när vi kom hem från dagis igår var barnen trötta som trasor.
dom protesterade inte ens när jag valde Top model istället för barnkanalen.
så där satt vi i soffan och degade.
Brallisen satt på min mage, som en liten grode och snosade mig bakom örat.
i en halvtimme satt hon där och myste och pratade om livet.
Blixten hade svårt att sitta stilla, gissar att han somnat om han tog det lugnt.
men han kom då och då och tankade lite kärlek.
på kvällen nattade maken barnen och när jag kom hem efter träningen gick jag upp för att säga godnatt.
då var fröken fräken helt förstörd av trötthet.
-min lilla lilla bebis, nu får du sova gott sa jag och pussade henne i hela ansiktet.
hon tittade på mig med stora ögon och sen frustade hon av skratt.
-min lilla lilla bebis sa jag igen.
hon skrattade så tårarna rann och sa igen igen igen.
så höll vi på ett tag.
tänk vad skönt det är att få göra sig själv liten ibland.

2 kommentarer:
Det är inte utan att jag skulle vilja vara det själv för en stund... Det lät väldigt mysigt!
mmm, jag med ibland... varför måste man bli stor så snabbt??
Skicka en kommentar