W är granntjejen. hon är 8.
hon leker gärna med min lilla tjej. och dom har kul. hon är otroligt lillgammal och förståndig. en redig tjej som håller ordning på grabbarna på gatan. hon artikulerar ordentligt och springer när hon ska någonstans.
denna tisdag var det lite sämre väder och W kom och plingade på vid lunchtid. jag la Blixten för att sova och tjejerna gick upp på Brallisens rum för att leka. jag hann fixa och dona och baka bullar medan jag hörde dom rumstera på övervåningen. det var en fröjd.
efter någon timma kom dom ner och frågade om jag hade förslag på vad dom skulle göra.
jag föreslog lera och det nappade dom på.
W fixade och donade och hjälpte Brallisen. det tårades i mina ögon. de fixade ett café och jag fick komma och fika tillslut. det fanns fågelkakor, ägg, morotskaka och andra exotiska rätter. jag valde några saker från en meny som W skrivit. och stavat så som bara åttaåringar kan.
vi satt en stund och pratade över fikat och jag sa att jag var så glad att W ville leka med Brallisen. att det är bra att ha både stora och små kompisar.
-ja, sa W. jag tycker att det är kul att leka med henne. men när dom i skolan frågar vilka mina kompisar är så säger jag inte Brallisen, för då retar dom mig för att hon är så liten.
det fick mina ögon att nästan rinna över. och jag var tvungen att gå och snyta mig.
barnen lekte vidare och sen fikade vi på riktigt. då hade W fortfarande inte varit hemma för att äta lunch. det sved i mitt hjärta. kl 17 blev hon inropad för lunch. jag hoppas verkligen att hennes föräldrar vet vilket stort hjärta hon har.
det ger så mycket att prata med små människor. man kan få reda på hemligheter och lära sig livsläxor.
jag ska aldrig glömma en liten vän.
♥ lilla mamman

2 kommentarer:
Åh, vad ont i hjärtat och tårar jag fick i ögonen när jag läste ditt inlägg...//linda(kott)
ojdå!
hon är onekligen en gullig gulig tjej grannen.
Skicka en kommentar