nästan för bra för att vara sant

den här lilla killen jag fick med mig hem från bb, den där Blixten. han är nästan för bra för att vara sann!!!
undrar när jag ska vakna ur det här mammaruset och smell the coffe. förmodligen på måndag när jag kraschlandar i vardagen utan en fantastisk make vid min sida för att tämja den oregeliga tvååringen.

nåja, tillbaka till sonen. han gör inget stort väsen av sig. vi har knappt hört honom skrika. jo, men inte mycket ohc man får snart tyst på honom genom att ta upp honom, prata med honom eller i värsta fall sticka en tutte i munnen på honom. och han sover. herrugud vad han sover!!! inget man är van vid från Brallisen direkt (jo nu men inte förr) han äter, sen sover han i fyra timmar. med vissa avstickare, som igårkväll när han åt konstant från 19 till 24. men sen sov han iofs fram till 05.47!! jesus, jag började nästan bli orolig att han lagt av... fy!!! men han var bara fulltankad och jag kan lova att jag såg ut som Dolly Parton när han vaknade. eller kanske inte riktigt men med mina förutsättningar mätt så ;D sen ville den lilla busen bara äta på ena sidan så jag blev något osymmetrisk kan man friskt säga, och särskilt bekvämt var det inte heller att ligga på höger sida.

Blixten och Brallisen (och dom glada föräldrarna) har besök över helgen. världens bästa barnvakter (nåja, det finns kanske några till som duger ;D men dom är hemskt lätt-lekta) V & M som nu får köra järnet med Brallisen. hon ylar: Maaaaaagnuuuuusss! och så får han hänga med. det var kärlek direkt med båda två vill jag lova. hon kommer gråta när dom far. men dom verkar gilla Blixten oxå, så ikväll ska jag pop the question ;D ni får veta sen.

stor kram ( nu ska jag snart hugga in på mitt njutningsglas vin - loooooove!)