Bus i magen

inatt trodde jag att den skulle komma ut, Busungen.

jag fick gå med benen i kors för det tryckte på så mycket och magen var stenhård av och till. fömodligen har bebisen vänt sig rätt och "trillat ner" med huvudet. det känns så i alla fall. och stark är den oxå, bebisen. sparkar hårt hårt på precis samma punkt på höger sida av magen ganska långt upp. vad jag minns så är den något lugnaren än vad Skrutt-Brallisen var i magen. eller så är det bara så att jag har mest minnen från precis i slutet av graviditeten och då är det ju liiiite trångt därinne.

nätterna verkar vara den här Bus tid för att vara vaken. ja den är ju vaken på dagarna oxå men när jag jobbar natt, eller inte kan sova, så är det full rulle. jag känner att det dåliga mamma-samvetet redan börjat innan den här är född. jag harl inte hunnit umgås med och fundera på det här nya livet. den tävlar redan om uppmärksamhet med en tjej som pratar och sällan sitter stilla. men jag hoppas att mitt hjärta ska räcka till dom båda. och tiden. men det känns nästan lite läskigt. som om hjärtat borde spricka av alla kärlek och tänk om det inte räcker till??

ja det finns mycket att oroa sig för... imorgon ska jag ta nya prover, på fastande mage. blir alltså frukost vid 10-rycket = hungrig mage!!! svänger nog förbi Mörby innan jag börjar jobba. kanske hinner hälsa på mamma innan oxå?? för att leverera kalendern!!