ingen får mig att ugly cry som Oprah

idag var Dolly där.

och hyllade den kära Oprah som snart ska sluta.

inte ett enda av mina ögon var torrt.

gör om gör rätt

min utmattning på kvällen kan till viss del ha att göra med detta:

det blev inte alls den bästa morotskaka jag gjort.

när jag skulle smeta på frostingen så var det mer som att hälla filmjölk med smörklumpar över kakan.

kris & panik.

maken skickades på shopping och jag fick torka av kakan från det sega kletet.

ny frosting meckades med rätt recept.

gör alltid som Leila gör är devisen.

en viktig artikel

fann jag i Expressen.

med den i tanken är jag glad att det bara var jag som stressade i helgen.

barnen märkte inte av det och deras pappa var närvarande hela tiden.

jag vet att det är nyttigt för barn att ha tråkigt ibland och brukar inte stressa runt på en massa upptåg. vanlig lek och vuxenärenden duger gott när man inte börjat skolan ännu.

då hinner jag som förälder även med att prata med mina barn.

jag vet att det är tio år kvar tills puberteten är i antågande men jag känner mig redan stressad för detta. 

för ansvaret.

små barn små bekymmer....

idag så jag ett avsnitt av Oprah som handlade om hur man förbereder sina ungdomar på sex.

vilka frågor man skall ställa när de står i valet och kvalet att kasta sig ut i vuxenvärlden genom sexdebuten.

när man ska börja gå igenom anatomi och viktiga begrepp.

mycket bra show tycker jag som ju är ett stort fan av denna queen of daytime-tv.

oj vad svammligt det blev, som vanligt. 

♥ lilla mamman

dagens citat

-lyckan står i proportion till ens förväntningar.

Michael J Fox är en klok man. på Oprah förstås.

jag har vetat om det ett tag, men inte kunnat sätta ord på det.

nu får det bli mitt mantra. 

♥ lilla mamman

släng dig i väggen Wiklund

min man är en filmälskande man av stora mått.

han har sett det mesta och är genuint intresserad.

hans stora passion är 80-tals filmer.

gärna lite töntiga såna. 

men jag håller med honom, det är skönt gung - bra musik, roliga kläder.

jag själv är den som somnar på bion. 

jo det har faktiskt hänt.

jag gillar filmer som är verkliga.

filmer som Harry Potter, Terminator, Sagan om ringen och annat dravel klarar jag mig utan.

jag ääääälskar att gråta till film.

när vi såg Harrisons Flower på bio så somnade jag inte  grät jag så till den milda grad att jag var såg helt sönderriven ut i ansiktet.

maken var lite rädd att någon skulle tro att jag blivit misshandlad eller dumpad under filmen.

nåja.

maken säger ofta: åh den här filmen kommer du gilla och så rabblar han namnet och handlingen.

okej säger jag och så börjar vi kolla.

när förtexterna är klara så säger jag nästan alltid:

-men åh! den här har varit med på Oprah!! 

och ja: det är ett säkert tecken på att jag kommer gilla filmen.

maken med.

ibland.

släng dig i väggen Wiklund!

♥ lilla mamman

chockad!

någon har bytt tid på Oprah utan att berätta detta för mig!! 

herregud!!

♥ lilla mamman

hon har gjort det igen!

♥ lilla mamman

saknad

det är nu ett år sen hon sist skrev i bloggen.

jag saknar henne fortfarande.

snälla kom tillbaka!!!

♥ lilla mamman

inte igår, men kanske kanske idag?

♥ lilla mamman

sschhhh....

tyst med er! 

det kan vara ett Oprah-moment idag! 

2 trötta sjuka sovande barn och en hyffsat pigg mamma - oh vad jag hoppas!

♥ lilla mamman

att lära av ett barn

igår var vi i centrumet, jag och dottern.

i detta lilla centrum finns ett litet lekställe för barnen. obligatoriskt of course.

många var barnen som sprang benen stumma och morsorna som sippade latte. 

Brallisen springer och springer. precis som barnen i åldrarna från 6 månader ok dom sprang inte till 7 år gjorde. satt och observerade såklart, utan latte tyvärr.

hon är medveten min dotter. om att det finns andra själar runt henne. hon tar in situationer och känner av. hon springer inte som en ångvält utan SER att det finns andra barn där.

hon är ego, som man ska vara när man är 3 år, men hon är omtänksam. hon är närvarande. 

i ena kanten av lekhagen satt två barn i 10 månaders-åldern, precis bredvid mig. Brallisen närmar sig när de blir nersläppta av sina mödrar. 

