jag vet inte hur många gånger jag tänkt blogga om det här. ungefär lika många gånger som jag suttit och väntat i ett kanske. för de är så olika. stämningen, människorna, känslorna, tårarna, maten och personalen.
barnmorskan: här kan man trängas med "ni som borde gå hos ungdomsmottagningen" samt "ser ni min mage, jag är faktiskt gravid" och "hoppas ingen tänker på att jag går och kissar hela tiden". här får man aldrig komma in i tid. det drar alltid ut på tiden för barnmorskor älskar att prata, klämma och känna. och kvinnor måste få ta tid, måste stå så i deras manualer. inga problem är för små.
-åh kan du inte äta ägg nu när du är gravid?! ja det är tufft att vänta barn.
sammantaget kan man säga att det är rätt trevligt att sitta och vänta här.
gynmottagningen: här är det en sån salig blandning att det lätt blir en lite tryckt atmosfär. särskilt om man är på ett sjukhus med akutmottagning i samma lokaler. ambulanser kan komma med leveranser av både det ena och det andra. sen hänger nygravida med oro för missfall tillsammans med kvinnor som gärna gör abort så snart som möjligt, cellprovtagare med lite oro i kroppen samt de som ska få behandling för ngn könssjukdom. sällan kommer man in i tid här. för här är det riktiga problem som tar tid. mycket tårar och långa timmar i väntan på något jobbigt.
BVC: oj oj oj, det här är högborgen för stolta tramsiga föräldrar. här finns de som sitter tindrande, både mor coh far, och tittar på sitt lilla skrynkliga knyte som antingen skriker hejdlöst eller sover sött. sen de som har med sig sin 3 månaders för första sprutan coh försöker se rutinerade ut mitt i allt kaos som det är att få barn. två- eller flerbarnsmammorna som antingen rusar i vild panik med en liten på axeln och den (de) andra både högt och lågt, eller sitter lungt och ammar lilla medans stora river stället och slår alla andra barn i huvudet med tillhygge. här klär man sina barn med omsorg, om det inte är en pappa som är här. då är det missmasch och shorts mitt i vintern (jo jag är ganska kategorisk). man träffa alltid någon man känner, oftast lite ytligt, och skryter högt om sitt lilla som "redan kan sitta" "äter som en häst" "sover hela nätterna" "aldrig skriker" "precis följer sin kurva" skulle man, gud förbjude, vara lite ärlig får man konstiga blickar och personalen börjar prata om socialen... personalen är ofta lite trött. har oftast rätt och kan allt. men kommer fanimej ihåg alla namn. har man en bokad tid kan man ibland komma in i tid. är det öppen mottagning så är det bara att packa stora tålamodet.
specialistmödravården: här är ofta papporna med. som stöd. till sina klena och ledsna tjejer (som man är när man är orolig och sjuk på smällen). kortfattat finns det tre kategorier pappor:
1: mesig och mjäkig som i princip matar sin tjocka andra hälft med diverse mat. nästan vill följa med kvinnan in på toa för urinprovet, som moraliskt stöd. tar anteckningar när läkare pratar och visar u-ljudsbilden för alla som vill se (nä för alla förresten).
2: lite för stor i korken av att ha lyckats få sin kvinna på tjocken. sitter bredbent coh skrävlar i mobilen om att "äh du vete fan, jag hinner nog inte lägga det taket måste hänga med kärringen på läkarbesök serru". dricker upp hela läsken själv utan att se sin tjej törsta efter något. kommenterar alla stora bakar som passerar honom, ganska högt.
3: killen som jobbar på något upscale ställe i kostym. har laptopen i knät och jobbar medan han lyssnar förstående och "hmmmm"-ar åt allt hon säger. när det är deras tur hos doktorn så undrar han "hur ska vi lösa det här?" "vi vill ha alla specialistern närvarande" "kan man få det här på faktura?" "för mig skulle det pasa bäst om barnet kom efter kvartalsrapporten".
alla mammor orkar jag inte gå in på.
här brukar det vara lite roligt att sitta och vänta. att "bedöma" paren och föreställa sig dom som föräldrar. alla pratar högt och lite tillgjort med varandra. pussar ser oftast konstlade ut. jag undrar hur många som gräla när dom kommer ut härifrån?
personalen är ofta ganska stressad och tiderna är det såklart si och så med att hålla...
magnetröntgen: här var jag ensam. och det var så det kändes: det här gör jag helt ensam. med bara mina egna tankar och inget som störde. jag möttes i dörren av en man som jobbat där sen urminnes tider. han var kort och koncis och trevlig utan att bli fö mycket, jag hade aldrig klarat av en kvinna på andra sidan dörren som bara skulle fått mig att gråta. jag tog av mig alla metaller och la mig på britsen. en kudde under knäna. huvudet i en grop av skumgummi. en larmknapp i handen och stora lurar med musik över öronen. han la mitt huvud tillrätta och drog ner gallret för ansiktet. och kilade fast mitt huvud. då stängde jag mina ögon och öppnade dom inte förrän det var klart. i 15 minuter låg jag blickstilla och lyssnade på Lugna favoriter och tänkte på allt man aldrig hinner tänka på annars.
nu är det bara att vänta i två veckor på resultatet.
♥ lilla mamman