det pågår ett krig här hemma. Brallisen vs lilla mamman. det är jag som förlorar. inatt trodde jag att jag vunnit. men det hade jag inte. nu förlorar jag big time. inte minst det lilla förstånd jag trodde att jag hade kvar.
inatt flyttade Brallisen in till sitt nya rum. hon klagade lite när hon la sig, men hon gnydde bara kanske i en kvart och somnade sedan som en stock. kändes konstigt att lägga sig i ett tomt rum. inga små snusningar nerifrån spjälisen i hörnet. men skönt oxå såklart att ha rummet för sig själv! J kunde läsa innan läggdags för första gången på en evighet. själv la jag mig tidigt utan att orka läsa, jag laddade för en natt med mycket spring. barnvakten var på så att vi skulle kunna höra om hon vaknade eftersom rummet hennes ligger på övervåningen. vet inte riktigt klockslaget när det började burra i den. men jag snabbade mig uppför trappen så hon inte skulle hinna bli hysteriskt ledsen över att vara ensam i sitt rum.
när jag kom upp hittade jag en trött Brallis sittande i sin säng, hon tittade på mig när jag kom in och la sig ned igen. itne så mycket protester. jag stoppade om henne, pussade på pannan, vinkade och gick ut igen. då blev hon galen. hon skrek och skrek så jag gick snabbt in igen. nu stog hon upp i sängen och skrek för full hals. hon trodde att jag skulle komma tillbaka med vällingen för hon spottade ut nappen och skrek: nammmammaammaa!!! men jag hade ingen välling.... jag kände bara att sen hon varit sjuk så vaknar hon nu för att äta. hon är stor, hon kan äta så det räcker om dagarna. hon skulle ju sova mycket bättre om hon inte vaknade om nätterna för att äta lixom, då kan hon ju kanske sova 10 timmar i sträck.
nu började kampen. hon skrek och skrek och skrek. jag tog upp henne och hon la huvudet mot min axel som hon brukar. lugnade sig och jag la ned henne - hon blev galen och kastade sig av och an. jag försökte hålla henne stilla i sängen och lugna henne. sjöng "o ajajajaj buff" säkert 100 gånger men vad hjälpte det. hon lugnade sig och jag gick ut. samma procedur upprepade sig såklart. vet inte hur många gånger jag gick ut coh in men det var fler än 15 i alla fall. hon är så jävla envis! man ser ju att hon är dödstrött, men hon vill helt enkelt vinna! kanske lika mycket som jag. ögonen pluppade igen titt som tätast men med ren viljestyrka spärrade hon upp dom varje gång. man vet ju själv hur svårt det är att hålla sig vaken när man är dödstrött. men jag hade bestämt att jag skulle vinna. 02.53 smög jag ned för trappen, kanske hade jag hållit på i närmare 2 timmar. det känns ointressant med tid, men hon somnade utan välling.
sen sov hon hela 3 timmar. vann jag på det här??? tror inte det va... idag har det var en riktigt dålig dag. kanske gjorde jag helt fel. hon på tv4 säger att man ska ge barn mat när dom är hungriga. såklart, det tycker jag oxå! men då måste dom ju äta!! och det ska man inte göra om nätterna. morgonvällingen lämnade hon lite av så hon var ju inte direkt vrålhungrig när hon vaknade. tror bara att hon vant sig vid att somna om med flaskan men det orkar jag inte hålla på med om nätterna längre. det är ju skillnad när hon är sjuk.
på fm tog jag en promme med A & V, kändes skönt att komma ut å snacka lite. men jag blir alltid lika avis när V knoppar in så sött i vagnen.... sen tog A & I med oss på lite julshopping i Stinsen. det var lilla mammans räddning kan jag säga. Brallisen var ju ingen solstråle där heller men hon blir ju som förbytt när man kommer hem. till lunch satte vi oss på ett kina-hak och kastade i oss wok med en hand (mommy-style). I är ju heller ingen storätare men slog idag till med en halv burk kalops! Brallisen kastade sig av och an i sin stol. jag såg att business-grabbarna vid bordet bakom log i mjugg åt oss. hade god lust att lämna ungen hos dom. Brallisen åt inget alls, det lilla av Biff Stroganoffen jag lyckades skyffla in i munnen när hon skrek spottades kvickt ut på haklappen. ett smörgåsrån och 4 russin fick hon i sig - yes!
