spring Anna!
tar det jag behöver.
och klipper de 200 metrarna till förlossningen.
pulsen är på max och alla sinnen är på helspänn.
det lilla barnet är redan ute och under behandling när jag kommer dit.
jag finner min plats i teamet och fortsätter livsuppehållande åtgärder.
ännu en liten patient kommer ut till oss.
vi får omgruppera resurserna och fokusera till tusen.
jag håller det lilla fjuniga huvudet i min hand samtidigt som en av mina kollegor masserar hjärtat under den tunna huden.
läget stabiliseras något och jag tittar på klockan.
det är närmare två timmar sen jag kom hit.
två timmar av mitt liv och en mardrömsstart för dessa små.
en del gånger går det inte ens så här bra.
ibland händer det ofattbara.
känslan av otillräcklighet och vanmakt är överväldigande och går inte att uttrycka i ord.
många är de gånger då jag frågat mig om jag verkligen jobbar på rätt ställe.
den psykiska pressen och oron över att något alltid kan hända gör att jag vissa dagar inte vill gå dit.
visst har jag blivit mer lättknäckt sen jag blev mamma.
om jag varit pappan därinne hade jag legat i fosterställning på golvet och vaggat fram och tillbaka.
det här är en upplevelse jag inte önskar någon.
men det här är livet.
det är så här det ser ut.
barn blir allvarligt sjuka.
och barn blir inte sjuka på vissa öppettider.
landstinget trollar med små resurser och personalen går ibland på knäna och vänder ut och in på sig själva för att anpassa vården efter andra människors behov.
det är inga helgon som jobbar där.
de bör inte höjas till skyarna.
det är ett jobb som vilket annat.
och det är självvalt.
men när man gång på annan får svart på vitt att man inte räknas som viktig tynar orken.
att någon månad innan jul få veta att vi väntar sänkt ersättning för obekväma tider och helger samt ökad arbetstid känns som en käftsmäll.
jag älskar mitt jobb och alla fantastiska människor jag arbetar med.
föräldrarna är nästan alltid oerhört tacksamma och lyckliga.
och barnen är dom vi kämpar för.
slå inte på dom som redan ligger.
vi klarar inte hur mycket som helst.
.JPG)
5 kommentarer:
Strålande inlägg darling!
Du är viktig - och unik!
PUSS
jag får ont i magen av att läsa detta... det är verkligen att sparka på oss som redan ligger. fattar inte hur dom som bestämmer tänker... det är alltid vi som drabbas och i förlängningen patienterna. håller med anonym, DU är viktig, speciellt för barnen och föräldrarna. Kram!
Oh, så bra skrivet. Sitter här och ryser!
Du är viktig, det vet du! Politikerna vaknar aldrig upp förrän de själva hamnar i situationen. Fy för dem! De skulle effiktivisera på andra håll och ge till er som jobbar med liv eller död. Stort ansvar som vilar era axlar, men som du skriver ert vanliga jobb. Utan er skulle många sjuka barn dö, ingen är värd det. Kram vännen du är så bra på att skriva och få den som läser att finnas på plats.
Puss
anonym bästa vän: love U!
Sandra: det är verkligen helt fel att dra ner på löner, på vilket jobb får man sänkt lön egentligen?? det är helt galet, men inte helt ovanligt.
Spiro: tack!
NM: det enda jag vill ha sagt är ju egentligen att det är så fel att spara på sjuka människor. jag saknar en stark ledning inom landstinget som kunde prioritera om. kram!
Skicka en kommentar