så kom den dagen

då vår son flyttade hemifrån. 

arg som ett litet bi, så där som bara en sexåring kan bli. 

för att han inte fick cykla själv tillsammans med sin syster på en bilväg. 

med ilskna steg, i gummistövlar och gassande sol.

med två små stenar som sällskap och en lite större sten till huvudkudde låg han sedan på lagom avstånd från tomten och var arg. 

jag sneglade på honom med jämna mellanrum, han var ju inte längre bort än jag kunde se, och efter tio minuter gick jag dit. 

då var han själv övertygad om att han varit borta en evighet och lät sig ganska lätt övertalas till att komma hem för att provsmaka kakan han just hjälpt mig att baka. 

lyckligt slut, som tur var. 

bästa globen

sexårsdagen, den så efterlängtade. 

äntligen var det dags att fira denna lilla stora man som gett oss önskelistor i tid och otid sedan förra femårsdagen. 

bara djur. 

ja nästan uteslutande faktiskt. 

och lyckan när han öppnade det allra allra största paketet på kvällen. 

det med en jordglob med världens djur. 

en glob som när man tänder den även visar djuren i havet. 

hans ögon tindrade som små lysande glober. 

det får bli tisdagstipset till alla små vetgiriga barn det. 

dagens Sixten

- det är så konstigt att jorden flyger helt löst i rymden mamma. 

- mmmm... 

- ... fast det finns så mycket tunga saker på jorden! 

- ja, som elefanter och så. 

- ja, elefanter och höghus. 

- jo det är lite konstigt. 

- tänk om det är någon som håller i jorden, som man gör med en liten lykta. en jätte! 

- mm, det vore coolt. men det tror jag inte. den är nog lös. som månen. 

- ja. men tänk på pingvinerna mamma, som är längst ned och bara: 

"oooouuups vi raaaamlaaaar aaaaav" 

det här att få tänka lite existentiellt på en kvällspromenad med sin femåring. 

med en full måne och sex gnistrande minusgrader, hand i hand. 

kan vi stanna tiden tack. 

lusselelle

så kom den då, den allra sista förskole-lussen. 

som en milstolpe. 

älskar att vara mamma till stora barn som kan utmana mig intellektuellt. 

men det är ändå något sorgligt över att den här tiden rinner ifrån mig. 

jag minns ju så blixtrande klart alla de andra vintrar vi stått där ute och frusit och tindrat. 

och det allra första tåget då min ilskna lucia kastade sin krona och sprang sin väg. 

här är min lilla stora kloka son som inför dagens konsert deklarerade: 

- jag ska ta i från tårna, armar och hjärnan mamma! 

and so he did. 

finaste ungen. 

denna dagen

måndag. 

stängt på förskolan. 

Mix Max efter frukost, ett snabbt stopp på Ikea, önskelunch och bilbanerace. 

det och tusen frågor. 

för en trött mamma är det nästan detsamma som tusen nålar. 

- mamma, varför kan inte kameleonten ändra färg på tungan? 

- visst är jorden större än solen? visst mamma? 

det. 

och sedan diskuterade vi hur man gör då ens vänner är osams och slåss. 

samt att det är härligt att pussas. 

utöver att försöka hålla denna lilla man nöjd har jag även hämtat ut en ny köksleksak: 

ett stavmixerset från Dualit som jag fann till fyndpris hos Lykka. 

tack mamma och pappa för födelsedagspengar! 

fann ett recept på sockerfria chokladbollar jag måste prova i helgen samt knarkat bästa musiken. 

den här dagen, också ett liv. 

2:5

det snackas mycket 5:2 nu.
så urbota trött på't.
mina ätstörningsöron drar ihop sig och själen knycklar sig lite, måtte mina barn få fortsätta leva i den världen där de ser att de är världens bästa och finaste.

hemma hos oss är det just nu sonen som bantar.
men han kör mer 2:5, äta två dagar - inte äta 5 dagar.
lite så.

igår serverade huset torsk täckt med tomat- och dillsås.
pizzafisk sa den ömma modern och glömde det faktum att han inte äter pizza heller.
fail.

vi åt upp.
alla vi andra.
jag först av alla som vanligt.
han petade.
snurrade på stolen.
åt morötter och gurkstavar.
tog några tuggor ris.

