tacksamheten

tränade imorse. 

och såg två jag kände igen. 

den ena sprang rakryggat på på löpbandet med blicken fäst utomhus. 

han tuggade på, målmedvetet, utan att se det minsta trött ut. 

och jag såg på honom i smyg som jag gjorde när jag var sju år; som en man som kunde allt och orkade allt. som hade svar på allt och som alltid skulle finnas där. 

med stora svarta Ray Bans om somrarna, alltid med en önskan om glass. 

fortfarande finns han här för mig. när jag behöver, och när jag inte förstår att jag behöver. 

frågar och lägger sig i, bryr sig och tar hand om. planerar och fixar. oroar sig och löser saker. 

pappa min pappa. 

den andra tuggade på på sitt löpband, lite tröttare men lika koncentrerad och log med precis hela ansiktet när hon såg mig. 

den där värmen som ångar och osar om hela henne. 

hon ser och hör allt, precis som hon alltid gjort.

alltid med familjens bästa för ögonen, som hon slagits för oss. 

en ödmjuk tigrinna med snälla ögon, bullriga skratt och varma armar. 

lilla mamma. 

tänk att jag får ha dem nära. 

alltjämt på gångavstånd när det behövs och bara för mitt höga nöjes skull. 

prata, skratta, orka tillsammans. 

så tacksam över att ni tar hand om er så att jag får ha er här länge till. 

puss

men äntligen!

äntligen en sådan där helg jag längtat efter. 

då alla är hemma och bara är. 

i lördags stack jag inte ens näsan utanför dörren och pratade med svärmor om att det är så skönt med en dag då man inte gör någonting. 

ingenting,  kanske inte var helt sant eftersom jag under den dagen hann med två maskiner tvätt, renbäddning av sängar, söndagsbad av barnen, födelsedagsfirande, fyra plåtar pepparkakor + pyntande av desamma, plitande av 30 stycken julkort, dammsugning och skurande av nedervåningen och inslagning av julklappar. 

puh. 

men en del dagar känns det inte ens jobbigt liksom. 

den där energin har jag verkligen saknat i flera veckor. 

bildkavalkaden nedan visar att leo-smulan är uppackad och invigd för säsongen. 

fredagen firade vi med ett gäng glada åttaåringar; tacomys för att fira vår stora och så himla peppande att sitta och tjattra med dessa kloka små mänskor. 

lördagens bakande ja; juldinosaurier och julgodis :) 

välbehövligt glas vin för att avsluta dagen, rosé och bara fötter mitt i december och jag säger att det funkar prima. 

söndagen var ännu en kalasdag.. 

stora delar av familjen och stora delar socker.

det var den helgen det. 

nu full rulle denna sista vecka innan jul; kom igen! 

godmorgon! 

denna torsdag

981114

en evighet sedan, samtidigt som känslan av igår. 

i torsdags var det femton år sedan jag och min man startade vårt gemensamma liv. 

15 år av trygghet där vi sett varandra bli vuxna och utvecklas. 

vi var så unga när vi träffades. 

utan rynkor och utan livserfarenheter. 

vi hade inte flyttat hemifrån och inte skaffat oss later. 

vi hade inte blivit sårade och vi välkomnade den här kärleken som man bara gör när man är ung. 

jag var krampaktig i mitt närhetsbehov, otrygg och blyg. 

osäker i mig själv och på mig själv. 

knappt kysst och med kantiga höftben som stacks om man kom nära. 

men du såg något, vågade titta när många andra vek undan med blicken för mitt sköra. 

och trots att jag varit en pina att leva med de dagar jag vacklat i min egen ångest har du tålmodigt stått pall och låtit mina stormar ebba ut. 

men jag tror att vi skördar nu, älskling. 

nu är jag vuxen och du finns kvar. 

vi har en familj som är det finaste jag vet, som gör mig stolt över dig och mig. 

