gad vad han börjar bli en riktig busunge!
och han älskar det, vi är mer skeptiska...
han vet precis vad han får och inte får. såklart.
häromdagen var han i vardagsrummet och pappan satt vid matbordet. han kikade bakom hörnet för att kolla att pappan inte hade ett getöga på honom. när kusten är klar ilar han mot tv-bänken, föser undan glasskivan, sträcker in handen och tar bort volymratten allt medan pappan ylar:
BLIIIIIIIXTEEEEN!!!
sen skubbar han nöjt, och ilsnabbt, vidare med en skatt i handen och försöker gömma den under soffan.
han blir ju inte dummare med tiden så honom kommer vi att få vakta 24/7.
i måndagsnatt roddade vi iordning i hans rum och la honom i sängen däruppe för första gången. han tittade sig runt omkring, konstaterade att det var hans vanliga säng och sen sov han. gott. några gånger vaknade han till, precis som vanligt. men han var inte mera ledsen än vanligt och vid 5 rycket plockade vi ner honom till vår säng och så fick han välling och sova vidare där.
varför har vi inte gjort det här tidigare??
natten som var så sov han precis som vanligt och när han fått välling hos pappan (jag jobbade) så somnade han om i vår säng och klockan 8 (!!!) väcktes han av sin ömma syster.
tanken, planen från oss, är att vi nu ska vänja honom vid att sova en gång per dag istället för som nu 2. det kan bli tufft men mindre hackig dag för honom och kanske sover han djupare om nätterna då med.
i tisdags var det dags för läkarbesök. där konstaterade dom att han var mer som en 1½ åring en som en snart 11 månaders kille... vikten ligger i dagsläget på 12,5 pannor. inte illa för en kille som matvägrat i en månad...
just nu går ingen säker för hans pussande. han är som en igel. och han är rätt bra på det, gud han kommer att bli livsfarlig när han blir större ;D
mest är det Brallisen han pussar på. han kommer krypandes med öppen mun och formligen kryper över henne. hon bara skrattar och pussar tillbaka.
när jag skriver såna här slibbiga och gulliga inlägg så är det inte utan att jag drar mig till minnes hur det var med ettan, Brallisen.
när det var jobbigt, öken, ledsamt och bara bara inte kul. att jag kände en viss samhörighet med den här
sketchen, kolla avsnitt 1 säsong 2 "bussresan". att man bara ville spy på alla som hade det sådär puttenuttigt och fint som man skulle med sovande ätande barn som bara skötte sig och gjorde sina föräldrar till dom lyckligaste i hela världen.
jag undrar hur många mamma-bloggar det finns som skrivs utan ärlig uppsåt.
som bara visar bilder på leende barn som äter och leker. men inte på hur de krisar när kameran eller bloggen är avstängd och det inte är lika kul att sitta där hemma mitt i nowhere utan mera yttre stimulans.
jo jag är lite cynisk men jag blir så sjukt irri på tjejer som lixom gör allt för att framhålla sig själva och inte kan bjuda på livet. det gäller inte bara i blogglivet såklart. hur många har man inte träffat som bara vill visa upp en perfekt fasad.
ibland får jag tvångstankar och tourettes när jag träffar sådan perfekta människor. då börjar jag på pin ki droppa bomber om hur man lever det verkliga livet. bara för att se hur dom reagerar på lite verkliga känslor. det kan bli riktigt spännande.
nä nog med svammel. så här dags på dygnet borde jag inte blogga alls. eller prata för den delen heller. men det kan jag
bjuda på.
hoppas ni sover ordentligt, kram!
♥ lilla mamman
hur försöker han få sin far att göra något han vill genom att stoppa topz i näsan på honom. mycket effektivt notera gärna hur storasyster skrattar så hon håller på att kissa på sig
här har han tryckt ner sin storasyster på golvet och får henne att kvida av skratt genom att kittla och pussa henne. oklart vad han egentligen ville med detta. 