- men du måste i alla fall smaka på fisken, du kan inte säga att du inte gillar när du inte ens provat.
- mmmm, jajaja...

sen tog han den där tuggan och hela hans lilla kropp lyste upp:
- jag älskar sådan här fisk! sa han och kastade in tugga efter tugga tills hela tallriken var tom.

onsdagen var en fantastisk dag för hans tomma lilla mage och för min klena själ.

snyft!

lilla mannens underläpp darrade igår när jag berättade att jag inte alls lyckats byta bort onsdagens kvällspass för att närvara på hans förskoleavslutning.
eventuellt att din pappa heller inte kan komma ifrån.

tårar som rullar.

det här att känna sig som världens sämsta.

ringde morfar och han ville givetvis komma och lyssna och äta tårta.

morfar.

vad skulle vi göra utan morfar?

bästaste du!

sånt som får mitt hjärta att knyta sig

morgonens samtal i bilen på väg till förskolan efter sprutan:

- mamma, jag vet att storkillarna kommer tycka att mitt blomplåster är töntigt.
- gubben, du vet att det inte är töntigt. man får tycka om vad man vill.
- ja just det, pappa gillar ju också blommor Blixten!
- mmm, det är fint - men jag vet att dom kommer tycka det i alla fall.
- du får bara strunta i dom, du får tycka vad du vill och jag älskar också blommor.

orkar inte.
det är 2013, har vi verkligen inte kommit längre än hit?

lyxproblem

igår eftermiddag landade mitt blodsocker någonstans i knähöjd i samband med att båda var hämtade.
lätt komatös och med glasartad blick lyckades jag till slut slänga ihop falukorv och makaroner.
och mina ungar; mina fantastiska ungar, de fortsatte att kvittra och skratta som om det inte var helt vanlig onsdag i maj.
i det bräckliga tillståndet jag var i då var det exakt lika jobbigt som att säg dra hem en tvååring från mataffären skrikandes JAG VILL HA GOOOOOODIS  eller att diskutera med en nioåring om att hon visst inte alls får gå på bio själv inne i stora staden.
precis lika.
lyxproblem.
barnen mina har inte fallit långt från sitt päronträd och pratar nästan oavbrutet under dygnets vakna timmar.
något som uppenbarligen även kan bryta ner även den mest luttrade och pratglada mamman.
igår. orkade. jag. bara. inte. lyssna.
det dåliga samvetet strikes samtidigt som de somnat.
när jag tittar på hur de ligger med sina små huvuden på kudden och andas lugnt.
helt tysta.
då saknar jag kvittret och förbannar att jag inte var en större mänska, en som kunde ta kontrollen över mitt blodsocker och bara vara.
den här föräldrarollen, den är min allra svåraste, den roll där det finns allra allra mest på spel.
idag, ikväll, då ska jag vara en fantastisk mamma som orkar lyssna på alla historier om maskar och orättvisor. som skrattar så det klirrar i glasen och som orkar vara nära nära.
mors dag på söndag, och jag tycker att vi alla borde fira oss själva för att vi kämpar och gör vårt bästa - heja oss! 

samtidigt på Instagram

större delen av veckan i sjuksäng, har ni hört det till leda redan? 

men när jag ser tillbaka på veckans flöde på Instagram är det lätt att se att livet bjöd på mycket fint. 

både innan, under och efter. 

i tisdags susade jag hem efter mycket produktiv jobbdag; packade cykelkorgen med det sista av lådvinet  samt SATC-boxen och susade uppför backarna till min bästa vän. 

det kravlösa och fina i att ha en vän som känner en utan och innan. 

skratta, äta och tänka samma tankar. 

mitt hjärta. 

på onsdagen vaknade jag trött. 

inte på grund av vinet. 

jagade runt lite med dammsugaren medan den lilla tjej jag vabbade för sov sig nästintill frisk och slog upp sina ljusblåa först klockan 11. 

det. har. aldrig. hänt. 

min rara kollega S var inte rädd för baciller utan kom förbi och bjöd på välbehövlig paus och kloka tankar. 

hon lämnade fin-knäcke och recept, måste provbaka bara först - sedan kan ni få receptet! 

maken fixade veckans bukett ur gräsmattan innan den klipptes för första gången den här säsongen. 

i torsdags knäppte jag väl knappt en enda bild, men fredagkvällen bjöd på sommarvärme och faktiskt en känsla av att närma mig frisk. 