-mamma, jag älskar bebisar! säger hon till mig och går ner på knä.

hon närmar sig sakta flickorna och stryker dom varsamt över håret.

flickornas mammor är helt uppslukade av varandra och märker ingenting. 

sen sitter hon där och klappar den ena flickan över huvudet. berättar för mig att hon ser glad ut och pussar henne på kinden. flickan njuter. hon kryper ihop och borrar sitt huvud mot min dotters bröst. låter sig strykas över håret.

det är kärlek.

en fredag.

mitt i verkligheten.

och jag tror att man kan lära sig något av det här.

att stanna upp.

att njuta av nuet. att se andra människor och inte bara hasta på.

jag inser hur lätt det är att låta tankarna flyga iväg på andra äventyr när man sitter och pratar med någon. att tänka på hur håret ligger och vad vi ska äta ikväll istället för att VERKLIGEN lyssna till vad en annan människa JUST NU försöker förmedlia till mig. 

alla man möter i sitt liv är riktiga människor med problem, sorger och kärlek. vi kan göra så mycket för våra medmänniskor utan en så stor insats. man kan förändra vardagen för andra genom sin egen attityd. värt att ta i beaktning. 

bara insikten av det hela tror jag kan förändra ens aura.

det blir mitt nyårslöfte till mig själv! 

att bli närvarande i livet just nu och inte leva i framtidens virrvarr. att ge när jag har det bra och ta emot när det är kämpigt. 

allt detta svammel får mig osökt att tänka på något jag såg på Oprah min favorit som ni vet... häromdagen.

om en mycket klok hjärnforskare som fick en massiv stroke och var närvarande under hela anfallet. hon berättade att hela den vänstra hjärnhalvan slogs ut och hon hade endast förmågan att vara närvarande precis i detta nu. alla hennes minnen var raderade. 

hon kunde inte tala och förstod inte vad folk sade till henne. det tog henne 4 timmar att förstå vad hon kunde göra med en telefon och hur hon skulle tyda krumelurerna på knapparna. när någon svarade lät det som en hund hennes chef och hon sa: jag behöver hjälp! men det lät inte som det gjorde inne i hennes huvud när det kom ut. men på sin chefs röst, tonfall förstod hon att det var lugnt, att någon förstått henne. det enda hon hade att förlita sig till var förmågan att känna av en annan människas uppsåt, genom tonfall, kroppspråk och yttre handlingar. hon kände med ens av om sjuksköterskorna och läkarna hade hennes välmående i tankarna eller bara gjorde ett jobb. 

otroligt fascinerande historia och tyvärr väldigt banalt återberätta av mig. 

men det gav mig en ny syn på mitt jobb, en annan dimension lades till.

nåja, nog med struntprat från mig denna lördagskväll.

pöss!

♥ lilla mamman

tänkvärt

depression är när inget betyder någonting.

sorg är när allt betyder någonting.

Gloria Steinam

♥ lilla mamman

kära mor

jag förstår precis vad du menar! 

jag minns när min mor berättade för mig, för första gången, hur hon brukade gå upp extra tidigt om mornarna för att få lite extra tid ensam med sin tekopp innan allt satte igång.

men det funkade sällan då en tjej jag känner extremt väl var morgonpigg redan då och rullade ner för trappen klockan tidig och sa:

-men hej mamma! e du vaken redan? vilken underbar dag! och sen aldrig slutade prata.....

jo, historien upprepar sig. 

maken tror att jag förlorat en skruv när jag pallrar mig upp allt för tidigt för att koka te och njuuuuuuta av morgonens arla timmar. morgonstund har guld i mund! I'm telling U!

♥ lilla mamman

det tål att upprepas:
Oprah är fantastisk!!!! idag är det "all men", bara män i publiken, bara manliga studiomän och Oprah har lämnat scenen till Dr Oz. just nu är det penisen om avverkas, ja alla frågor du nånsin haft om den ventileras nu i en testosteronfylld studio.

mitt löfte till mig själv för mammaledigheten: missa så få Oprah som möjligt!!!

kanske den där Oprah-boxen vore något att önska sig....

