jag har varit iväg och klippt mig idag. bara marginella skillnader i frisyren tyvärr då jag sparar inför the big day. jesus vad jag inte är en långhårig person! jag vantrivs ngt förskräckligt. som AB uttryckte det; man känner sig som en afghanhund!! och hon har så rätt så rätt. men som sagt det får inte klippas nu. fast i maj ska det i alla fall slingas och måndagen efter bröllopet är det jag som kapar rubbet!!
i alla fall. när jag kom hem möttes jag av pappan i dörren. han hade ett stort flin i fejset så jag såg att han ville berätta ngt. och det gjorde han:
vet du hur det var??? jag satt i lugn och ro och åt frukost så tyckte jag att det blev tyst. jag tänkte att hon sitter väl och pysslar med något. men det blev så väldigt tyst så jag tog en sväng. ropade efter henne, som om jag letade. kollade i badrummet, bakom sängen och tillsist öppnade jag gardrobsdörren coh sa: nu hittade jag dig! men det gjorde jag inte. men då såg jag att dörren var öppen. så jag lubbade ut och hittade Brallisen i långkalsonger och strumpor ståendes på vår uppfart. lycklig såklart. mindre lycklig blev hon när jag snabbt tog in henne. jag blev nog lite chockad för jag bara sprang ut när jag insåg att hon inte var inne.
jag bara gapade!!! hur kan han inte ha hört när dörren öppnades?? när man är hemma nu så kan man ju aldrig stänga av lixom. alla sinnen på helspänn hela tiden, trots att man äter frukost.... ja jösses! kanske man måste börja låsa in henne nu då. känns trist. men vi kan ju inte ha en rymmande Brallis.
undrar om det var en medveten rymning eller om det var ett infall? jag tror på infall... för visst började man itne planera rymningar förräns i 7 års åldern?? jag minns när jag och en kompis skulle rymma för det var ngt tjall med lördagsgodiset hemma hos oss (kan inte minnas riktig hur men arg och ledsen var jag) fast kompisen pajjade det lite för hon sa lixom: hejdå nu rymmer jag! när vi gick hemifrån dom... och så lånade hon sin storasyrras solglasögon som vi lyckades tappa bort - ångest att gå hem sen!!!
kram kram!
måndag, mars 12, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Vilken tur att hon inte hann längre iväg på sin upptäcktsfärd. Men vad HET hon måste sett ut i långkallingarna!
Jag såg en mamma ha sitt barn i koppel för ett tag sen - men det tyckte jag var lite att ta i! Ha en sköööön dag!
ha-ha vad söt hopn är brallisen..
Skicka en kommentar