15 år och in i evigheten. 

i torsdag stämplade vi ut från jobbet och checkade in på Yasuragi Hasseludden för ett dygn av ro. 

och nog hann vi njuta, trots att vi försov oss till frukosten. 

hem för fredagsmys med de finaste ungarna i förorten. 

en lördag passerade med lek, handling, träning, städ och tvätt. 

men det var inte ens jobbigt. 

rörde en risotto i raggsockor och skålade med stjärnorna i Så mycket bättre. 

vaknade till solsken och firade söndagen utomhus i en urgammal kyrkoruin. 

kurragömma, korvgrillning och en fläskläpp. 

mamma och pappa på fika, rester av citronkaka. 

rester av vin och en middag som alla tog backning på. 

packa gympapåsar, vika tvätt, söndagsbad. 

det här livet som passerar, alla tusentals dar - det är just de dagarna som de här jag kommer minnas. 

tre dagar, och som jag njutit. 

tack finaste familjen, tack älskade du. 

swoooosh bara

lediga helger. 

bästa bästa!

vi startade storstilat på fredag eftermiddag då morfar kom över med finbakade kanelbullar. 

vilken dröm att vakna efter nattjobb med vetskapen att min far åker för att hämta gullungarna och sedan knackar på, fikar och busar. 

fredagsmys på det. 

iklädd prickigt, guldigt och nytt lack. 

sovmorgon. 

rostade mackor och finkaffe. 

sedan tog vi bussen in till stan, höstigt klädda alla tre. 

snosade på en alldeles ny liten vän och pratade livsviktigheter. 

lekte i en park på söder och provsmakade youghurtglass i Skrapan. 

söndag - helga vilodagen. 

städa. 

rosta müsli. 

sen lunch. 

pyssel. 

lappa jeans. 

spinning. 

söndagsmiddag. 

vad är det med femåringar och att slita jeans? 

efter en sådan pangfin helg är det nästan härligt med ny vecka. 

ny vecka - nya tag. 

fick en skön och lugn morgonstart med barnen. 

att slippa tjata och stressa, bästa starten på på dagen. 

lämnade två glada ungar på respektive ställe och drog ut på en PW. 

svetten dröp i 11 graders värme och i lurarna fanns Mix Megapol. 

hem för en second brekkie med maken som varit uppe och jobbat på natten. 

småpyssel denna förmiddag, tidig lunch och sedan kvällsjobb. 

bara att kleta på ansiktet och ge sig ut i världen. 

ha det fint!

men ÄNTLiGEN!

hur fort kan en vecka gå egentligen? 

tydligen tokfort. 

mina första höstveckor har varit så ooooerhört sega. 

känt mig hängig och orkeslös men ändå hasat på. 

försökt hålla jämna steg med familjen och jobbet som varit mer än lovligt rörigt. 

bytt pass, arbetat heldagar. 

stressat och tvingats prioritera bort pauser ibland. 

men så; efter en söndag med idel finmys i form av grillkorv med familjen, pappa och bror samt en eftermiddag med löptur, tvättstugetjänst och en kaka skjuts in i ugnen för att toppa det hela med en redig stökig familjemiddag var jag på banan igen. 

så pass att jag imorse vaknade med ett leende. 

tände ljus och lagade frukost till oss alla fyra. 

peppig och energifylld dag på jobbet. 

fina kollegor och gofika. 

kom hem och inom loppet av 45 minuter hann jag laga Carbonara, pussas med min man, lösa lite världsproblem, lyssna till dagens händelser i de små mänskornas liv, kissa, äta och öppna finpost innan familjen for vidare mot storas danslektion. 

pust. kan man tänka. 

men jag hade energin kvar i kroppen; förberedde frukost inför morgondagen och sjöng högt till GES när jag tog hand om tvätt och disk. 

de här dagarna alltså; vem behhöver knark egentligen? 

den trötta men finan veckan som passerat har ju tillbringats hemma, på jobb och förra helgen en husmorssemester. 

fina dagar. finfina dagar. 

tack september; 

nu är jag redo för tjocka halsdukar - välkommen oktober. 

