det plingar i mobilen:
"vad svårt det är att vänja sig vid att I blivit så stor så han leker hos andra barn på gatan utan att jag är med och har koll. separationsångest!!!"
och jag kan bara hålla med. vi har knappt sett Brallisen på hela dagen. hon sprang ut innan nio och kom in till middagen vid 17. jo hon åt lunch & mellis med. och mycket dessutom.
på gatan finns det bara grabbar och dom är från 4 år och uppåt. det är röjjigt för att uttrycka sig milt.
de kom de såg de segrade över vår lekstuga kan man säga.
maken fick borra i den.
men hon har roligt och det är väl huvudsaken. jag är så glad att hon får vara med. det omvända hade känts mera i hjärteroten.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar