måndag, juni 13, 2011

the sluta med napp saga

ni kanske undrar hur det gick sen?

första natten gick klockrent.
eftersom vi var hos fina vänner och blev bortskämda med bubbel obs! inte barnen , skönt häng och god god mat.
jag tror liksom inte han hann fundera över saknaden.

kvällen efter frågade han efter den.
men när jag förklarade att kattungarna är jätteglada för sina nappar så tog han det som en rakryggad soldat och somnade efter vanlig utdelning av pussar och älsklingsorden.

och så har det liksom rullat på.
han frågar.
jag svarar.
han ber lite snält.
jag förklarar igen.

och snart tror jag att han slutar fråga.

tänk så plättlätt!
precis samma lika som för den lika duktiga storasystern.

annaliten

7 kommentarer:

Linda K sa...

tilde bad också om sina några kvällar men efter nån vecka var dom som bortglömda. the joy!

Spiro sa...

Japp, samma stuk här. Vilka duktiga barn vi har! :o)

Linda sa...

Hurra vilka härliga ungar.
Jag återkommer den dagen det är dags här - då behöver jag nog peppas :)

Emma sa...

Duktiga duktiga barnen T!
Återkommer om tips från coachen om några år när det är dags för oss att ta en tur till skansen. ;)

Anonym sa...

Vilken duktig kille! Ibland tänker jag på dom där sakerna man liksom beslutar åt sina barn, så blir jag så rörd. Dessa små tappra soldater <3

Kram Åsa

anna sa...

åh vad skönt. jag bävar lite. E äääälskar sina nappar. på frågan om det inte är dags att lämna bort dem svarar han "inte än"...

Anna sa...

Linda: the joy indeed!

Spiro: duktiga som tusan!

LindaLotta: pepp pepp redan nu - U (ni) kan do it!

Emma: ;) alltid redo girlfriend!

Åsa: ja så är det verkligen, bara att finna sig för dom små liven.

Fru A: nej, inte bäva - det kommer gå kalasbra. inte visa fruktan, då känner han det på lukten ;)