
Jobbat ikväll. Sprang på ett larm och träffa F där. Barnmorskan som var med när Brallisen kom. Jag kände hur alla känslorna från den dagen bara virvlade fram. Jag kramade henne, berättade hur fantastiskt allt varit. Började nästan gråta. Vill tillbaka till den dagen, återuppleva. Träffa Brallisen för första gången och bli förälskad vid första ögonkastet. Allt var så galet, helt förvirrat men ändå helt rätt i hjärtat. Vi, 3, tillsammans för alltid. Den dagen glömmer jag aldrig, dagen min dotter tog sitt första andetag. Dagen hon kom till oss och lyste upp decembermörkret för resten av vårt liv. Kärlek!

3 kommentarer:
...not a dry eye in the house..
KÄRLEK!!
Jag börjar på fullaste allvar tåras i ögonen när jag läser det du skriver. Jag kan LÄNGTA så efter den känslan...
linda: KÄRLEK!!! say no more...
ummagumma: tänk vad du har att se framemot!!! det är helt galet vad kroppen är kapabel till att producera - ett nytt liv! och man kan aldrig tro att hjärtat kan rymmas med så mycket kärlek.
puss!!!
Skicka en kommentar