tisdag, augusti 20, 2013

små så små


sommaren 2013 - jag är så glad att du blev precis så här. 
lata dagar utan så himla många måsten. 
med en ganska avslappnad mamma, fru och Anna.

gav mig själv uppgiften att inte säga "mmm, vänta - inte just nu" till mina barn lika mycket som det blir i vardagsbestyren.
lät de ta sin plats.
lyssnade tills mina öron verkligen inte orkade med mera babbel.
skrattade så mina smilgropar nästan fastnade.
satt stilla och tittade uppmärksamt på det som behövde bli tittat på.
är det närvarande man kallar det?






våra barn är nu 5 1/2 samt 7 1/2 år gamla. 
det har gått ofattbara 7 1/2 år sedan våra liv ändrades den där kalla snöiga decembermorgonen.

en evighet och på samma gång en sekund. 
de där känslorna jag tror alla föräldrar förundras över; hur var livet innan? 

den stora börjar i andra klass och den lilla går nu sista året i förskolan. 

när man är sju år idag är det sällan man får vara sju år. 
redan i första klass förundrades jag över alla iPhones och denna överlag märkeshets. 
de hårda orden, vassa armbågarna och ögonkasten i lönndom. 

så långt ifrån det jag vill att mina barn ska behöva tampas med redan nu. 
man är barn i 18 år, resten av livet är man vuxen. 
skynda dig att vara så liten så länge det bara går. 
gör det du måste och lär dig hur du ska uppföra dig men våga släppa tyglarna och springa lös i höstlöven och äta godis tills det sprutar ur öronen.

vår sjuåring leker med dockor, hon leker familj och i det andra ögonblicket är hon ursnabb på att hitta sätt att navigera på iPaden. 
hon låtsas att hon sms'ar och frågar om jag spelar Facebook. 
hon matchar sina kläder som Caroline af Ugglas och tycker att fodrade gummistövlar är en toppenidé. 
hon vet hur barn blir till, och kommer ut för den delen, hon läser knackigt och ritar superfint. 
hon har sett sin mamma gråta många gångar, hon torkar tårar och lyssnar uppriktigt. 
hon kan skratta så potatisen hoppar ur munnen vid matbordet och hon gråter när hennes fisk mår dåligt. 
hon tycker inte om något som skavar och hon tror att hon kan sjunga på engelska. 
hennes guldiga lockar ger henne en aura av ängelstoft men hon är slug som en räv. 

sju år. 

kan vi inte låta våra sjuåringar få vara små? 
jag vill inte tampas med preeteen redan nu. 
toppar under t-shirten och nätmobbning, det är för tidigt för det. 

älskade hjärta, 
din mamma älskar dig precis som du är precis just nu - låt ingen annan bestämma att du måste bli stor. 


1 kommentar:

Marielle sa...

<3
Jag fäller ofta tårar över hur tiden rusar...
Och A verkar alldeles, alldeles fantastisk!