Frankensteins dotter...

min make är teknisk. mycket teknisk och finurlig faktiskt.

idag skulle han laga Brallisens docka. den som skriker när man drar ut nappen. för den hade slutat skrika och det var inte lika kul att ta hand om den alltjämnt nöjda bebisen. han tog fram lite verktyg och under noggrann övervakning från den oroliga mamman (Brallisen) så opererades det med dosan i magen.

och visst skriker dockan nu, men inte när man tar ut nappen. utan lite hipp som happ bara. precis som en vanlig bebis med andra ord... du har skapat ett monster sa jag till honom. var du sugen på vaknätter tidigare än beräknat? frågade jag. han tittade på mig med matt blick och dunkade dockan misshandelshårt i ryggen för att den skulle tystna.

Brallisen hade sin egen lösning på det hela. när ungen skrek och inte blev nöjda av varesig mat, rapande eller kramar så la hon den helt resolut på golvet och gick sin väg.
kanske inte blir henne vi anlitar som barnvakt i första taget...