snyft!

lilla mannens underläpp darrade igår när jag berättade att jag inte alls lyckats byta bort onsdagens kvällspass för att närvara på hans förskoleavslutning.
eventuellt att din pappa heller inte kan komma ifrån.

tårar som rullar.

det här att känna sig som världens sämsta.

ringde morfar och han ville givetvis komma och lyssna och äta tårta.

morfar.

vad skulle vi göra utan morfar?

bästaste du!