liv & död och föräldrar i kris är min arbetsvardag.
man bygger en mur av professionalism för att klara av det.
ändå kommer man familjerna så nära och delar alla framsteg och motgångar.
i personalstyrkan svetsas vi samman.
vi pratar om allt.
för att orka.
när en kollega ringer och skriker att hennes dotter dör nu har jag inget sätt att tackla det.
jag bara gråter.
försöker lugna.
hennes röst ekade av panik och ångest och det finns inget jag kan göra.
jobbet kan jag oftast skaka av mig på lediga dagar.
det här samtalet är inspelat i min hjärna och tårarna ligger kvar på mina kinder.
jag hoppas att ni får en fin helg,
ta hand om de ni älskar och låt dom veta att ni gör just det.
.JPG)
9 kommentarer:
Jag är imponerad av att du/ni orkar. Du gör skillnad. Var stolt över att du är du! Kram ;)
Hemskt!
Usch...
Du ser mer liv och död hos dig, än jag göra på min avdelning.
Men nu var det ju personligt...på ngt vis! En kollega, en vän!
Ta hand om dig! Kram <3
åh så otroligt sorgligt och hemskt. stor kram.
Det är så overkligt när någon faktiskt går bort. Döden är så långt borta alltid - inte verklig när den inte är i ens närhet. Inlägget var en bra påminnelse om att vara rädd om allt man har. Jag ska älska min lilla familj lite extra mycket idag.
tack alla ni för styrkan, extra kramar till alla jag gillar idag. man kan inte kramas för mycket!
Usch, jobbigt. Skickar styrkekramar.
huvaligen. jag skickar tanke-kramar till dig och kramar om mina älskade extra mycket.
åh hjälp. kram Anna!
tack snälla alla ni också
Skicka en kommentar