tack och lov somnade hon i bilen å sen var det inga problem att lägga henne i sin säng för att sova en stund till. 2 timmar allt som allt = plus minus noll om man räknar med 2 timmars sömnbortfall på natten alltså. hon var inte glad när hon vaknade. tror inte hon själv fattade vad som var fel. hon kröp planlöst runt på nedervåningen och skrek med nappen i munnen. en liten stund lyckades jag distrahera henne med den nya stekpannan med plastgrönsaker. sen fortsatte hon att irra runt.
försökte med lite mellis. gröten åt hon faktiskt. det går nästan alltid hem. när hon hade fem skedar kvar började hon kasta sig av och an i stolen, skrikandes, och försöka klättra ur. när jag strök henne över håret för att lugna blev det bara ännu värre.... tog henne i famnen. en liten stund satt hon stilla, tryckte henne mot mig för att mysa. då spjärnar hon sig bort och skriker, kastar sig mot golvet.
vi går upp och leker i rummet. det funkade faktiskt rätt så bra en stund, men hon lessnar ju fort. jag räknade sekunderna tills J skulle komma hem. sen ringde han å sa att han blir en halvtimme sen. då gav jag upp lekandet å gick ned för att laga mat. Brallisen tycker inte om när jag lagar mat. eller hon vill alltid sitta på armen å då får man inget gjort. försökte distrahera henne med en kastrull-låda och skafferiet med konserver, d gick ett tag. sen fick jag duka å hacka med henne på armen. värmde hennes mat och satte oss till bords, då kom pappan.
nu började rond 2 (3, 4,5,6...???) hon är ju hungrig, det måste man vara när man inte har ätit typ på hela dagen. hon börjar sitt mantra: mamamamanamnamnam! ger henne lite bacon å champinjor att pyssla med, sätter 2 skedar i hennes mat och försöker mata. då blir hon tokig! kastar sig av och an och skriker skriker skriker. hon kastar maten omkring sig och vägrar konsekvent allt jag lyckas få in i munnen. det enda hon åt var lite avokado-skal....
låter kanske inte så illa nu när jag ser det på "papper". överreagerar jag??? kanske e hon värsta gullungen fast jag inte fattar att alla ungar gör så här. men dom jag träffar tycker jag inte skriker närmelsevis så mycket som min gör. idag hade jag lust att kasta in henne i väggen eller lämna tebax henne till där hon kom ifrån. hennes skrik och gråt gör mig galen. fattar inte varför hon skriker så mycket. det måste ju ha med mig att göra, det är ju mig hon umgås med hela dagarna. när hon har barnvakt är hon ju en liten ängel och charmar alla såklart. kanske e det helt enkelt så att det är en maktkamp mellan en ledsen mamma och en alltför viljestark ettåring. fine, det är skönt att tjejen har lite go i sig men hon kan väl vara lite snäll ibland?? jag behöver en dag utan kamper hela tiden; maten är en kamp, blöjbyte är en kamp, påklädning är en kamp, sovning under dagen är en kamp. känns som om vi motarbetar varandra. kanske kan jag ändra förhållningssätt och bli en bra morsa, en sån man ser i tidningarna som tindrar med ögonen och säger "hon är min lilla solstråle".
men jag är deppad. visst jag kan vara glad när jag hittar på ngt med en vän om dagarna, eller när J är hemma om helgerna. men dagarna är lixom som ett töcken. jag tycker inte det är roligt att vakna för jag vet inte på vicket humör Brallisen är på. kanske börjar kampen redan innan jag fått äta frukost och då är man så oladdad att bråka. när klockan börjar bli 9 räknar jag timmarna tills det att J kommer hem. jag känner mest för att titta på tv. har ingen lust att leka med min älskade unge som jag vet vicken sekund som helst förlorar förståndet och börjar skrika. känner mig väldigt bräcklig. hon får mig att vara den lyckligaste i världen, en asstolt morsa till världens unerbaraste tjej. men samtidigt har hon så mycket vilja och åsikter att hon totalt knäcker min dåliga självkänsla och får mig att tvivla på mig själv och hela mammagrejen. jag har ju ingen aning om jag gör rätt. om man ser till hur Brallisen reagerar så gör jag helt fel. kanske är det så att det är jag som gör henne till ett monster. kanske har jag helt galna krav på vad en ettåring kan göra, vad man kan kräva av dom. men samtidigt: när ska man börja då?? jag kan ju inte låta henne köra över mig, låta henne bestämma hur det ska vara hemma. eller??? men hur blir det då när hon blir 2? 4? 6? 13? 18?
shit, det här var en dålig dag...
nu går jag och tränar!
puss!