Vi VANN!

vi vann - tänk att vi vann! 

spända men peppade tog vi oss allesammans in till Gärdet för 2013 års start av Tjejmilen. 

den 30:e i ordningen. 

fem kvinnor, två olika startgrupper. 

jag, min syster och min kusin i startgrupp 4a, vilket innebar en förväntad måltid under timmen. 

alla tre lite snoriga och dåligt tränade de sista veckorna men ändå GLADA. 

det här ska gå bra!

uppvärmningen var knappt existerande i startfållan och vi hade ändå fullt upp med att få igång musik och titta på den man som tagit sig in med peruk, klänning och oerhört håriga ben. 

starten för oss gick klockan 13.15 och vi rullade iväg. 

den breda vägen de första två kilometrarna var knöfulla av kvinnor som ömsom gick och sprang. 

att få en bra tid här var stört omöjligt i den här startgruppen. 

bilden nedan visar den oerhört vackra löprundan vi fick oss, och här kan du läsa lite mer om sträckan. 

jag och syrran höll oss tätt tätt ihop genom banan. 

hon drog mig fram och jag bjöd på druvsocker. 

närmare 25 graders värme och vätskekontrollerna kändes glesa. 

en mugg vatten i munnen och en mugg över huvudet var taktiken. 

vid sju kilometer kändes mina ben mjuka som spagetti men jag kämpade på. 

i den sista backen vid 9 kilometer gick jag 100 meter - så grymt besviken på mig själv då målet var att springa precis hela vägen - men tog mig sedan springande över mållinjen. 

min tid blev 60.28 och med de krassliga veckorna innan kunde jag inte vara nöjdare med mig själv. 

vi vann, vi vann verkligen syrran! 

nästa år springer vi igen och då ska vi fasen inte vara krassliga. 

spring du med! 

folkfest och tjejpepp. 

Tjejmilen 2013 -  tack!

vad vi gör egentligen

njuter av tidig semester.
det här att gå halva sommaren och svettas och jobba ihjäl sig är inte min melodi, nä om jag får välja går jag tidigt och kommer tillbaka tidigt för att med ny energi sparka igång jobbkarusellen igen och samtidigt om kvällarna njuta av underbara stunder utomhus i ljumma vindar.
jamen vi kan väl bestämma att det blir så va?

vi har redan haft en pangdag på stranden.
städat hemma.
börjat projekt måla putsfasaden.
vi har ätit glass nästan varje dag och druckit vin likaså.
hängt med dom vi gillar mest, vilket inkluderar både släkt och vänner.

och det är just det vi ska använda den här sommaren till: träffa mänskor!
så många gånger jag sagt så här det gångna året; jamen jag förstår inte - kan vi kolla i slutet på nästa månad? 
det här att vi båda jobbar helger alltså...

träffas okomplicerat sommartid, bästa semestern om du frågar mig.
sen älskar jag ju att sova i min egen säng och plocka ur min egen garderob, det är sedan gammalt.

snyft!

lilla mannens underläpp darrade igår när jag berättade att jag inte alls lyckats byta bort onsdagens kvällspass för att närvara på hans förskoleavslutning.
eventuellt att din pappa heller inte kan komma ifrån.

tårar som rullar.

det här att känna sig som världens sämsta.

ringde morfar och han ville givetvis komma och lyssna och äta tårta.

morfar.

vad skulle vi göra utan morfar?

bästaste du!

summering

torsdag. 

vika världens största tvätthög. 

och då menar jag verkligen världens största. 

sedan studsa och hänga. 

redigt skön torsdag om du frågar mig. 

jobba en natt. 

vakna till solsken.

njuta med kaffe i en stol och titta på barn som leker. 

njuter av stora barn, verkligen njuter. 

redig fredagsmiddag och mys. 

tog en promenad lite sent med stora tjejen och hennes dockvagn. 

så glad att hon fortfarande vågar vara sju år, sjuåringar får leka med dockor. 

punkt. 

hamnade hos hennes kompis och blev bjuden på ett glas rosé ute i solen. 

fick slita oss hem. 

vaknade till ännu en solig dag. 

en solig dag och godis, samt upprullade byxor och ljumma vindar på nakna anklar 

- det kallar jag lyx. 

en eftermiddagsfika med årets första rabarberpaj hos mor och far. 

rabarberpaj med riktigt smör och vaniljvisp, finns inte mycket som slår det. 

särskilt inte när den är toppad med fint umgänge. 

lämnade barnen i tryggt förvar hos mormor och morfar.

och for hem för att svida om för en helkväll med The Boss. 

och min man. 

