nu går det inte längre

nu börjar kroppen säga ifrån. idag fick jag tillbaka dom här hemska smärtorna från i somras. magkatarren har gjort hembesök igen... fy sjutton! det slår till som blixtar från en klar himmel. gör ont så att jag fick börja profylaxandas mitt på Coop. hon i kassan tittade lite skumt på mig när jag stod där helt blek och höll mig kanten... hon måste trott jag var skvatt galen!

fast egentligen är jag inte förvånad. jag har inte tagit hand om mig själv. eller jag hinner inte. jag hinner inte sitta och fundera och bara ta det lugnt som man borde. sen Brallisen föddes har jag inte läst en enda bok... jag som älskar att läsa! men det går inte.
tankarna bara rinner iväg: vad måste handlas? är det inte lite damm i hörnen? bokade jag det där? måste kolla upp det där? finns det rena strumpor? vilken tid var det nu igen vi skulle iväg? kommer allt att klaffa till bröllopet? kommer alla ha trevligt? har Brallisen det bra? sover hon? äter hon? hur mår dom egentligen dom där bebisarna på jobbet? kommer det att bli sämre imorgon? räknade jag rätt på alla mediciner?
det finns ingen hejd på vad mycket man kan fundera på.
hjärnan går på högvarv för jämnan. menar inte att klaga. alla har ju det så här! men min kropp klarar det inte. jag har ett enormt behov av att bara vara. ligga en hel dag och bara blippa framför tvn. men det finns ju inte längre. när kunde man göra det senast lixom? bara pilla sig i naveln och fundera och fundera fram bästa lösning. jovisst ja - det brukar jag ju roa mig med om nätterna när jag vaknar av att hjärnan är för full. men det är inte bra att ligga och fundera nattetid.

jobbet tar ju mycket tid. fattar inte att det kändes så självklart att jobba heltid innan jag blev morsa. men nu känner jag att man inte hinner ngt alls. på jobbet är det för tillfället väldigt hektiskt. allt bara rullar på om dagarna och jag hinner ju som sagt knappt ringa hem för att kolla att dom har det bra. frukost är inte självklart och lunchen blir ofta sent. men det är skoj fast det drar musten ur mig. när man jobbat morgon så är jag hemma runt 16.30. förhoppningsvis har J lagat mat så det bara är att äta och mysa lite med Brallisen innan hon knoppar in vid 18.30. sen ska man ju hinna allt. och inte kan man ringa dom viktiga samtal som man skulle för då har alla stängt... sen dammar man ner i soffan och kommer inte därifrån. ligger kanske i soffan och slötittar på tv en stund och försöker hinna tänka allt det jag borde göra... dumma borde! sen måste man knoppa typ 21 för kl 05.15 ringer klockan. eller om jag jobbar kväll kan jag ju ta sovmorgon till 8 och sen är hela fm fylld med aktiviteter med dottern (man vill ju verkligen umgås när man kan) så när jag sätter mig på tåget till jobbet har jag andan i halsen och hjärtat i halsgropen för jag bara bara kastat i mig lite mat och lubbat till tåget. helt slut i ändan av kvällen. och så börjar det om dagen efter.

fattar inte hur alla orkar!!! hur gör ni??? min mamma är värsta hjälten som klarat av 3 stycken. älsklingen bjöd på pizza och vin så jag ska försöka hålla ögonen öppna till klockan 21.30 ikväll... imorgon blir det pyssel hela dagen med bröllopsbestyren.

massa kramar!!!