när man är mitt uppe i det är det ju inte så mycket mer man kan göra än att bita ihop och inte tycka synd om sig själv.
för då är man heeelt lost.
sov under gårdagen en hel timme tills Brallisen var hungrig. dagen fortskred som i dimma, men jag lyckades hålla liv i barnen även denna eftermiddag. mat fick vi också.
gick och la mig innan 21 för att försöka sova ikapp litegranna.
vaknar av att jag är på väg upp för trappen i en oerhörd fart.
en liten man som är mycket ledsen möter mig i dörren.
trött, ont, ledsen ledsen ledsen.
efter lite Ipren för öronen och många nallar bakom ryggen somnade han om efter kanske en timmes vyssjande.
en andra gång vaknar jag av att vara på väg upp för trappen, lika snabbt denna gången.
men den här gången gick det inte lika lätt att söva den lilla trötta grabben med mycket ont i öronen.
och i vår säng for han runt som en tornado.
länge länge satt han på min mage och snodde fram och tillbaka innan han kom någotsånär till ro.
det rofyllda varade inte länge och så höll vi sen på hela natten.
men nu sover han.
av utmattning förmodligen.
vad jag gör uppe? stora vill ha sällskap.
snart doktorn och affären för oss.
jag som hade storslagna planer för oss med mys & pyssel.
men förhoppningsvis kvicknar vi till framåt lunch.
ha en underbar onsdag!