jordgubbar med mjölk utomhus utan kofta klockan 20. yey. 

den lilla sparven vi matat hela vintern och numer är allt annat än rädd av sig. 

den här kvällen njöt han rester av fröna och ostbågar, lyllo!

ungarna var fredagströtta och somnade som så ofta i samma säng efter en hel del tissel och tassel långt efter läggdags. 

lördagen kom och jag vaknade med ett bakslag - feber igen! 

ledsen, trött och hostig. 

blev inte ens en tur till godisaffären. 

tur att man kan handla hemma i skafferiet! 

med godis-biljetter i hand kom de och raffsade i fatet och fyllde sina påsar. 

given succé. 

lördag kväll och min mamma bjöd på middag - tack snälla! 

 stora tjejen stannade hos grannen och körde mello-mys all night long. 

tröttmössa idag - jojjomen. 

vi kom hem med trötta sonen och ingen av oss ville se Mellot. 

tog min sista ork och satte in 2012 års foton i en pärm. 

heja mig! 

söndag med en lång morgon i sängen. 

lillebror letade efter sin syster som sov borta men fann istället en geting som var nära döden. 

på egen hand byggde han ett litet sjukhus och skötte sin patient exemplariskt. 

den lille veterinären. 

efter att ha varit iväg och lekt hela dagen kom han hem till tom sjukbädd. 

hans patient var borta och tårarna rann tungt för hans kinder. 

vad ska det bli av dig mitt hjärta? 

det var den här veckan i maj det. 

det närmar sig semester och jag räknar ner - fem veckor; kan det verkligen stämma!? 

summering

torsdag. 

vika världens största tvätthög. 

och då menar jag verkligen världens största. 

sedan studsa och hänga. 

redigt skön torsdag om du frågar mig. 

jobba en natt. 

vakna till solsken.

njuta med kaffe i en stol och titta på barn som leker. 

njuter av stora barn, verkligen njuter. 

redig fredagsmiddag och mys. 

tog en promenad lite sent med stora tjejen och hennes dockvagn. 

så glad att hon fortfarande vågar vara sju år, sjuåringar får leka med dockor. 

punkt. 

hamnade hos hennes kompis och blev bjuden på ett glas rosé ute i solen. 

fick slita oss hem. 

vaknade till ännu en solig dag. 

en solig dag och godis, samt upprullade byxor och ljumma vindar på nakna anklar 

- det kallar jag lyx. 

en eftermiddagsfika med årets första rabarberpaj hos mor och far. 

rabarberpaj med riktigt smör och vaniljvisp, finns inte mycket som slår det. 

särskilt inte när den är toppad med fint umgänge. 

lämnade barnen i tryggt förvar hos mormor och morfar.

och for hem för att svida om för en helkväll med The Boss. 

och min man. 

älskar den här blusen. 

men den har en hopplös färg. 

en kallt grå-rosa ton som bara fungerar under det varma halvåret, 

resten av året ser man olevande ut i den. 

lite oäkta bling runt halsen och bekväm skor till det.  

majvindarna tillät oss att sitta ute och njuta en sushi innan vi tog en promenad till Friends Arena. 

det var inga problem att hitta, bara att följa strömmen. 

när vi öppnade dörren till arenan stannade vi alla fyra och bara gapade. 

så. jävla. stort. 

och nästintill fullsatt. 

gubben rockade tre timmar nonstop. 

det sista riffet på låtarna gick ihop med de första ackorden på nästa. 

vid varje låt. 

han var genomsvett efter en sång och bjöd på en show jag aldrig sett maken till. 

hans leende talade för sig självt; born to entertain. 

My hometown med 65 000 vajjande händer och lysande mobiler. 

magiskt. 

tror att man kommer referera till den här kvällen i framtiden. 

gissar att jag var mer sliten än Bruce när jag vaknade. 

trots sovmorgon. 

hämtade två barn som var tankade med gos och snos. 

tog en burgare och fortsatte hem för att övningscykla, tvätta och grilla.

redig söndagskänsla där. 

kan inte säga att jag är sugen på att ställa klockan på fem men imorgon är det dags att jobba igen. 

hoppas ni haft en fin helg och är redo för vardag. 

fredagsmood

med fem vårystra ungar for vi mot Skansen.

två mammor med stor tilltro till solens varma strålar. 

för kalla och för vita skor. 

och för tunna jackor. 

vi frös och gnällde om vartannat. 

men ändå; ganska skönt att inte vara så himla pretto. 

får ibland utslag av att se mammor som packar upp en hel arsenal av bra-ha-saker och som kör på fotriktigt och hjälm för jämnan. 

att vi frös och att korvbröden tog slut gjorde liksom inget i slutändan ändå.

så. himla. glada.

mina vita sneakers som hittills bara luftats i varma köpcentrum denna vår passade dåligt i leran på Skansen. 

men var förvånansvärt rena när vi kom hem ändå! 

sälarna visade sig vara på ett strålande humör. 

stackars pippin hade förmodligen tjongat in i räcket och dött, eller blivit ihjälskrämd av tuffa björnar på andra sidan glaset. 

jag fann tillslut lä och sol, i kombo med bulle och kaffe så fick det hela mig att tina och skina av lycka. 

sonen och sex tjejer. 

så himla nöjd kille! 

spelar bara svår :) 

den observante konstaterar att jag igår var klädd så här. 

och man behöver inte vara särdeles observant för att se de små testarna på utväxt... 

efter ett varmt bad hemma kokade vi snabbt ihop lite fredagstacos. 

kryddan var slut i burken och jag gjorde nytt enligt följande recept: 

3 msk anchochilipulver

2 tsk paprikapulver

3 msk spiskummin

1 1/2 msk salt

2 tsk socker

1 tsk oregano

blanda och förvara i lufttät burk, ca två matskedar räcker till 500g köttfärs.

skönt att veta att det inte är en massa annat guck i! 

laddad med familjetid för en helg på jobbet, 

njut av ledigheten ni andra!

stolt mor

checkade ut lerigaste ongen från förskolan idag.

high five på den?

jag förbannar det här vädret, fodrad galon - I hate U! men ändå; vad skulle jag göra utan dig?

de små leriga kornen går inte att få ut ur tygen och sonens händer har fått en smutsrand som inte går att gno bort.

- men mamma, man blir lerig när man leker.

konstaterade han kort och gott.

pust.

men snälla ge mig sopade gator och sneakers snart snart, annars kanske jag går under i tvätthögarna.

femårsresonemang

- du mamma...
- mmmm...
- vet du egentligen vem jag pratar med på mitt rum?
- nej, är det djuren?
- nej. det är inte Brallisen, inte dig och inte Jesus.
- nehej, vem är det då?
- jag pratar med Gud.
- jaha. får du bra svar?
- ja hon säger att hon lyssnar. och så ska hon släppa in en spindel i Alice rum.


annan grej;
sedan hans femårsdag har han slitit hål på fyra par jeans. och otaliga strumpor. det är nu det börjar - den här slitande delen av uppväxten.

mammas finaste

den här lilla mänskan, som jag är en del av. 

han firade idag sina fem år på jorden och ingen kunde vara gladare än vi att han kom just till oss. 

med sin snea läpp och kalla näsa hamnade han på min mage efter en kort stund på förlossningen. 

och sedan dess var inget sig likt. 

den lilla spelevinken, som får alla på gott humör men som kan driva mig till vansinne med sin 

sävliga noggrannhet. 

med björnragg på huvudet och bus i blick charmar han som få. 

trygg för det mesta och omtänksam i massor. 

just nu ingen köttätare men väl ostkrokelover. 

dricker kopiösa mängder pärondricka och mjölk men vägrar bubblor. 

älskar huvudbonader och djur. 

önskade sig en fluga, fick en pickadol. 

min fina Sixten, jag älskar dig så. 

ditt hjärta är så stort och många kan lära av dig. 

fem år idag, tiden rusar på samtidigt som den står stilla. 

saker som händer dagen efter man fyllt 33

ens lilla bebis som snart fyller fem säger:

- så här skrev jag förut när jag var barn.

punkt.

stora tankar i hans lilla kropp

i bilen hem från morfar börjar hans funderingar in en annars tyst bil och snö som yr utanför rutorna. 

- mamma, ibland är jag bara ledsen. fastän inget är trasigt eller så. 

- ledsen, så du vill gråta? 

- ja. 

- det är jag med vännen, det är så ibland bara. glad ibland,  ledsen ibland. men du får säga till mamma och pappa då så vi vet. 

