aldrig är man väl så hungrig som när man fastar.
jag vaknade som vanligt hungrig, jag är verkligen en frukost-människa.
men idag blir det nada-nothing-zip för det är operationsdag.
jag fasar lite för bussresan, att svimma har jag lätt för.
gårdagskvällen var trevlig och om det var sista gången jag såg min familj så har dom i alla fall ljusa minnen av mig.
jo jag har förnekat att jag är nervös men det är för att jag inte vill ha någon pity, men nu är det försent för er!
men en sövning är en sövning och en operation är en operation.
jag räknar med att vara hemma imorgon och det ska vara solsken och idel glada miner.
basta!
ciao!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar