den lilla handen håller krampaktigt i kragen på min tröja och den lilla kroppen klistrar av kallsvett mot mitt plastiga förkläde.
huvudet kastas bakåt med stängda ögon och ryggen kröks fram och tillbaka i ångestfyllda rörelser.
jag står först, vaggar, stryker över ryggen, vyssjar.
sätter mig, tar ett fastare grepp, börjar nynna och fortsätter att lugna.
känner hur den lilla kroppen slappnar av, faller ihop, utmattad av en kamp mot sig själv.
den största delen av mitt jobb går inte ut på mediciner.
att lindra stora och små patienters oro är inte lätt och det är den delen av arbetet jag tar med mig hem.
det etsar sig fast.
i anden är jag kvar i den där stolen med den lilla kroppen som redan kämpat i så många veckor.
att kunna ge några minuters ro till den lilla själen är för mig stort.
36 timmar har passerat och minnet är fortfarande så färskt att jag kan känna kroppens tyngd i mina armar.
.JPG)
4 kommentarer:
För mig, som varit på andra sidan av den där ångesten, är jag så glad att såna som du finns när jag inte fick/orkade vara vid mitt barns sida 24-7. Är övertygad om att du gör ett toppenjobb!
åh ni är så viktiga och värdefulla ni som har detta som jobb. jag hoppas ni förstår, ja vet det?
Svårt att hitta orden fick jag... Men du är sååå duktig på att sätta ord på saker, även de svåra sakerna. Viktigt för världen att det finns människor som du <3
Vi har i vår kurslitteratur och på våra seminarier läst och pratat om kropp, själ & ande. En del i klassen vill inte kännas vid ordet ande för att de tycker att det står för nåt religiöst. Men många av oss tolkar det inte så, det är ett bra ord för det som många gånger är svårt att sätta ord på men som vi ändå bär med oss.
Blev visst lite djupt så här på nattbussen...
Spiro: känner så med alla föräldrar, kanske något av det svåraste man kan gå igenom här i livet. tack.
Yllet: alla jobb är viktiga, men på olika sätt.
Marielle: oj! nu blev jag lite tom på ord, tack rara du.
själ och ande, laddade ord -jag vet. men ack så viktiga.
Skicka en kommentar