indoor walking i 45 minuter idag.
min lilla display visade min
rpm, hur länge jag hållt på, antal km & sist men verkligen inte minst antal brända kalorier.
idag: 437 kcal.
mycket bra.
men information i sig är inte bra för mig.
för min hjärna som lagrat information om de flesta enskilda maträtters och livsmedels kaloriinnehåll är det här hjärngympa.
snabbt, vant, utan att lägga energi på det räknar den ut precis vad jag kan räkna bort från denna veckas mat.
det här mina vänner är dagens sanning.
det jag aldrig berättat för någon.
ätande anorektiker.
normalviktig.
äter allt, dricker allt.
men med ett stort men.
inga spontana måltider.
what so ever.
varje veckas kalkyl för intag rasslar snabbt igenom min hjärna.
överslag på överslag, dra av här - lägg till där, förhandlar med mig själv.
det är inte så att jag inte njuter av mat.
oh, som jag njuter!
när jag är tillåten att njuta.
varje spontan pizza är noga planerad.
varje finlatte bokad sen tidigare.
en extra bulle finns det inte utrymme för, utan lite pusslande med någon annan dag.
det här är mitt normala liv.
det här är varje dag för mig.
för jag har ännu inte vågat ta fighten med mig själv att sluta.
det sista steget.
ännu inbillar jag mig att jag kan ge mina barn en normal uppväxt trots det här.
att dom inte ska märka.
är ni intresserade av dagens sammansällning?
ett pass IW är detsamma som fyra glas vin.
eller 1/3 pizza.
eller 6 ballerinakex.
det är lätt att hålla vikten.
det är enkel matematik.
för enkel.
.JPG)
