att ta av sig den oerhört döljande tjocka stickade tröjan och därunder finna att den slimmade bodyn omsluter en mage som inte får plats i de låga jeansen.
& ändå tänka att det är helt ok.
visst det putar och är inte på något sätt perfekt.
men den funkar i många möjliga och omöjliga sammanhang den här kroppen.
jag börjar göra upp med den nu, kroppen.
& att min McDreamy ger mig tjuvnyp och kyssar i nacken framför spisen får den att kännas ännu mera fin.
det var onsdagens tanke det, kanske inspirerar det någon till ett onsdagsnyp.
det är fan typ det bästa som finns.
.JPG)
5 kommentarer:
Jag blev alldels tårögd. Så himla bra. Gud vad glad man kan vara för att man har en kropp som funkar på alla möjliga sätt och som är frisk.
Gud vad du är härlig! Och alldeles extra härligt att läsa efter att jag har varit inne på Englas blogg o läst om hennes bröstförstoring, då behöver man lite jämvikt från någon med bra självkänsla!
Finaste, finaste du. Så härligt att höra att du sluter fred med kroppen. (Som ju verkligen är fin!)
Starkt jobbat!
Josefine: alla borde vara glada över sina kroppar, men det är nog en utopi. och jag är inte så här lycklig varje dag. trots att jag jobbar på det.
Marie: jag önskar att jag hade en superbra självkänsla. den kommer och går. men när man är på topp får man passa på att njuta och slå sig lite för bröstet.
Fröken L: det är ett hårt jobb, och bara jag kan göra det! kram
Brukar drömma mig tillbaka till mina magrutor. ;) Samtidigt känns det ytligt. Vad gör det om 100 år och vem bryr sig egentligen?
Skicka en kommentar