älskar den här blusen. 

men den har en hopplös färg. 

en kallt grå-rosa ton som bara fungerar under det varma halvåret, 

resten av året ser man olevande ut i den. 

lite oäkta bling runt halsen och bekväm skor till det.  

majvindarna tillät oss att sitta ute och njuta en sushi innan vi tog en promenad till Friends Arena. 

det var inga problem att hitta, bara att följa strömmen. 

när vi öppnade dörren till arenan stannade vi alla fyra och bara gapade. 

så. jävla. stort. 

och nästintill fullsatt. 

gubben rockade tre timmar nonstop. 

det sista riffet på låtarna gick ihop med de första ackorden på nästa. 

vid varje låt. 

han var genomsvett efter en sång och bjöd på en show jag aldrig sett maken till. 

hans leende talade för sig självt; born to entertain. 

My hometown med 65 000 vajjande händer och lysande mobiler. 

magiskt. 

tror att man kommer referera till den här kvällen i framtiden. 

gissar att jag var mer sliten än Bruce när jag vaknade. 

trots sovmorgon. 

hämtade två barn som var tankade med gos och snos. 

tog en burgare och fortsatte hem för att övningscykla, tvätta och grilla.

redig söndagskänsla där. 

kan inte säga att jag är sugen på att ställa klockan på fem men imorgon är det dags att jobba igen. 

hoppas ni haft en fin helg och är redo för vardag. 

söndagsfeelingen

vindpinad, brunbränd, barfota med ett glas vin i handen och chèvrepizzan i ugnen.

med Bruce som uppladdning på Spotify. 

om en vecka är det dags för konsert. 

"jag kan inga låtar" har jag hävdat. 

men när jag lyssnar till Collection : 1973 - 2012 hör jag mig själv nynna med. 

känner tonerna i min ryggrad. 

Bruce är min uppväxt. 

tillsammans med bullbak, husvagnssemester och KP är det trygghet. 

bakgrundsmusiken till många och långa bilresor.

pappa med tight tischa, Ray Ban och freestyle. 

åttiotalet, det ljuva. 

hur kommer mina barn se tillbaka på sina uppväxt? 

vad är vårt soundtrack? 

samtidigt på Instagram

ni kan tro att jag var trött i fredagskväll. 

det var ögon i kors lagom jag ryckt upp chipspåsen och middagen lagade jag som i dimma. 

sov 12 timmar mellan fredag och lördag om det säger er något...

lördagens utlovade solsken lös med sin frånvaro. 

men efter en oerhört seg morgon orkade vi oss ändå till kusten för att äta glass, 

kasta sten i vattnet och skråla i bilen till gamla låtar. 

tog en powernap (!) innan jag gjorde mig redo för tjejhäng. 

iklädd jeans med hög midja och pudriga nyanser tillsammans med guld satte jag mig i bilen mot Uppsala för att möta upp Frida, Anna och Lova. 

många timmar senare körde jag hem efter att ha klämt en stadig dubbelburgare på Kitchen & Table; Marcus Samuelssons nya krog.

med ett leende på läpparna ivrigt skrålandes till Robbie och Lena Ph. 

kompisar, vilken pepp det är att ses live!

söndagen var en fin dag. 

vi hängde med mina syskon och föräldrar och barnens kusin. 

sånt där kravlöst bara-vara som är det bästa jag vet. 

barnen hann visa det de skulle, vi åt rester och drack kaffe. 

svängde om en loppis och spanade på en dyr-jacka i en posh affär. 

trötta och glada la vi oss den söndagen. 

lediga helger, ni går så snabbt förbi. 

påskfirande

skärtorsdagen firades med sedvanlig dörrknacking och fjäderpyntande. 

innan jag stupade i säng tidigare än tidigt. 

långfredagen spenderades på jobbet.

vaknade på lördagen och mös när jag spanade på all ost jag laddat upp med i kylskåpet. 

påskmat alltså; varför äta ägg när man kan äta ost? 

stora tjejen hade präntat en lapp med en önskan till påskharen. 

Yohio, vad gör du med min dotter? 

men påskharen var rätt konventionell och bjöd bara på ägg. 

trist va? 

efter äggletning och förmiddagslunk drog vi mot biografen. 

