fredag, juli 27, 2012

bloggen och sådär

tänk, jag skrev min dagbok på bloggen här igår.
nu igen.
ibland ångrar jag mig.
ibland tänker jag att kanske hjälper det någon att inte känna sig så ensam.

konstigt det här, när man skrivit på nätet så himlans länge.

men en bra sak med det här bloggandet; man kan finna nya vänner!

idag ska jag in till stan för att träffa härliga Lisa för allra första gången.

hu så spännande!

4 kommentarer:

Lisa sa...

Men goa du!! Jag är, som du vet, ett fan av att blogga även de mörkare dagarna. Jag tror att vi alla är hjälpta av att se en annan sida också, än den perfekta glättiga. Jag tycker du är modig och stark som delar med dig även av detta, och det gör att jag lär känna dig på ett sätt som gör att jag vill träffa dig. Och det ska jag ju få göra idag! Wii! :)

Vi ses om några timmar, ska bli spännande! :)

Kram!

Anna sa...

du å jag Lisa!
så sorgligt det vore om man trodde att vissa aldrig aldrig hade dåliga dagar, så lurad man skulle känna sig!!
så kul att träffa dig!

Typ36 sa...

Jag tycker det var så fint skrivet om vardagen, med mycket hjärta. Men känner förstås igen mig i känslan över utlämnandet. Det är nog tur att min uppkoppling svajjar lite just nu för annars så skulle detbli lite väl mkt inlägg på temat meningen med livet

Anna sa...

typ36: mmm, ibland är det bra att inte ens ha tillgång till något ställe att pysa lite frustration eller ledsamhet. men jag tänker att det ofta är någon som kommenterar och känner igen sig, vi hjälper varandra!
så konstigt det där där - jag vet inte ens vad du heter men ändå känns det som om vi känner varandra.
fantastiska bloggvänner!