självklart....

... så har jag ju saknat min bebis!!! såklart!! men jag har lixom fått stänga av det. alltså, mammarollen och det livet. så när jag var där kändes det typ som om jag var "gamla" Anna. som innan bebisen typ.
(om ni frågar H eller S så tror jag inte dom håller med om att jag stängde av och inte tänkte på hemmet - men dom skulle bara veta hur mycket jag ansträngde mig för att inte prata om dom där hemma hela tiden....)
så gör jag nog typ jämnt när jag är iväg ifrån henne och honom. låtsas lite som om dom inte finns. men på något snikigt sätt så sitter dom där i hjärnan och poppar fram ibland såklart. när J messade att han var sjuk med feber på lördagen kändes det hela lite tungt. som om jag övergivit dom lixom. men samtigt så vet jag ju att jag själv varit sjuk och tagit hand om Brallisen, fler gånger än en... så dom skulle överleva.
men när det där mms'et från J kom på kvällen samma dag. världens gulligaste Brallis med badbubblor över halva ansiktet och massa bus i blick (som nu finns här ovanför...) följt av en rad: vi saknar dig!!! usch, då kom tårarna.... mitt i kassan på Top shop.

men nu är jag hemma som sagt. dom kom och hämta mig igår vid Mörby. skönt att ses såklart. blir alltid en lite speciell stämning när man varit ifrån varandra ett tag. men nu är det som vanligt igen.

kramen!