Croodarna. 

rolig för alla fyra. 

och sådär full av sensmoral som bara stora amerikanska produktioner kan vara. 

födelsedagskalas för svägerskan på eftermiddagen. 

jag klädd i randigt och orange. 

och vita skor! 

igår var det dags för traditionell påskmiddag. 

så vi städade och piffade litegranna. 

vi invigde våren 2013 med det första glaset rosé. 

rosé, ostbricka och mamma. 

bättre än bäst. 

de stora prickiga fjädrarna får mig på gott humör. 

och de blommiga kaninerna pysslade jag i all hast innan gästerna kom. 

canneloni till huvudrätt och sedan en galen chokladbomb till dessert. 

med krossat ägg på och sex ägg i. 

lite väl kladdig i mitten, mer som en jätte-fondant. 

men god! 

jag bar en somrig tunika och korta svarta byxor. 

våren kom hit med värmen! 

nu är det måndag och påsken är slut för vår del, snart drar jag mot jobbet

hoppas ni haft fina lugna dagar och så även idag. 

glad påsk!

helgens minneskort

min pepp inför lördagens middag var hög.

mycket hög. 

efter en redig slö-dag med endast en promenad till affären, tvätt av gardiner och en massa mys var det tvunget att ta tag i kläderna. 

Gondolen skrämde mig lite, precis som allt jag aldrig provat förut, och när något är läskigt måste jag känna mig säker i mitt eget skinn. 

således: sedesamt heltäckande svart, stora lockar och många lager spackel. 

med ett stort leende tog jag maken i hand och gick mot bussen som tog oss till stan. 

dubbla strumbyxor och raggsockor i stövlarna var tricket för att inte frysa ett endaste dugg. 

yey. 

en mycket obarnvänlig hiss tog oss 11 trappor upp till den magnifika utsikten och en av de mest välfyllda barerna jag sett. 

där väntade dom; E & J. 

kära vänner, vilken underbar kväll - tack! 

maten fick godkänt, men tyvärr nådde det inte upp till mina förväntningar. 

nåväl. 

crème brûleen, den gick i alla fall inte av för hackor!

tidigt hem, kvällströtta småbarnsföräldrar. 

men så nöjda med att endast lyssna till all oregerlig fylla och tårar på tunnelbanan och istället krypa ned i varm säng innan klockan slog 01. 

att maken vaknade klockan 5 och vände magen ut och in behöver vi inte prata mer om. 

punkt. 

godis i motljus och wasabinötter till kaffet. 

dagsgamla lockar hos mor och far. 

avslutade hela helgen med en middag som skulle gjort Plura stolt - tack mamma! 

allt detta till tonerna av mina barn som skrattar så de gråter med min familj som bygger deras självkänsla  och trygghet starkare och starkare för varje möte. 

kärlek. 

vår helg

mitt Instagramflöde svämmar av bovetegröt. 

ser inte gott ut. 

lyxade barnens frukost med HFHS high fat high sugar 

lördagar är inte en dag för att snåla. 

vi gjorde oss redo för kalas. 

stora tjejen provade sommarklänningar och matchade med guldglitter. 

avslutade med pälsväst innan avfärd. 

lillebror har också sommarlängt. 

ritade äppelträdet i trädgården. 

och solen!

själv hade jag kökstjänst. 

semlor och Key Lime pie. 

som sagt; inte snåla på en lördag. 

särskilt inte när ens lilla lilla lillebror fyller 30 år. 

hurra hurra hurra HURRA! 

kan vara så att även jag är sugen på vår... 

i brist på Freshy på naglarna tjongade jag på med neon och guld runt halsen. 

det var den helgen det - en helt ledig lördag.

efter dagens jobb är jag trött. 

en kopp fika och tidigt i säng; söndagsnöje! 

KB

vaddå KB? 

jomen : kettlebell! 

av min svåger som arbetar med träning och hälsa fick jag en 8 kg tung kettlebell i julklapp. 

detta tillsammans med ett alldeles eget träningsprogram. 

vilken julklapp va? 

att träna tillhör min rutin. 

jag tränar två gånger i veckan, året runt och har så gjort i hela mitt vuxna liv. 

om jag är bortrest åker springskorna med och är schemat pressat så kan jag utan det minsta dåligt samvete prioritera bort ett eller två pass någon gång ibland. 

15 repetitioner gånger tre av rysska och amerikanska svingar, thrusters med båda händerna, situps och armhävningar. 

helt utan paus för att komma upp i puls. 

det tar 20 minuter och jag känner mig mer genomkörd i kroppen än vid ett 55 minuters body pump pass. 

det är verkligen ett gott betyg! 

tack Erik. 

