ibland

känner jag mig som en elefant i glashus.
när jag träffar vänner/människor som är sådär lugna, svala och relaxade. talar sakta och uttalar ordentligt. äter med stängd mun utan att prata. inte viftar med armarna för att förstärka det dom just sagt. ler ofta och skrattar försiktigt.

idag var en sån dag. då jag blev otroligt medveten om mitt livliga kroppspråk, snabba och ofta okorrekta tal samt inte alls så städade yttre.

nåja. vi hade himla trevligt i alla fall. och olikheter ska ju premieras, eller i alla fall uppmärksammas och hyllas.

fram för flera elefanter säger jag då!!


♥ lilla mamman