- vad kan ni göra då? 

- vi kan kanske inte göra så mycket, men ibland känns det bättre när någon vet att man är ledsen. alla är ledsna ibland. är du ledsen idag? 

- nej, inte idag.

♡      ♡    ♡

han tänker mycket min lille kille. 

jag ser när han sjunker ner i sina tankar. 

allt jag kan göra är att uppmana honom att komma till oss när det känns för tungt. 

det här som kallas livet, med alla toppar och dalar, måste man ta sig igenom på egen hand.

men aldrig ensam. 

gullunge  och prins, jag finns ju här - du kan alltid vara ledsen med mig. 

när katten är borta

som det så käckt brukar heta.

med andra ord : maken är på bio och jag är hemma.  

passar således på att nätshoppa lite. 

bara lite. 

idel finheter.

som dessa ljuvliga ljuvliga honeycombs i design av Ingela P Arrhenius. 

hos Sofia på Mokkasin kan man handla sig mycket fattig, men jag bet ihop och begränsade washi-inköpen. 

och jag vet att Blixten kommer jubla när dessa kommer upp som dekoration till hans femårskalas. 

det och ett par boots. 

men ssschhyyss, det har ni inte hört. 

bilder ni missat

Instagramflödet mitt peakar lediga dagar då jag hänger med vänner och familj. 

kanske inte så konstigt att trötta torsdagskvällar i tvättstugan inte dokumenteras lika väl... 

i fredags; min dotter uppklädd till tänderna inför det mycket efterlängtade fredagsmyset. 

flortunt, paljetter och så ett plåster på armen efter vaccinet. 

ritandes en teckning till en tjej hon saknat väldigt mycket, pirrig inför lördagens date. 

& den där lördagen! 

bästa Linda och hennes ljuvliga stora tjej. 

pangdag! 

vi pratade och åt, shoppade, pratade ännu mera - man kan säga konstant, och så åt vi lite till. 

tjejerna hade fullt upp med att titta på julklappar, fnissa, dansa, sjunga och klä ut sig. 

vi säger tack! snart igen! 

på söndagen var vi alla lite trötta. 

vi behöver en helt ledig, obokad dag då vi bara hänger runt. 

pladdrar, dammar lite och fikar. 

jag fick sällskap av det här lilla skelettet. 

som faktiskt åt tre portioner frukost, gott så. 

jag tror att han enerigladdade för en kväll av bus med den lilla kusinen. 

full rulle med två killar som inte fastnar på bild. 

i farfars säng får man studsa!

söndagen grumlades lite av det faktum att jag skulle jobba på natten. 

det liksom hänger lite över en hela dagen. 

ser alltid ut som en fin idé när jag lägger mitt önskeschema, men när det väl gäller 

- not so much. 

tackade han den stora mannen för en fin helg. 

och misslyckades kapitalt.

det där att alla skruttiga ongar föds mellan 02 och 06, varför är det så? 

var i säng 9.30 efter att ha jobbat mig svettig under de sista timmarna av tiotimmars-passet. 

sov som i djup dvala och slapp drömma mardrömmar. 

sen en natt till på jobbet. 

lugnare tempo. 

trots det var det svårt att få fötterna ur tofflorna och komma igång igår eftermiddag. 

men tillslut så! 

tacotisdag väntade ju! 

tänk att dom här kidsen leker så fint trots att vi nu ses på tok för sällan. 

det där att plocka upp där man slutade. 

de finaste av vänskaper fungerar så. 

skratt som pärlade, mat som skvätte och kletiga leksaker i taket. 

denna morgon bjöd på kyla och solsken. 

min favoritkombination! 

men rumpan har ännu inte tinat efter min pw. 

så kan det gå. 

min stackars son

- mamma snälla, kan du köpa frukt imorgon; det finns bara två äpplen i skålen. 

hans sista ord innan sömnen tog över igårkväll. 

han har det inte lätt. 

ett hem utan mat känns inte så gästvänligt, rentav lite kallt kanske. 

tanken på att många familjer går hungriga får det att knipa i hjärtat. 

jag har fyllt våra förråd med storhandling innan frukost idag. 

och kanske, kanske, har jag fått till ett fint samarbete - matrelaterat, på jobbet. 

håll era tummar!