första gången...

lite läskigt var det.

eller konstigt kändes det.

när Brallisen gick över gatan för att leka med grannbarnen.

hon såg dom när vi vinkade av morfar.

hon skrek "hej barnen!" och vinkade glatt.

jag känner dom inte så väl.

pappan pratar mest tyska och mamman ser man sällan. 

men barnen desto oftare och dom är gulliga.

men jag känner att hon kanske tränger sig på.

hon har ju ännu inte lärt sig känna av signaler och kanske se om det inte passar.

ibland vill man ju inte ha in andra barn i huset.

men pappan sa: det är ok för oss.

så vi gick in och klädde på fröken. hon skulle bestämt ha ryggsäck på sig.

sen gick hon.

ja jag får väl ropa när det är mat då.

gud så härligt.

för henne.

för mig.

♥ lilla mamman