nya tag

nu har jag tränat. bodysculpt, asjobbigt! det är min yoga, terapi, hjärngympa - jag skulle aldrig klara mig om jag inte fick träna. man tänker så bra, rensar tankarna, hittar nya infallsvinklar - får distans. sen var det ju inte en nackdel att när jag kom hem så sov sötisen, disken var diskad å stöket var städat.

läste mitt nattsvarta inlägg. det är skrivet när jag var som ledsnast och tröttast. då känns det sådär. men självklart finns det ju även ljuspunkter i mitt liv. men just nu tror jag som sagt att det utspelar sig en maktkamp mellan mor och dotter. tror nog att det är sånt som alla går igenom, livet har sin gilla gång och även Brallisen och lilla mamman kommer en dag att vara bästisar igen.

min önskedröm: en utvilad solstråle vaknar på morgonen (det gör inget om det är morgon kl 05.30 då bara hon är pigg). sen pysslar vi runt på morgonen. hon med sitt å jag med mitt, vi tittar till varandra ibland, pussas lite och leker. sen kanske vi tar en promenad, kollar på hundar, gungar kanske handlar. lunchdags, vi njuter av maten, skrattar och blir mätta. sen när magen är mätt är det lättare att sova. Brallisen somnar utan problem i sin säng och sover minst i 1½ timme. då hinner jag med det som inte Brallisen kan hjälpa till med, kanske eventuellt lite vila. när hon vaknar är det mellisdags, mat utan skrik och sen kan vi leka igen. kanske ta en utflykt någonstans.

jag vill lixom bara att vi ska kunna leva i symbios. att hon kunde leka lite själv utan att konstant hänga mig i byxbenet och kräva uppmärksamhet. att vi skulle kunna leka, kanske vi kunde sitta stilla en sekund och läsa i lite böcker. att läsa för henne saknar jag verkligen, hon har inte ro att sitta stilla. jag älskar att läsa. förstår att hon inte orkar med typ Pippi Långstrump men pekböcker räcker utmärkt för min del. jag är bara livrädd för att hon ska växa upp och att det blir en klyfta oss emellan. att hon inte kommer att vända sig till mig när hon är ledsen eller behöver prata (visst är det så att i vissa perioder i livet så är morsan pest det fattar jag oxå men att hon ska veta att jag alltid finns där och älskar henne no mather what)

ja ja, nog med mamma-tjafs nu. dax för lite djupare funderingar:
hur kommer det sig att alla mina strumpor går sönder samtidigt??? varje dag när jag tar på mig rena strumpor så är antingen den ena eller den andra trasig. i söndags hängde stortån och pektån ut - snyggt! kanske skulle lägga in en liten brasklapp om att strumpor är välkomna julisar...
puss igen!