det är min tur nu - vinden har vänt

jag är just nu inne på mitt trettionde levnadsår.

har snart bara 10 månader kvar till födelsedagen.

i hemlighet slöt jag en pakt med mig själv när jag fyllde 29.

det här är mitt år.

det år då jag ska ta kontrollen över mig själv och leva som jag alltid velat leva.

jag ska sluta lyssna på elakheter från andra och vända andra kinden till.

jag ska unna mig själv det jag vill ha här i livet utan att bli ledsen om någon har åsikter om det.

jag ska inte skämmas för att våga säga det jag tycker.

jag ska våga göra mig fin och tycka att jag är vacker.

det här är stora steg för mig. 

jag har inte haft en jobbig barndom enligt skolboken men jag har alltid tampats med dåligt självförtroende, prestationskrav en masse och lite för tunn hud för världen som den ser ut idag. ingen av dessa kvaliteér är särskilt väl kompatibla med högstadiet, då jag kraschade. 

men nu ska jag göra upp med mina gamla hjärnspöken och stolt stå för den jag är.

för jag är faktiskt ganska trevlig, det kan jag erkänna idag.

jag trivs i mitt eget sällskap och det är ett oerhört viktigt steg för mig. 

jag älskar att prata och umgås med människor och nu ska jag göra det utan att be om ursäkt för den jag är.

att bli en "ung mamma" har varit oerhört bra för mig. det har gett mig oändligt mycket villkorslös kärlek och skinn på näsan. jag är stolt över mina barn och att det faktiskt är jag som uppfostrat dom tillsammans med en kärleksfull make.

en make som troget stått vid min sida i alla stormar. som stått ut med mig när jag brutit ihop för ingenting eller bara gråtit gråtit gråtit.

det här ska bli ett år av välkomnande av livet. 

ett år då dagens guldkorn är lätträknade. 

jag inser att det är mina val som styr mitt liv och att mina barn och min man får ett bättre liv när jag är lycklig i mig själv. 

det skulle vara ego av mig själv att inte låta dom få ta del av det jag kan ge dom när jag mår som bäst.

jag ska tillåta mig själv att må bra.

något som fram till för inte så länge sen var hemskt läskigt.

mina erfarenheter av att vara på botten ger en ödmjukhet inför livet. jag är så glad att jag valde att fortsätta leva. styrkan jag fick av att ta mig uppåt kan ingen ta ifrån mig.

det är min tur nu! 

♥ lilla mamman