önskelistan dag 14 & 15

så här halvvägs igenom önskelistan står den mig lite, eh, upp i halsen. 

önska önska runt i ring, den materiella upptagenheten. 

vill eller behöver. 

stor skillnad där. 

egentligen är det rätt lite jag verkligen behöver. 

men det fortfarande ganska mycket jag önskar mig. 

fredagens blomster i vasen från HM Home. 

mjuka videkissar och ranunkler gav mig galen vårpepp. 

barnen strök de mjuka bollarna mot kinderna och fredagsmyset togs till en helt ny nivå. 

blommor; det önskar jag mig. 

allra allra helst - att någon kommer och styr upp i trädgården. 

jag får inte ihop det där. 

blommor och snygga män? 

njae, snygg man har jag redan och jag dejtar honom gärna. 

så; barnvakt och biobiljetter? 

ja tack!

en helg på sjukhuset, i tjänst förvisso, men det sätter ändå prioriteringarna rätt. 

barnen har haft det toppen hos sin mormor och morfar,  jag har haft häcken full och konstant längtat hem. 

nu blir det sängen och förhoppningsvis slipper jag jobba extra med astma-profylax inatt. 

lilla Anna

jag läser ett inlägg hos Frida om hennes rädslor för läskiga serier.
mord och andra rysligheter.
tänker på det där min mamma brukar säga om mig; det hon berättat så många gånger att jag nu ser det som en trygghet i sig att höra historien.
fina mamma.

- jo du var så rädd för allt, vi fick gå ut från biograferna. men så gick vi på Alla vi barn i Bullerbyn och det gick bra. det hände absolut ingenting i den filmen.

jag älskar det där att hon håller min barndom i sitt hjärta.
hon känner mig utan och innan.

det är lite svindlande att tänka på att jag har samma uppgift för mina egna barn.
redan märker jag att det njuter i stora drag av att höra hur det var när de föddes, eller bara om den där sommaren när de sprang sprang sprang för allt vad deras ben höll.
de lyssnar och minns. återberättar. knyter ihop sin egen historia.

min önskan är att jag skulle kunna tanka in så mycket kärlek och trygghet i mina barn nu när de är små så att de alltid har att ta av. för hela livet. och framförallt de där åren då de ska ta ett litet steg ifrån min sida och släppa min hand.
att inte få höra vad som skrämmer och bekymrar dom. vill inte tänka på det.
jag vill alltid ha ett blondlockigt hår att att borsta, en liten torr kropp att smörja in, glittrande skratt för nånsens och truliga uppsyner vid middagsbordet.

kära bästa gullungar, snälla snälla ta hand om er gamla mammas hjärta.

samtidigt på Instagram

jag vet inte vad det var. 

bara en halv veckas jobb i ryggen men ändå så ohemult trött på lördagen. 

vi kom ur pyjamasen först när barnen började prata om lunch. 

när min syster bjöd in mig på sockerchock pallrade jag mig givetvis genast dit. 

med lite socker i kroppen blev allt lite lättare.  packade några macroner i en kartong och satte finsnöre om drickat.  drog till goda vänner och fick en pangkväll. 

tror jag lider av något post-semester-trauma: 

blekheten & tröttheten mina vänner.

randigt och lite lockigt, så ett leende och filter på det. 

fick duga. 

trots sent i säng och några glas vin vaknade jag piggare på söndagen. 

nå, maken sa att han försökte väcka mig tidigare - så kanske var jag inte pigg-piggelin direkt. 

storstädning. 

sedan tog vi vårt pick och pack och drog till sjön för att grilla och hänga. 

det. var. så. himla. soligt. 

grillad korv, kaffe och kex. 

allt smakar så mycket bättre i naturen. 

när besvikelsen lagt sig över att skridskorna glömts hemma så var sparken en given hit. 

tusan vad det gick! 

sjörövarleken och diverse övningar för att hålla värmen hann vi också med. 

samt att pussas och prata lite om livet. 

stora tjejen drog på sig paljetterna och for mot ett sent söndagskalas. 

själv snodde jag på mig spinningdojjorna och kickade igång efter sjukdomen. 

sen middag. 

rena lakan. 

GW på TV. 

lediga helger; jag säger bara det.