jag har det ibland. 
och nu, med åren, så har jag förstått att det inte är något att vare sig oroa sig för eller hetsa upp sig om. 
det är livet bara. 
mitt liv, mitt enda liv. 

det bästa jag kan göra då är att boka av det jag inte måste och bara göra det som får själen att orka ända fram till läggdags. 

idag blir det till att röja i sonens rum och sedan handla lite, för att sedan hämta fyra ungar från förskola och skola och sedan under eftermiddagen lyssna till högljutt stoj från studsmattan. 

lugn kväll i soffan framför Greys och verkligen ingen träning. 

mitt i morgonens värsta gråt ramlade jag över en filmlänk inne hos Weronica och mina ögon fylldes ånyo och rann över. 

det fina i kraften av vänskap och omtanke. 
det lilla som blir det stora.

som den här lilla rosa tyllkjolen. 




en rosa tyllkjol på en hårig glad man. 
så härligt befriande och livspeppande. 
det som för honom började som en kul grej har sedan hans fru diagnostiserats med cancer och överlevt blivit till ett projekt för bringa hopp och uppmärksamma kämpar världen över. 
foton säljs till förmån för en fond i fruns namn. 
mer information finns på The Tutu Project

jag klickar hem vykort och tänker rama in. 


nu ska den här tunna själen gå och ta tag i sig själv, men rädd för de här dagarna - det är jag inte.