UPPDATERING

hittills har jag lärt mig att:
- de fleste män är vänstervridna där ner och varför
- att det går att ångra en sterilisering
- att kvinnor och män producerar lika mycket prutt
- att testikelcancer är vanligast bland män mellan 15 och 35

(sen har en man klämt SÖNDER en testikel, ja en riktig som var bortoperarad - skämsigt....)

UPPDATERING 2

- sex mer än 4 ggr i veckan kan förlänga ditt liv....

den bästa fredagen på länge

efter en gansa tung inledning på veckan så blev det en mer än lyckad avslutning.

och det kan jag tacka min far för. och en del andra förstås. sä här var det:

Brallisen vaknade med 40 graders feber igår och när hon ratade vällingen på morgonen så kastade jag mig i bilen till lättakuten för att se hur sjuk hon var. väl där fick vi vänta i nästan 2 timmar och fick efter pinnar i halsen och stick i armen veta att det var halsfluss stackarn led av. samt röda öron, nästan inflammerade typ. så vi gick ohc hämtade ut ett äckligt penicillin och kastade oss hem. då fick pappan ta över och jag kunde äntligen vid 11 snåret kasta i mig ltie frukost, lite svimfärdig.

kl 11.45 var jag på plats för tillväxtultraljud. tittade bort för det mesta eftersom jag inte ville se en snopp eller snippa. blir ju lite mera inzoomade bilder när dom är så här stora. Bus verkade i alla fall må bra och var inte oroande mindre än mallen. tyvärr låg den med rumpan neråt fortfarande... läkarbesöket gick oxå bra och sen var det bara att snällt gå ner och jobba den hela kväll det blev den här veckan - hur soft som helst!!!

den här morgonen trodde jag att Brallisen skulle vara lite piggare då hon fått PC och sovit mycket. men ack så fel jag hade. hon var brännhet och nynerbajsad när jag kom upp och hon var inte glad. en trött, ledsen Brallis med 40 graders feber. kändes inte bra att lämna henne med morfar som planen var för att jag skulle få klippa mig som bokat sen länge (inser att det kan vara sista chansen innan Bus kommer ut). men sen när han kom så insåg jag vilken riktig klippa han är. han känner henne så väl. läser vad hon vill trots att han inte alltid hinner med att höra vad hon menar. när jag gick så satt hon i hans knä och myste och såg på Bollibomba och vinkade trött. hon kunde inte ha haft det bättre med mig.

håret blev klippt och jag blev nöjd. efter ett kontrollsamtal hem så fortsatte jag mot TC för en snabb lunch med S och E. härliga härliga S!! hon har ett grymt nyårslöfte som jag tänker anamma: bara umgås med människor som är bra för en. så klockrent, vad ska man med surpuppor och såna som trycker ner en till?? ett lätt löfte att hålla!!! känns väldigt Amelia oxå ha ha ha!!

vi hade i alla all grymt trevligt. E är ett riktigt charmtroll som har många myror i brallan, känner igen mycket av henne i Brallisen. gjorde en del klipp oxå. ett sett från Nanou på rea som skulle kostat nästan 400 fick jag nu 150:- ett grönt set med byxor och body strl 56. det såg så litet ut, ska snart kontrollmäta om det kan vara nästan som ett i 50. man vill ju inte köpa för litet heller lixom... men Bus är ju liten så... sen gjorde jag en fiffig grej. snälllt mot min man som jag är så handlade jag en födelsedagspresent. men han fyller ju i juni säger den uppmärksamma läsaren. just det, därför handlade jag en present till mig från honom - så omtänksamt av mig. fick till och med kartong och allt. bara att paketera efter godkännande. ett paketerbjudande kan man ju säga ;D

kvällen har varit lugn. vi (läs jag) har lagat hemmagjord pizza och gräver nu djupt i påsen med naturgodis. fick precis in en bricka med te och kiwi. degar framför Let's dance, blev helt överraskad att det var det som skulle ses. men inte mig emot. ett litet aber bara: varför har typ varannan tjej dom där fula vita pumpsen?? ser ut som några tacky bröllopsskor...

nåja, hoppas på en lugn helg. blir nog lite degande så att vi kan bli helt friska för dagis nästa vecka.
kram på er!