torsdag, september 26, 2013

2:5

det snackas mycket 5:2 nu.
så urbota trött på't.
mina ätstörningsöron drar ihop sig och själen knycklar sig lite, måtte mina barn få fortsätta leva i den världen där de ser att de är världens bästa och finaste.

hemma hos oss är det just nu sonen som bantar.
men han kör mer 2:5, äta två dagar - inte äta 5 dagar.
lite så.

igår serverade huset torsk täckt med tomat- och dillsås.
pizzafisk sa den ömma modern och glömde det faktum att han inte äter pizza heller.
fail.

vi åt upp.
alla vi andra.
jag först av alla som vanligt.
han petade.
snurrade på stolen.
åt morötter och gurkstavar.
tog några tuggor ris.

- men du måste i alla fall smaka på fisken, du kan inte säga att du inte gillar när du inte ens provat.
- mmmm, jajaja...

sen tog han den där tuggan och hela hans lilla kropp lyste upp:
- jag älskar sådan här fisk! sa han och kastade in tugga efter tugga tills hela tallriken var tom.

onsdagen var en fantastisk dag för hans tomma lilla mage och för min klena själ.

4 kommentarer:

Åsa sa...

Vad härligt att han till slut vågade provsmaka, så han kunde ändra sig!
jag kör 5:2, och den passar mig perfekt. Men alla är ju olika, och har man (haft) ätstörningar så rekommenderas den ju inte...

liten sa...

Vi har det precis så där också....den är en skör skör is att trampa runt på....motivera utan att tjata och skuldbelägga.

Miss Upsey Daisy sa...

Jag tror mer på att äta bra hela tiden och röra på sig. Dieter är inte min kopp.

Anna sa...

Åsa: modig kille det där :) aha, spännande - men är du inte hungrig till tusen på inte-ätar-dagarna?

Liten: mycket skör tråd...

Miss UD: jag är på din linje!