livet är en fest!

håll me om de, folk å fä...

i helgen har det varit rulle som vanligt. eller kanske inte egentligen. jobbade hela veckan; 6.45 - 15.30 måndag till torsdag och så fredag kväll på det som grädde på moset... jävla pucko som lagt schema (= jag!!!!). i lördags var det inte så mysigt väder när vi vaknade. "jobba-på-huset-väder" som kära maken sa. hmm, sa jag. åkte på fm och lämnade Brallisen hos mormor och morfar som fick bli barnvakts-standins. himla smidigt att ha dom så nära... och att dom gillar henne.... sen for jag som en tetting fram och tillbaka mellan köpcentrumena för att finna det rätta tyget till att klä om stolarna i vardagsrummet. tror jag fann det. ett svart med ett mönster av vita blom-rankor. men sen ska det sättas fast oxå har jag hört... ja ja1

efter det var jag helt slut så jag fick måla på ett piggt ansikte inför kvällens 30 års fest.
himla trevlig tillställning. man skulle inte kunna tro att vi är så gamla. ja, ni får tolka det som ni vill. dans, fri bar, mycket skitsnack och grillning till tidig morgon. eftersom det var en bit bort så tog vi bilen, jag fick klave och fick köra.... men som jag och AK resonerade, när vi är i gasen så är det ingen som tror att vi är nyktra i alla fall. på vägen hem tog vi med oss två festdeltagare. tyvärr hade den ena nyttjat friskt i den fria baren... det är lite kräks i baksätet nu, men mest spraylackerat över vänster bakdörr... hrm, shit happens. stackars tjejen blev så himla skamsen och killen himla orolig. men vi har väl alla gått på gymnasiet??? ;D

dagen idag har gått i ett lugnt tempo. fast jag fick ställa klockan för att inte komma så sent till Brallisen. hon var i alla fall glad att se mig! (när jag for därifrån när jag lämnade henne så var hon lite ledsen, kanske trodde jag skulle lämna henne där en vecka igen...) sen for vi hem till pappsen och sen låg vi i sängen och myste och gosa i en liten timme innan det var dagas för käk. mormor och morfar är oxå orolig för hur vår dotter överlever utan att äta. men lunchen (delikata tortelinis från Willys gick i alla fall ner). sen sov hon. och så sov jag. sen var det operation storstädning. varför börjar man alltid med det när man är som tröttast och mest bakis??? rent blev det i alla fall.

nu ska jag knoppa. ska visst jobba hela den här veckan oxå. hur var det nu: 6 veckor kvar??? whos counting...
kram!