möra.
dörren på glänt mot baksidan, idel spralliga barnröster.
men så ett tvärt kast.
tandagnisslan.
oro i lägret.
går mot ljudet och tittar ut genom dörren.
i slutet av vår tomt, precis ut mot ängen, i motljus står dom.
Blixten snyftandes mot sin syster trygga axel och hon med sin hand smekande hans huvud.
så lugnar han sig och hon kan hjälpa honom på med skorna.
så springer dom mot mig.
och berättar om oförrätter.
ibland får jag frågan om mina barn är snälla mot varandra.
och jag kan ärligt säga att jag inte riktigt förstår frågan.
dom har bara ett syskon.
och det är för resten av livet.
varför skulle jag tolerera att dom behandlar sitt syskon sämre än någon annan människa?
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar