mina små nissar kom nerstövlande runt åtta på julaftons morgon, inte mig emot!
men om man varit uppe till 22 kvällen innan kanske det inte är så konstigt.
sen låg vi länge i sängen och drog oss, öppnade paketen som tomten svept förbi och lämnat under min säng.
Blixten fick bilar bilar bilar.
och Brallisen de efterlängtade lackskorna.
egentligen hade det nog räckt så.
dom var så nöjda.
det hon helst ville se var tomten.
och tomten kom.
jag vet inte vem som blev gladast; vi vuxna eller barnen.
trodde Blixten skulle bli rädd.
men han satt lugnt på morbrors arm, pekade och sa "tonten" med ögon stora som tefat.
Brallisen talade lugnt och försåndigt med tomten.
sa att det visst fanns snälla barn men att J på dagis nog inte skulle få några paket för han slåss faktiskt.
sen gick vi loss på paketen.
Blixten öppnade sina med hjälp av stönanden.
och sen lekte han med klappen en stund innan han gick vidare till nästa.
Brallisen körde mera någon typ av bulldozer stil, men tackade fint
innan hon öppnade varje paket.
och inte ens byxorna gjorde henne missnöjd.
dom for runt som nöjda galningar hela eftermiddagen och kvällen. det var en fröjd att se så glada och älskade barn. och jag tror att hela familjen J pustade ut en smula när vi for.
ni är älskade små barn, det är inte alla förunnat.
