en cool katt

det finns en cool katt på mitt jobb.
en sån tjej som bara är tuff, duktig, ärlig och snäll.
en sån som man vill vara.
hennes ungar är 15 & 17.
idag när vi pratade fick jag ståpäls för jag insåg att vi såg hemskt lika på det hela.

"om barnen uppför sig när man träffar andra, är bra kompisar och sköter skolan så får dom göra nästan vad dom vill hemma"

för visst är det lite så??
alla måste ju ha någonstans där man kan lätta på trycket. och barnen får gärna göra det hemma bara dom "håller ihop" när man är iväg. bara de lär sig hur man behandlar andra och för sig rent socialt. det är väl inte för mycket begärt. vanligt hyffs va?

att då få höra detta från den här coola katten gav mig vatten på min kvarn.
att hon fått en kram och puss på kinden av sin 15-åriga son gjorde mig bara ännu mera säker på att det kan vara rätt väg att vandra.

fy, ibland tänker jag så mycket hur framtiden ska bli för barnen att jag glömmer att leva i nuet.
men det är ju nu man lägger grunden för sen'et.
något jag fått bevis på genom att läsa tillbaka några år i bloggen.
det var helvetes jobbigt då. men nu är hon som en riktig gullig gullunge.
allt svett och alla tårar var värda det.
för hon lärde sig mina gränser, vad jag tolererar, och vad jag kräver av henne.
kanske låter tufft för en knappt ettåring men näe, jag tror inte att hon for illa egentligen.

jag tror inte att slitet är över med henne såklart, vi har dom härliga tonåren kvar.
och lille Blixten är än så länge alltför go och lätt att man nästan blir orolig för en helvetes tonårsrevolt.

men lev i nuet var det!

♥ lilla mamman