kommunikation nu igen

det händer så fantastiskt mycket roligt när barn börjar på dagis.
och andra grejer som inte är lika roliga men det behöver vi ju inte fokusera på just nu.

Blixten pratade redan väldigt bra när han började i höstas.
med sitt ansikte.
dom långa markerade ögonbrynen rynkas eller ställs som frågetecken och ögonen talar för sig själva då munnen inte klarar det.

men nu kommer mer och mer i ord.
han går med sin "Nalles pekbok" under armen och vill helst krypa upp i knät jämnt och uppdatera sitt ordförråd.
där avhandlas allt från ärta till tår och anka.

en rolig grej han börjat med är att han numer säger ja och nej.
så man kan alltså ställa en fråga och förvänta sig svar.
när jag på kvällskvisten frågar om det finns något barn som vill ha välling sitter han i soffan och räcker upp sin lilla knubbiga hand och ropar ja högt och tydligt.

ibland kommer han insmygande, ställer sig i ett hörn med uppsikt över mig, med armarna på ryggen och så hmm'ar han.
som om han bara vill säga: mmm, ser bra ut morsan.
och så går han vidare. med sina bilar.

vad jag längtar efter att få veta vad som försiggår i ditt lilla ruffsiga huvud finaste du.