som sniglar som kommer fram vid det första regnet dyker dom upp när man som allra mest behöver dom.
arbetskamraterna med övernaturliga krafter.
kunskap, tålamod, lugn och överblick.
när det är som kämpigast.
när tummarna krampar efter intensivt hjärtkomprimerande, svetten tränger fram i pannan och hjärnan kokar av stressen.
då uppenbarar de sig som räddande änglar och ger ny kraft & energi.
att komma tillbaka från en situation som inte gick att reda upp är förkrossande.
såna dagar är det omöjligt att inte bära med sig dagens händelser hem.
som balsam för själven att landa i en kollegas famn och gråta för det alldeles för korta livet.
varma, starka armar att landa i.
en kropp fylld av egen erfarenhet av det obeskrivligt jobbiga.
det är hjärtskärande och skrämmande att rädda liv.
men det blir så mycket lättare att bära med fantastiska kollegor